240116 Nyköping

 Till polisstationen i Nyköping. Hämtade mitt nya pass. Minus 15 eller tom ännu lägre. Kallrök från Nyköpingsån. Tänkte följa den en bit uppströms för att fånga morgonljuset. Insåg ganska snabbt att solen hade inte kommit tillräckligt högt för att det skulle vara sol och motljus annat än där jag är. Så det blev som vanligt. Det är vackert i alla fall vid Nyköpingshus. 

Ca 15-17 grader kallt och ett gäng grundskole killar kommer. En av dem har bara en kortärmad t-shirt på sig. Hälsar och frågar "är det inte kallt?". Nej, inte sååå farligt säger killen. Hoppas bara att det var hans eget påhitt att visa sig tuff och att ingen hade hånat, mobbat eller på något annat sätt fått honom till att gå ut i bara t-shirten med bara armar. Men minns tyvärr snacket mellan oss i den åldern. Det är inte alla människor som är "bra". Inte ens i den åldern. 

Det sitter tyvärr nog i hela livet men de som inte var bra blev duktigare och duktigare på att inte låta det visa sig för tydligt. 

Ska jag verkligen åka hem nu när det är så fint väder? Åkte istället mot Femöre fortet. Det är vackert här minst sagt. Svårt att göra platsen rättvisa med kameran. Pratar lite med en man med mycket liten hund. Han tipsar mig vart jag ska gå för att fota. Inget nytt dock. Har varit här flera gånger förut men säger inget om det. Inte vovven heller. Finns ingen anledning när någon ändå tar sig omaket och har vänligheten att berätta vart man ska stå och varför. 

På något sätt tycker jag att det blir svårare och svårare att göra denna typ av bilder rättvisa. Naturen är flera gånger vackrare i verkligheten. Stöd för minnet är det i alla fall. 

För mig är det nästan som att vara i kyrkan. Det är något "andligt" över allt ihop. Som om det finns energi här av något slag. Ja, på riktigt. 

Är vintern så lång? Egentligen. Snart sitter folk här med ansiktet vänt mot solen. Njuter och småpratar med en kaffekopp i näven. Hälsar på de som kommer runt hörnet för att kolla om soffan är ledig... Bara 2 månader till så börjar det droppa. Om inte tidigare. 

Ovädren som drog in förut kom från öst. Det är därför isen ligger på "fel" sida halvön. Det normala är att det blåser och stormar från andra hållet. Mellan syd och väst. 

Möter ett par med kikare modell bättre. Vi pratar en bra stund om havsörn. Berättar om Gysinge och kvinnan visar på mobilen vart samt berättar även hur man kan se ett 10 tal havsörnar här i närheten. Visste inte att Oxelösund är en av de mest havsörns täta platserna i Sverige så här års. Ja, OK det blir att åka dit naturligtvis och kolla. Så trevliga människor. Glada positiva och vill så väl. Värme i rösten och ett kroppsspråk som visar att vi litar på varandra. Ingen behöver "passa sig". Inte vara på sin vakt. En konstig vemodig känsla när vi har sagt "så trevligt det var att träffas". Ja, verkligen. 

Vart tog detta Sverige vägen? Omtanken och värmen mellan människor som inte känner varandra. Finns kvar men inte lika mycket som förr? Eller? Beror det bara på vart man bor? Beror det bara på vilka man har turen att träffa på? Beror det på mig? Är det en generationsfråga? Eller beror det på att samhället i större utsträckning tidigare enbart var analogt och bestod av fysiska möten mellan människor?

 

Tror inte att förklaringarna är enkla. Något har som helhet minskat och i vissa fall delvis försvunnit i mitt hemland. Blivit demolerat... Finns kvar naturligtvis men som jag upplever det märks det mindre och mindre. Mer och mer åt det sporadiska hållet. Som jag minns det var det mer som en naturlig regel. Hur länge kommer det  ens sporadiska att finnas kvar? 

Undrar om det ändå inte har mest att göra med att vi var mer analoga förr.

241010 Promenad

 Kameran med och det blir bara dokumentära kort. Ingen ambition längre att de ska uppskattas. Inte heller förväntas varken ryggdunk eller klapp på huvudet på Fnasbock etc. Så skönt det är att inte ha längtan efter tummarna kvar längre.

Det är en av mina 7 km rundor. Lätt att gå. Brukar den här tiden gå den i bakvarv... för att få max med sol i ansiktet. Vi bor bra men en del bor mycket bra här i Trosa. Passerar områden där vissa tom bor extremt bra. Men husen måste vara 200 m2 eller mer. Skulle efter Henrik och Fredrik inte vilja ha så mycket som ska skötas om, värmas upp etc.

Reflekterar över allt möjligt. Det gör jag ofta när jag går. Det lossnar på något sätt. Tänker på barndom och uppväxt. I ärlighetens namn är jag sedan några år inne i ett slags sorgearbete och minnes revidering. Förstår hur jag hade det på ett annat sätt än vad jag upplevde det då. Kanske mer att jag då anade men kunde inte konfrontera.

 

 

Men fick mitt liv och fick ändå leva det. Tacksam för det. Fick uppleva så mycket positivt. Fick även känna genuin uppskattning och vänskap. Även uppleva den stora kravlösa kärleken tillsammans med Tereza. För att inte tala om att bli pappa till två söner....

240109 Fåglar vid Trosa kvarn

 Tereza lagar mat... passar på att gå en snabbis till kvarndammen strax intill där vi bor. Fåglar som håller till i det öppna vattnet. En ung trut av något slag.. tror jag samt en häger. Det finns två häger par som flyger omkring längs Trosa ån har jag sett. Alla fyra är dock aldrig på samma ställe samtidigt.

 

 

Vill testa om mitt kamera ekipage håller måttet vad gäller djur och fågelfotografering. Har ju sålt min D500 med den extremt bra auto focusen. Nikon Z7 är inte i samma liga men den har många pixlar å andra sidan. 

 

 

Men frågan är.. Är den tillräckligt bra att hinna med träffa focus på ögat.
Stillasittande fågel i dåligt ljus: 3 poäng av 5
Stillasittande fågel i bra ljus: 4 poäng av 5
Fågel i rörelse: 1 poäng av 5
Skärpa: 4 poäng av 5
Brusnivå: 3 poäng av 5

 

 

Ekipaget är OK men inte mer. Börjar det bli extremt på något sätt. Rörelse och dåligt ljus osv då hinner den inte med. Det hade jag å andra sidan inte räknat med heller. Skulle man åka på en dyr fotoresa där man verkligen behöver veta att det hänger inte på kameran - där är ekipaget i underkant.

Men sitter de stilla och ljuset är bra - då sitter det förvånansvärt bra. Problemet är att djur i allmänhet och fåglar i synnerhet har svårt med regin.

 

231231 Gott Nytt År

Ett år till.... Så mycket som har hänt.. Händer

Vi önskar alla ett gott nytt 2024

 

231227 Stendörren

Fint vinterväder idag. Bråttom bråttom när man inser det. Tar med tele zoomen för jag vill testa lite i verkliga livet om ekipaget med Z7:an egentligen håller. Det första jag får se när jag kommer ut för att borsta av och skrapa rutorna på bilen. En "kram". Någon har skrivit kram och en glad gubbe i snön på min bil. Det var ju trevligt. Det var länge sedan som någon gjorde det. 

Har ett minne från just det. När jag började på kommunkontoret vid Munkfors kommun hade jag bilen framför byggnaden. Den låg framför den nybyggda Forsnäs grundskola i Munkfors. Elever upp till 9:an och då bör man vara i 16 års åldern. Det hände några gånger att flickor från 9:an etc hade ställt sig strategiskt och i rätt tid för att de ville lifta med mig. Antar att det var även de som skrev både det ena och andra på rutan på min bil som jag hade då. En Mercedes 190 bensin.
Men... var 21 år då. Inte 73 år - snart 74 😏 så texten betyder inte samma sak. 

Jagar ljuset. Det är is på vattnet men den bär inte. Såg inte att vattnet stundtals var alldeles brunfärgat förrän jag kom hem och såg bilderna. Antagligen rinner det ut vatten från en mosse just här

Såg att ett sk streck försvann på bränslemätaren när jag hade åkte en bit. Hmm... ska jag chansa eller åka och fylla. Det går bara 50 liter i tanken och man vet inte om allt kan användas om det är lite  kvar i tanken. Nja, åkte till Vagnhärad för säkerhets skull. Naturligtvis höll man på med att byta räcken över en bro så det var lite knepigt att ta sig över. I bägge riktiningarna. Det jävlas bland bergen. Men det brukar det göra

Det var is några 100 tals meter ut från strankanten. Inga knölsvanar med andra ord. Det brukar var 5-10 par som håller till här. Så testa telezoomen och Z7:an på dem kunde jag bara glömma. Men fick i alla fall äran att bära dem som extra tyngd i fotoväskan. Alltid något. 

Men kom ut i alla fall. Det är det viktigaste

231226 Promenad

 Gick en av mina vanliga turer. Insåg att jag kommer att få problem med att gå hela så jag kortade av den några km. Det är 1-2 dm snö och det är lite jobbigare att kliva omkring i den än ingen snö alls. Får skylla på det i alla fall. Bara jag och en hare som har följt en avsnitt av Sörmlands leden. Nja, en husse tror jag det är av storleken på skorna att döma samt en snöglad hund hade korsat längre fram. Minns bl a vår Roy för länge sedan och hur glad han var åt just snö. Helt vild. 

Strax efter bilden nedan så gick jag lite hukande under en tall som det fanns mycket snö i. En mindre uggla flög iväg alldeles ovanför huvudet. Snö rasade ned på mig. Synd, hade gärna velat se den innan och kanske ha fått tagit en bild på det avståndet. Har ju ett kortare tele på kameran i form av ett makro. Går att använda på vilka avstånd som helst. Kort men "bred" fågel som flög på ugglors vis. Helt ljudlöst. Hörs inte det minsta. 

Flera träd som hänger tungt med snö och is. Har inte gått av än men det kanske en del gör om det kommer mer. Ensam... det är det viktigaste. I alla fall att det får vara tjatter och flamsfritt. 

Som så ofta numer tänker jag på min barndom, uppväxt och min första period som vuxen. Vet inte vad det är som hänt. Minnena forsar fram hela tiden. Som om jag har öppnat en dammlucka. Nja, jag vet nog vad det är som pågår. Behöver revidera och se mina upplevelser och "minnen" ur ett annat ljus. På lite håll ur en annan vinkel. Det är jobbigare än vad det låter men samtidigt gör det mig mer och mer fri. Fri på riktigt. 

231223 På väg till ICA

 På väg till lokala ICA affären. Nedströms bron över Trosaån brukar solen lysa så fint mellan träden under förmiddagen. Samma lika bild men det är ju samma plats

 

 

Rinnande vatten. Så extremt viktigt det var en gång

231204 Karlfors kvarn

 Fint väder idag. Runt minus 10. Helt perfekt - myggfritt.
Efter Utflyktsvägen mellan Trosa och Nyköping ligger Karlfors kvarn. Har gått leden förut till Giesesjön. Ingen före efter leden så det blev till slut lite tungt även om snödjupet nu har satt sig till ca 20 cm plus.

 

 

Kvarnen är ett fornminne - t.o.m ett industri minne och dammen är inte riven. Men den verkar inte säker att gå på längre. En relativt stor arbetsplats en gång och viktig inrättning för bönderna runt omkring när det begav sig. Idag en vacker och pittoresk plats. Då.... tungt arbetande mjölnare som fick nog anstränga sig för att hålla med... om man hade kunnat ställa frågan.

 

 

Ingen före eller bakom som sagt. Inte ens ett avlägset smatter och tjatter. Inget flams och skratt. Helt ensam och det är tyst på riktigt. 

 

 

Ligger inom stora Nynäs naturreservat område. Stugan till vänster kan man hyra. Vägen som leder fram hit har för något år sedan fått en bom. Bra... då det flera gånger stod någon husbil framför huset. Hur kul är det på en skala att ha hyrt en stuga ute i ingenstans men upptäcker att det finns en tyskregistrerad husbil framför.

 

 

Förra året såg jag en ensam kvinna i 30 års åldern som skulle övernatta. Hon var så glad och positiv och såg verkligen fram emot att tända i spisen och sedan sitta utanför i kvällssolen. Bara vara själv. Ja, det är många fler än man tror som medvetet söker ensamheten och tystnaden. Vet en... Det kommer nog att bli hårdvaluta vad det lider. Vi kommer snart (redan) att vilja betala för att slippa höra något annat ljud än naturens egna

 

 

Denna bäck ser man knappt under sommar perioden. Det är helt täckt med löv. Det är gott om den vackra jungfru sländan ungefär här. Har stått flera gånger med skorna ner i geggamojan

 

 

Gårdarna inom reservatet verkar ha lämnats som de var en gång. Som ett slags museum. Tror det i alla fall. Ingen privat person som har turist skyltar på väggen

 

231127 Tullgarn.. omkring

 Solen skiner men det är kallt. Åker till ena delen av Tullgarns naturreservat. Hade sett framför mig alla buskarna med röda bär som fanns framför detta hus. Idag "nada". Det var röjt.

 

Det är inte precis någon allmän stor väg fram till där jag ställde bilen. Följde en bil under några km som skulle åt samma håll. Det visade sig att vi ställde bilen på samma ställe. Vi skrattade lite åt oddsen att det skulle kunna hända. 

 

Vi pratar industrihistoria. Berättar om min site med 100.000 besök om året.

 

Kommer in på något om tidig järnvägshistoria i Värmland. Får en ny parameter att ta in varför man ansträngde sig så med att bitvis anlägga enkla järnvägar där vagnarna till en början var dragna av häst och senare bättre och bredare med de tidiga ång- och diesel loken. 

 

Eftersom de tunga transporterna av malm, träkol och stångjärn etc samt även andra förnödenheter under den vattendrivna perioden inte alltid kom fram snabbt eller inte ens samma säsong eftersom de fick magasineras. Tills sjön endera kunde användas som vattenväg på nytt eller hade frusit till och isen och tjälen bar för en tungt lastad släde under vintern. Transporter som sagt nog inte alltid ens kom fram samma år...

 

Det var en ny vinkling för mig att en anledning till de förhållandevis stora investeringarna för att snabba på transporterna - var stölderna. Råvaror och färdiga produkter försvann och det fick ekonomiska konsekvenser för de som hade producerat eller tänkte sig producera nästa vår när det på nytt finns mycket vatten i åar och bäckar. Ja, OK. Inte speciellt svårt att förstå egentligen då 10-tals eller kanske 100-tals ton av ex färdigbearbetat stångjärn ligger 3-5 månader i ett obevakat förråd.

 

Jag som tänker att folk var betydligt ärligare förr. Det stämmer nog men den ärligheten var nog mer eller mindre koncentrerad till det som bara tillhörde eller berörde privatpersoner. Minns dock pratet och attityderna till "bolaget" eller bruket. Där stals det friskt av både arbetstid och material och att kunna privat använda både fordon och maskiner utan att det ansågs fel. Även med förare. En många gånger tyst överenskommelse mellan chefer inkl lillchefer och "arbetarna". Det ansågs OK. Undrar hur många privat köpta yxor, arbetshandskar, stövlar, hammare och skiftnycklar ex det fanns i ex Munkfors under 60-80 talet? Egentligen.... Mindre än 1% av totala antalet?

Så det är inte långsökt att tro att stölderna nog kunde vara nog så omfattade så de behövde göra något. Mycket stora ekonomiska värden dessutom. Men just den anledningen kommer helt klart aldrig att stå i någon historiebok precis.

Åkte till slottet Tullgarn och gick omkring. Bland annat 1000-tals fåglar i vattnet och ute på de halvfrusna gärdena. Inte telet med och inte riktigt dags än att dra vidare vad det verkar

 

231124 Stendörren o Horsvik

 Fint väder idag fast lite kallt. Men det är bara minus 2 grader. Vi går en av lederna ut till havet. Fast det bara är ca 2 km ToR blir man lite anfådd. Det är upp och ned och lite halkigt. Tereza är i alla fall varmt klädd. 

För fint för att åka hem. Åker också ut mot Studsvik och naturreservatet Horsvik. Går ungefär lika långt som vid Stendörren. Har inte varit här förut. Mycket fint och det är nog inte allt för länge sedan som det pågick yrkesmässigt fiske härifrån. Stolparna där man hängde upp nätet för att torka och lagas finns fortfarande kvar. Båthuset också men vi fann 1-2 vajer spel för att även dra upp båtar på andra ställen. 

Kostängslet går en bit ut i vattnet. Undrar varför det var viktigt att de inte gick på "andra sidan"? 

Kanske var det flera markägare. En annan tid. Ett annat Sverige. Känns som om det är flera tusen år sedan men det är det ju inte. Bara en dryg mansålder sedan.. typ. En tid då man levde på det man kunde få upp ur jorden eller ta från havet. Innan bidrags turismen

Ett annat tempo. Plats och tid för prat och skratt. Rum för eftertanke och kanske tom en stolhet av att kunna. Helt andra aspekter som värdesätts kring en person idag. Undrar hur den tidens fiskare hade tänkt om det mötes optimerande kontorsfolket? De som går in i ett ytterligare onödigt möte och ut och in i nästa igen. Hela dagen samma sak utan att egentligen göra eller skapa något ytterligare mervärde av arbetet. Bara lära sig förstå hur man ber någon annan göra jobbet - som kan. Alla ser och förstår men ingen säger eller gör något. Är ju vän med chefen eller ledningen och att framföra kritik kostar.... Speciellt om den också är politiskt inkorrekt. Men som sagt. Det är en annan tid nu. 

Det verkar vara fint och klart vatten här. En "snorklings" led ska iordningställas. 

Det känns bra att gå här. Marken har trampats många gånger av både folk och fä. Finns historik här och det känns av på något sätt

231014 Trosa promenad med Tereza

 Fint väder på förmiddagen. Vi passar på att ta en av våra rundor. Vi går den baklänges för att kunna köpa textillim i garnaffären när de öppnar lite senare.

 

 

Det är fint här i Trosa. Tänker egentligen inte i första hand på att det är "vackert" utan något annat. Något som inte går att peka på eller kanske inte ens går att förklara. Mer en känsla av ett Sverige som fortfarande finns här. Ett saknat land. Människor som man aldrig har träffat. Inte vet vilka de är. De hälsar men förstår numer lite mer varför. De ser att jag inte är original Trosa-bo. Så de vill att jag på något sätt ska känna mig välkommen. Eller vi naturligtvis. De hälsar ju även på Tereza. 

 

 

Tänker på det Sverige som reducerades. I viss mån inte ens finns kvar. Tänker på min barndom och uppväxt. Mycket - det mesta var ändå tillräckligt OK men tänker också på allt som  man då inte förstod. Rävspel och missunnsamhet. Avundsjuka. Kanske är det mest tur att man inte fullt ut förstod.

 

 

Det är liksom även oktober i mitt liv. Höst, kanske tom senhöst. Reflektionens tid. Det som hela livet var i dunkel förstår man nu. Man är på något sätt fri. 

 

 

 

Fri att bara få vara. Fri från tjatter och flams.