220103 Promenad Öbolandet

 Går först ned mot "Världens ände" innan jag vikar av mot bron över till ön som kallas Öbolandet.

 

 

På väg tillbaka strax innan bron från andra hållet. Det är vackert här och hur fint på en skala bor några av de som har hus på ön

 

Vackra, mysiga och gemyntliga Trosa

 

"Storsand" tror jag är en känd badplats för båtfolket. Ligger på en ö och en gång gick charter båt dit. Helt tydligt. Båten verkar inte skötas. Undrar varför det inte bär sig idag? Jag skulle gärna kunna tänka mig åka dit över dagen en fin sommardagen

 

Affären som jag alltid glömmer bort när de har öppet. Nu tog jag en bild som jag kan återvända till. De säljer bl a vild fisk

 

Hittar för det mesta någon ny skylt på en husvägg som jag inte har sett eller läst förut.  "Det var inte för inte som han kallades för Styva Lasse". Begåvad och kunde behärska det mesta (tyckte han skälv) men skrattar när jag läser att epitetet var en form av ironi som kunde tolkas på två sätt samtidigt. Beroende på vem man pratade med.

 

Ordagrant står följande på skylten

Styva Lasse

Här bodde skärborgaren Carl August Larsson (1846-1907). Det var inte för inte som han kallades för Styva Lasse

Han ansåg sig behärska det mesta och dum var han inte. Han blev invald i stadsfullmäktiga år 1863 och visade sig vara en värdig representant för sin yrkesgrupp, skärborgarna

 

Han tog ofta vara på möjligheten att briljera och när någon passerade förbi hans fönster på Ågatan hände det att han med myndig stämma ropade till sin maka:- "Gå in du Fina och gör mina skrivdon i ordning, för jag har en del av skriva för stans räkning"

 

Men så mycket att skriva kan han inte ha haft, ty han, liksom många andra skärborgare, var analfabet. De använde sig av sina bomärken när något skulle signeras. Sägnen säger dock att hans hustru Kristina Josefina (1849-1946) var skrivkunnig. Hon i sin tur hade kommit till huset som piga och gifte sig sedan med Carl August. 

 

 Grötmyndig och uppblåst samt skulle definitivt ha platsat som självupphöjd politiker i gänget även idag men antagligen ingen man ändå stötte sig med. Skulle tro att hans sätt och hans nätverk gjorde att man istället lyfte på mössan och log lismande. Precis som idag. Hans maka fick leva hela 39 år efter hans död. Undrar hur hon uppfattade den perioden i sitt liv kontra perioden innan då hon levde ihop med den grötmyndige? Hon blev med andra ord i alla fall hela 97 år gammal. Högvinst på det lotteriet

 

 Tar mig tid att läsa på en annan skylt uppskruvad på en husvägg. Ågården är idag en ganska stor uteresturang. Tak över men det mesta är ändå ute. 

På skylten står ordagrant

Ågården

Husen är från 1700-talet

Stadsläkaren M Haeren hade i slutet av 1800-talet sin läkarpraktik i huset. Han var initiativtagare till  Trosa som badort. 

En litterär trio inspirerades av att ibland sitta på verandan. Här skrev Viktor Rydberg sin dikt "På verandan vid havet"

 

 

 

Viktor Rydberg känner man ju till men inte just denna dikt. Får slå upp...
 

Minns du de skymnande böljornas suck, att vid målet de hunnitendast en jordisk kust, icke det evigas strand? Minns du ett vemodssken från himlens ovanskliga stjärnor? Ack, åt förgängelsens lott skatta de även till slut. Minns du en tystnad, då allt var som sänkt oändlighetsträngtan,
stränder och himmel och hav, allt som i aning om Gud? 

 

Skulle tro att han satt på den högra sidan av altanen. 1700-talet. Ger lite perspektiv

 

 

Ganska många idag som metar eller kastar med kastspö. En del lite allvarligt och andra inte. En del har även de rätta kläderna på sig för att tala om att detta kan jag, medan andra bara har med sig  fiskeutrustningen. Långa stövlar som går nästan upp till knät fast de står på murad åkant längs Ågatan inne i Trosa. Flera barn som har med sin pappa. Aborrarna nappar rejält. Ser ljusa och ganska stora ut som jag kan bedöma. För att vara aborrar. Inga mörka tusenbröder eller nålbrev som jag kommer ihåg från min uppväxt. 

 

En kille i 10 års åldern håller upp en 3-4 hekto stor och är stolt när pappa fotar med mobilen. Drar upp ryggfenan för att den ska bli extra stor...

 

Det var en ganska fin aborre säger jag. Ska ni laga till den. Nej, säger pappan. Det är kul att fiska men ingen i familjen gillar att äta fisk.  Ja, det är ju också ett sätt att se det. Men tror det är så med de flesta. Komma hem och rensa 5-10 fiskar i 3-4 hekto klassen samt steka dem är inget man längtar till precis

Som vanligt är jag lite missnöjd med att bilderna tagna med nya mobilen blir så bra som de gör. Hur stor blir skillnanden egentligen mot mina andra kameror när det gäller just denna typ av bilder som inte är alltför stora. I detta forum.  På marginalen skulle jag kunna påstå. 

Får se på hemväg att en ny liten Thai affär har öppnat. Går in för att kolla. Blir guidad runt bland varor som jag inte ens vet vad det är. Inte ens förstår vad det är fast hon förklarar på knagglig svenska. Naturligtvis är inget fel eller dåligt men behöver veta lite mer vad det är man köper. En bunt bamburör i ett kylskåp som hon visar mig med stolthet. Vad jag förstår så skär man bambustråna i tunna "ringar" och äter "gräset" precis om som det är. Endast 79 kr för en stor burk med kokosmjölk. Ser ut att vara mellan 3-5 liter i bruken. En dl som används till en maträtt. Resten av de 5 litrarna får man försöka dricka upp inom några dagar. 

Hmmm får fundera lite men det fanns saker här som är klart intressanta