Ville testa min nya kamera. En Fujifilm X-H2 och nya telet. Hoppades på att det skulle finnas knölsvanar vid Stendörrens naturreservat. Det brukar det göra. Såg dock sångsvanar efter vägen vilken jag fotade med kamerans fina "eye detection". När jag kom hem och kollade så var ingen av bilderna skarp. Inte en enda.
Har gjort iordning några snabbval på kameran. Ett av dem är för djur och ett annat är för människor. Ändrade inte till rätt och troligen kunde inte kamerans AI funktion förstå att jag ville fokusera på sångsvanarnas ögon. OK inget att säga om. Det var ju mitt fel. Men kamerna fokuserar snabbt och exakt. Kollade även att fota utan just med ögon igenkänning. Funkade bra och det blev skarpt. Kameran är extremt rapp... Men det tar tid att lära sig ny utrustning. Kameror idag har 100-tals inställnings möjligheter. En del fristående från varandra men många är länkade. Nästan nästan är vi där då vi kommer att behöva betala för en dagskurs för att lära oss ställa in den. Men Youtube finns och många där är riktigt duktiga. Tar tid dock
Men har med mig min fina Fujifilm X100S och 120 mm. Pålitligt ekipage....
Efter att jag passerade huset ovan såg jag en man som jobbar vi naturreservatet skymta mellan träden framför ett hus längre bort. Han "slog i näven" som vi alla fall gjorde under uppväxten i Munkfors. Det gjorde även mannen i båten nedan på långt avstånd.
Saknar så mycket denna kodex. Hälsa på varandra även på långt avstånd. Visa respekt för varandra även om vi aldrig har setts förut eller än mindre har pratat med varandra. Är det en generationsfråga? Eller har det med något annat att göra? Lite orolig är jag nog att detta Sverige snart inte finns mer. Det som man tog för givet under den största delen av livet.
Mannen körde upp en ränna i den tunna isen ut till fritt vatten innan han åkte tillbaka för att hämta sin fru och det de hade burit ned till bryggan. Kollade lite efter dem och tror att huset jag såg på ön tvärs över var dit de var på väg. En äldre gård som garanterat har funnits inom familjen under lång tid. Dessa hus med det läget kommer mycket mycket sällan ut till försäljning. De stannar kvar i släkten.
Gården och stugorna som syns på andra sidan och dit man endast tar sig med båt kan hyras av Naturvårdsverket som äger dem idag. Hade tänkt att göra det men förstod senare att de två husen kan hyras separat av två olika hyrare. Då får det nog vara för min del. Tjatter och flams och råa sena fylleskratt skulle jag säkerligen ha oturen att få höra från grannhuset om jag skulle hyra det ena av dem.
Inte en enda fågel. Ingen knölsvan som det ändå brukar vara ganska gott om. Men... det är is inne i vikarna där det är tillräckligt grunt för dem att äta från. Hoppas att de överlevde vintern.
Vi äter ute idag - dagen till ära. Tereza fyller år. Solig promenad ned till Trosa centrum och tillbaka. Det är vår nu även om det är minus på nätterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar