Det regnar... ska regna hela dagen. Inte mycket men ändå. Duggar mestadels. Tereza verkar nu ha fått samma förkylning som jag hade. Hon ligger dock några dagar efter. Så hon väljer att stanna hemma. Åker mot Mittåkläppen. En fjäll siluett ca 10 km med bil från där vi bor. Visar sig vara den väg som vi valde fel när vi kom första dagen. Bomavgift 70 kr... Ser denna sten som man reste till minne av vägen.
På skylten står "Denna sten är rest till minne av alla bybor som bröt Mittåkläppsvägen mellan 1924-1950. Rest av bybor år 2000"
Mittåkläppen inringad på kartan. Klickar man på kartan får man upp OSM kartan vid den plats där jag passerade kaffestugan idag när jag gick.
Jo, det är väl bra att lederna är utmärkta och att det ur den aspekten är lätt att gå och hitta. Ofta är det rundturer så man slipper gå samma väg tillbaka om det är långt. Men något är nytt med hur det var för bara några år sedan. Flera leder här är utmärkta som leder för cykel.
Vet inte hur jag känner för detta. Både för och emot. Idag ingen som cyklar där jag går men skulle tro att det kan komma många här och att man får kliva av och vänta tills de har passerat. Till och med fjällnaturen har blivit som en slags iordningställd "padal bana". Om man inte kan leta upp leder där man får uppleva tystnaden med att gå på fjället utan att man ska behöva kliva av och vänta tills skramlande cyklar har passerat... då vill jag inte komma tillbaka. Å andra sidan är det stort i fjällen så det borde inte vara något problem
Åker först på betalvägen så långt jag kan. Vänder sedan och åker tillbaka och parkerar där "min" led idag börjar.
Går en led som kallas "gruvleden" och kombinerar den med någon annan led. Passerar ett gammalt gruvområde. Man bröt kopparmalm här under ung 200 år med början 1686. Malmen togs omhand vid Messlinge bruk som bytte namn under 1700-talet till Ljusnedals bruk. Tereza och jag var där i fjol. Intressant att jag detta år kunde knyta ihop det med platsen där malmen kom från.
Det är lätt att se att man bröt malm här men svårt att ta in vilken omfattning det hade. Leden jag hade gått hit var också lite onaturligt bred. Ungefär som man hade varit överambitiös när man gjorde vandrings- eller cykel leden. Men det blev här lätt att förstå att det var tidigare under 200 år en transportled för kopparmalmen från gruvan.
Måste ha funnits gångar och schakt under ytan. Ingångarna som numer är vattenfyllda
Fjälltoppen i fjärran är den som kallas Mittåkläppen. En hel del fäbodar i omgivningarna. Antar att det var därför vägen jag åkte på en gång byggdes. En väg fram till viktiga sommarbeten för djuren.
Har tagit med mig plastburkar för att plocka kråkbär i. Förra året kunde man plocka flera liter på bara några minuter. Finns kråkbär här i år också. För det mesta ser de dock små och hoptorkade ut. Det har kommit för lite regn tror jag. Här är de bara ovanligt små
Kommer fram vid kaffestugan. Tereza är ju inte med så jag passar med att fika. Lite chockad blir jag nog när kommer till parkeringen. När jag passerade med bilen för några timmar sedan så fanns det ingen bil. Nu 10-20 bilar och jag mötte kanske 10 till när jag gick längs vägen bort till min bil.
Snart framme vid min bil. Det blev i alla fall mellan 5-10 km idag. Men man tänker inte på avstånden när man går i gränslandet av fjällbjörkskogen. Det är bara rofyllt och trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar