Regnet hänger i luften. Det känns så där att gå ut. I alla fall innan man får "tummen ur". Det vet man ju så det gäller att hålla ut - inte skylla på något tills man fått på sig mössan och jackan. Sedan är det för sent. Nja, det stämmer ju inte naturligtvis. Man vet att det är skönt att få komma ut i friska luften.
Passerar förbi skidbacken när jag är nästan hemma igen. En privatperson har bekostat mycket av moderniseringen av skidbacken. Bl a hörde jag att han har bekostat detta fordon ur egen ficka. Han - för det är en han - tror jag kanske vill betala tillbaka något till samhället han växte upp i. Kanske av tacksamhet för något som han anser vara viktigt. Intressant onekligen...
Funderade på vad detta skulle bli. Nu ser jag det. Ett transportband för pulka åkande mindre barn. Ett barnvänligt samhälle....
De första gångerna ett barn hälsade på mig här i Trosa med ett leende och utan anledning blev jag förvånad. Det är jag inte van med om jag någonsin har varit van vid det. Möter i alla fall en flicka i 10 års åldern på en av gångbroarna som glatt och med ett leende möter blicken med ett "hej". Så fantastiskt roligt att se och höra det. Ett barn som känner tillit till oss vuxna. Då har samhället nog lyckats...
Men Trosa är generellt hälsningsvänligt. Man får hela tiden säga "hej" till personer man inte känner om man går ned till torget ex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar