Tereza ville inte med idag men det blev vackert efter en stund. Gick längs efter viken mot Mariebergs området. Vindstilla och spegelblankt.
Många med hundar som går här. Eller om det hundarna som är ute med husse eller matte. Svårt att säga ibland. Ett litet svart yrväder till vovve vill gärna "hälsa". Pratar med husse en stund också... om ingenting. Vädret och att det inte längre regnar... typ. Orden har ingen betydelse när vi går där bredvid varandra en stund. Det är något annat... något som finns mellan människor. Eller i alla fall... fanns
Ibland känner man stor sorg och till och med vemod när man läser om all skit som händer. Det land och samhälle jag växte upp i och fick vara en del av... fick inte vara kvar som jag minns det.
En tom båtbrygga. Blev sommaren 2025 som vi förväntade oss. Reflekterar över ännu en passerad svensk högsommar. Har ju hunnit vara med om 75 stycken nu. Inte de allra första minns jag men förvånandsvärt mycket av de mycket unga. Trodde jag inte när jag var yngre eller medelålders.
Har dock fått ändra på mig. Ibland tänker jag... jag minns ju i princip allt.
Allt är kvar. En del behöver bearbetas och mer eller mindre genomlevas en gång till för allt ska bli helt. Betraktas som en slags åskådare för att det ska bli tydligt. Sedan genomlevas en gång till men den hör gången utan filter och manipulation.
Aspekter och upplevelser där ljuset denna gång behöver komma från ett annat håll. Hålla själv i lampan så man inte blir lurad att se åt fel håll.
Så många av dessa tidiga minnen som jag greppade först i min 70 års ålder.
Men är fri nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar