Kameran med och det blir bara dokumentära kort. Ingen ambition längre att de ska uppskattas. Inte heller förväntas varken ryggdunk eller klapp på huvudet på Fnasbock etc. Så skönt det är att inte ha längtan efter tummarna kvar längre.
Det är en av mina 7 km rundor. Lätt att gå. Brukar den här tiden gå den i bakvarv... för att få max med sol i ansiktet. Vi bor bra men en del bor mycket bra här i Trosa. Passerar områden där vissa tom bor extremt bra. Men husen måste vara 200 m2 eller mer. Skulle efter Henrik och Fredrik inte vilja ha så mycket som ska skötas om, värmas upp etc.
Reflekterar över allt möjligt. Det gör jag ofta när jag går. Det lossnar på något sätt. Tänker på barndom och uppväxt. I ärlighetens namn är jag sedan några år inne i ett slags sorgearbete och minnes revidering. Förstår hur jag hade det på ett annat sätt än vad jag upplevde det då. Kanske mer att jag då anade men kunde inte konfrontera.
Men fick mitt liv och fick ändå leva det. Tacksam för det. Fick uppleva så mycket positivt. Fick även känna genuin uppskattning och vänskap. Även uppleva den stora kravlösa kärleken tillsammans med Tereza. För att inte tala om att bli pappa till två söner....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar