Fint väder på förmiddagen. Vi passar på att ta en av våra rundor. Vi går den baklänges för att kunna köpa textillim i garnaffären när de öppnar lite senare.
Det är fint här i Trosa. Tänker egentligen inte i första hand på att det är "vackert" utan något annat. Något som inte går att peka på eller kanske inte ens går att förklara. Mer en känsla av ett Sverige som fortfarande finns här. Ett saknat land. Människor som man aldrig har träffat. Inte vet vilka de är. De hälsar men förstår numer lite mer varför. De ser att jag inte är original Trosa-bo. Så de vill att jag på något sätt ska känna mig välkommen. Eller vi naturligtvis. De hälsar ju även på Tereza.
Tänker på det Sverige som reducerades. I viss mån inte ens finns kvar. Tänker på min barndom och uppväxt. Mycket - det mesta var ändå tillräckligt OK men tänker också på allt som man då inte förstod. Rävspel och missunnsamhet. Avundsjuka. Kanske är det mest tur att man inte fullt ut förstod.
Det är liksom även oktober i mitt liv. Höst, kanske tom senhöst. Reflektionens tid. Det som hela livet var i dunkel förstår man nu. Man är på något sätt fri.
Fri att bara få vara. Fri från tjatter och flams.
2 kommentarer:
Ditt inlägg var utmärkt! Ditt skrivande är både tydligt och övertygande. Skriv gärna mer!
Tack så mycket. Kul att du läser
//LGN
Skicka en kommentar