Det blev intressantare än förväntat idag. Hade sett ut "Masugnen" och Masungssjön på kartan. Kanske har det funnits en hytta här. Skog för att göra träkol finns ju men hur långt transporterade man malmen och efteråt tackjärnet? Länk till Riksantikvarieämbetet
Fick ställa bilen vid bommen som man nästan alltid får göra numer. Fast vägen är fin och underhållen. Jag anser att det är en konsekvens av en för slapp "politik". Saknar i alla fall hur det var bara för ett 10-tal år tidigare. I alla fall i Värmland kunde man då få åka efter i stort sett efter alla dessa gamla vägar och skogsbilsvägar. Få eller inga hinder. Idag är det låsta bommar överallt. Men... egentligen inget att säga om med tanke på hur verkligheten har blivit och det löste sig ju idag. Bara ett par kilometer att gå
Letade och tittade. Ville inte gå in på tomten men såg inget tills jag såg dammen
Det finns definitivt ett industriminne här. Dammen är för omfattande och välbyggd. Sjön som fortfarande är uppdämd heter ju dessutom Masugnssjön.
Skulle tro att sjön är ca 1 meter högre än den var i sin ursprungliga nivå. Det är ganska mycket vatten och stor vattenspegel i denna förhållandevis lilla sjö.
Välbyggt och det visar sig senare hemma när jag kollar på Riksantikvarieämbetet sida att dammen och hyttan är från mitten av 1650-talet. Under nästan 400 år har den fått stå intakt. Ger lite perspektiv onekligen. Undrar om dammluckan ersätts om den går sönder. Antagligen inte....
Kartan nedan kallas den Häradsekonomiska och är från perioden 1891 - 1901
Jämför man med en aktuell karta (Open Street Map) så ser man att sjön ser annorlunda ut idag. Relationen mellan Masugnssjön och Uttersjön nere i bild är också annorlunda.
Gick en bit på Sörmlandsleden då jag vill följa bäcken för att se om det fanns någon hyttlämning i närheten. Det fanns ju ingen uppe vid dammen. Det var då såg jag hytta ruinen... Fantastiskt roligt. Så.. ända här ifrån till den nuvarande dammen var det en vattenspegel. Vet sedan mina många hyttbesök i Värmland att man gärna gjorde så. Hade två dammar så man lättare kunde reglera vattenflödet. Inte minst under längre period än under våren
Här ligger den ju. Den nedre dammen skulle jag tro var organisk. Letade men finns inget kvar som tyder på att det var uppdämt. Men det var det... men troligtvis med hjälp av av timmer och stockar då det begav sig
Det var faktiskt lite röjt runt om. En skylt utan information men stubbarna såg "nya" ut så jag antar att det lär nog komma upp information kring hyttan vad det lider. Nog så viktigt
Masugnspipan delvis raserad men det syns fortfarande tydligt vad man gjorde här
Vägen där man kom med järnmalm och träkol.
Kalk också för att binda slaggen Hittade ganska stora mängder slagg längre upp. Det var nog en liten överraskning att man transporterade slaggen uppför... Lite märkligt men det fanns säkert en god anledning till det - då.
Gick ytterligare en bit längs Sörmlandsleden och hittade detta fina vindskydd. Ved att elda med. Till och med en stekpanna fanns som man kunde använda. En mycket vacker plats att vila eller övernatta vid
Gick längs isen längs Masugnssjön tillbaka till platsen Masugnen, Minst 10 cm tjock is. Håller för en bil och troligen även mig. Men bäst att hålla sig nära land
Kommer tillbaka till dammen igen fast på andra sidan - dammvallen. Sedd från sjösidan
Förstod när jag gick längs vägen att den är lite för bra för att bara vara en väg till 2-3 stugor. Länge sedan nu men här gick många många slädar och kärror med malm och träkol
Åter vid bilen åkte en bit åt andra hållet och allt föll då på plats. Ett gruvområde. Det var så det förhöll sig. De behövde inte transportera malmen speciellt långt. Förola är ett gammalt gruvområde med flera industrilämningar kunde man se när jag behövde stanna och vända bilen. "Privat område" och "Ej obehörig trafik". Kanske inget att säga om men skulle mycket gärna ha velat gå omkring bland hus och andra industrilämningar. Verkar finnas mycket kvar att se
En ny överraskning. Såg hyttlämningen bättre nu när jag kom från andra hållet. Den nya masugnen som man flyttade från Masugnssjön. Länk till Riksantikarieämbetet
Ingen liten fördämning precis. Man dämde upp bäcken ett par meter
Det måste betyda att dess fält och gärden stod under ca 2 meter vatten
Fortfarande mycket bra skick på lämningen
Har skrivit av vad som ordagrant står på informationstavlorna
Ullabergs masugn
Här ser vi resterna av Ullabergs masugn som var av mulltimmerstyp, dvs med en murad kärna, en pipa omgiven av sten. Här bedrevs i mer än 200 år en betydande bruksrörelse
Ullabergs masugn ersatte den år 1646 av Joachim Danqwart och hans måg Gert Störning uppförda masugnen, som låg vid den sk Masugnssjön uppe på Björnedalsskogen. Den var avsedd för stångjärnssmide med en kapacitet av 300 skeppund smide (1 skeppund = 170 kg). Skogen runtom blev svårt uthuggen. Stora mängder ved hade gått åt till koleldning av masugnen.
År 1761 föreslog förvaltaren vid Svärta bruk, Walter Reinhold Stackelberg, en flyttning av masugenen hit till Ulla berg. Här fanns goda tillgångar på skog och fortsatt drift. Skogen söder om Ullaberg gav ved för kolning. Man kan fortfarande se milornas kolbottnar från Uttersjön. Dammanläggningen syns fortfarande, men fördämningen är nu så uppbruten att vattnet strömmar fritt i den djupa strömfåran.
Efter flyttningen till Ullaberg ökade masugnens kapacitet och blev nu 345 skeppund. Järnet som utvanns här var tämligen fritt från svavel och fosfor och lämpade sig därför väl för kanontillverkning. Utmed östra sidan av vägen, förbi masugnen, ses ses väldiga slagghögar. rester av husgrunder som man ser här är förmodligen grunderna till förrådshus o dyl.
1782 Köpte kronan 10.800 kanonkulor och 2.500 stångkulor. Räkenskaperna från 1789 visar på en försäljning av 8.900 granater. Dessa stora leveranser föranledes av det då pågående kriget mot Ryssland. Till Borvind (Hedvigsfors) forslades kanonerna för uppborrning men vägen dit från Ullaberg har vuxit igen och inget syns idag av den forna vägen.
Styckebruket hette Norshammars bruk och låg vid nuvarande Svärta gård. Där finns ännu bruksherrgården och smedstugorna kvar. Själva masugnen vid Ullaberg lades ned 1854 och Värta gård blev då enbart en jordbruksfastighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar