Vädret är lite bättre. Det hänger inte i luften ens. Tereza är återställd och vi åker mot Flatruet. Grusvägen som är Sveriges högst belägna landsväg går mellan Funäsdalen och Ljungdalen där vi var för 2 år sedan. Vänder vid högsta punkten. Ganska gott om bilar och husbilar parkerade längs vägen.
Inte så långt kvar till fina Ljungdalen men struntar i det. Finns inget att se egentligen även om det är en fin plats.
Grusväg... Inte så många kvar med den standarden idag av de allmänna vägarna som har ett vägnummer. Minns 60- och 70-talet hemma i Värmland. Ganska många av de vägar man åkte på då var grusvägar. Munkfors - Sunnemo bland andra. Tjällossning och ett evigt kryssande mellan hålorna. Som idag.... Men att denna väg inte är belagd tror jag har att göra med hänsyn till den känsliga fjällnaturen och djuren.
Var framme för att ta bild utöver fjällandskapet och skrämde dem lite. Gick tillbaka och hämtade bilen och kunde använda telet genom fönstret. Bilen skrämde dem inte.
Hade sett denna skylt och sett att en led utgick härifrån. När vi kom från andra hållet gick vi del av leden fram till sjön Måns-Ersstjärnen läser jag senare på skylten. Vi såg senare att man fiskar här.
Tereza använder mobilen numer. Den har en trevlig panorama funktion på sin kamera. I mitten på bilden är jag med
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar