241019 Högbergsfältet med Henrik

 Henrik och jag är till Persberg. Högbergsfältet som det gamla gruvområdet kallas just här är ett naturreservat idag. Varit här flera gånger men man upptäcker något nytt varje gång eller ser området i ett annat ljus. En mycket intressant plats. 

Klockstapeln. Vi fikade där uppe senare när vi gick tillbaka. 

Sjön heter Yngen och det finns flera industrilämningar runt sjön. Snudd på många

Höstväder men det är vackert det också

"Tilas Troll" kallas gruvingången. Lågt till tak men fint iordninggjort. Tänk att jobba en hel dag utan att nästan inte kunna räta på ryggen... 

Här jobbade folk.... 

En stor eller mycket stor arbetsplats en gång. Gick järnväg här men vagnarna drogs till en början av hästar naturligtvis

"Maskinbyggningen". Bostadshus för gruvarbetarna. I ett rum fanns en ångmaskin - därav namnet. Efter att gruvan lades ned 1906 användes huset som fattigstuga fram till 1920-talet. 

Många tankar kring det men de bodde vackert i alla fall. Minst sagt. 

En hel del sinnersten. Fanns det även en hytta här? Inget som jag har läst om så troligen kommer sinnerstenen, som är en restprodukt från hyttan när man smälter malmen från någon av de närliggande hyttorna. 

Känns så avlägset men är det egentligen det. Gruvdriften på denna plats lades ned 1906... Gruvan i Persberg nyttjades längre. Har faktiskt varit ned i den. 

När vi jobbade med att dra en kraftledning kring Persbergsgruvan (sent 60-tal) åt vi vår frukost med ett gäng män i den sk "verkstan". Villy Persson frågade om vi fick åka med ned och se gruvan. Det gick bra. En lång och ranglig färd ned. (415 m läser jag på ett ställe) Lite kusligt och märkligt att vara så djupt under jord. Tog vara på en rund järnkula i tennisbolls storlek som fanns där i stort antal. Vet inte vad den användes till. Hade den i många år men försvann antagligen vid någon flytt

Det Sverige som dessa människor skapade och det välstånd utifrån det som sedan Sverige blev känt för och som vi tar för givet idag formades bl a här. Brukar tänka på alla er som slet när jag rör mig vid alla dessa industriminnen. Brukar tänka på förhållanden, umbäranden och livsmiljö. Barnarbete. Även vilka som blev förmän, de som självutnämnde sig till lillchef samt chefer. Finns fruktansvärda beskrivningar av det som arbetarna utsattes för. 

240922 Henrik hemma

 Henrik hälsar på oss i Kristinehamn. Vi åker till naturreservatet Nötön. Nästan samma rutt som jag och Tereza gick tidigare. Nu såg jag något som jag tidigare inte hade lagt märke till. Det har funnits flera hus inom naturreservatet. Flera fundament från både boningshus och ladugårdar. Förklarar varför vägen är förhållandevis bred och "bra". Tom finns "M" skyltar. Men de är mycket solblekta och det var nog ett bra tag sedan som de hade någon egentlig betydelse

Vi sågar ned tre träd på "min" tomt. Bra att få hjälp med det. Motorsågen jag köpte på Biltema är ganska nära att kallas skräp. Men de kom ned till slut. Tror jag ska testa med att blanda i vanlig bensin och lite 2-takts olja i alkylat bensinen. Kanske orkar den mer då. Tar risken... 

Henrik och jag tar en kvällspromenad längs strandängarna där vi bor. Man får inte gå närmare vattnet
- korna ej inräknade - då de utgör ett sk fågelskyddsområde. Kanske flera tusen fåglar under våren och hösten. Det är tyst numer. De har dragit söderut nu för denna gång. 

240921 Morgondimma

Det märks att det kommer att bli en fin dag. Bara dimman lättar. Vi skyndar oss ut till Picasso statyn för att kolla om vi kan få någon bild när solen bryter igenom. Det blir aldrig som man har tänkt sig men det blev lite åt det hållet i alla fall. 

 

 

Inte många turister idag. Någon husbil men annars tomt men det är många som springer eller promenerar ut mot Strandudden. Finns 3-4 restauranger ut mot Picasso statyn men bara en har öppet idag. 

Min arbetskompis Anna-Lisa Bruhn från Komrev tiden (80-tal) tog oss en gång ut till hennes sommarstuga. Känner inte igen den så den är nog också ombyggd till villa idag. Som de flesta sommarstugorna längs den vackra vägen. Flera km vackra villa och sommarstuge lägen.

 

 

Det är många båtar som fortfarande ligger kvar i vattnet. Minns själv under mina år med båt att den låg i alldeles för länge. Det blev snabbt för kallt i början av september men fick inte tummen ur. Tills man bara måste lyfta upp den. Då stod vi på kö... Det samma gäller nog ägarna till 50-100 båtar som fortfarande ligger kvar i vattnet. 

 

 

Vackra och vackert renoverade sommarstugor på andra sidan viken. Ingen bilväg dit. Går reguljär båt till andra sidan och den fina sandstranden under sommaren

 

 

Henrik är hemma och jag har ganska nyligen skjutsat honom för att ta bussen till Filipstad. Han ska träffa sin kompis i Molkom. Under frukosten pratar vi om allt möjligt och mindes då en episod från 70-talet. Har ingen bäring på idag men ett minne hur som. 

 

Mannen ovan som ser kanske ut att ha svåra väderspänningar men tar faktiskt bara en bild med enbens stativet. Det är jag...

Minnet.... Jag och min dåvarande tjej Birgitta hade börjat spela golf vid Uddeholms golfklubb. Skulle tro att det är ung 1975. Bara 50 år sedan. Jag... men inte Birgitta hade fått grönt kort. Jag fick nu spela skarpt på golfbanan. Inte bara stå och träna längre. 

 

Hål #7 vid banan i Norra Råda är för herrar ett 135 meter och ett sk par 3 hål. Man förväntas hamna på ett extra stort green område med ett slag från utslagsplatsen med en ravin mellan. Sedan två slag varav en putt. Någon kanske några har lyckats få ett sk "hole in one"

Använder järn 5:an för att få backspin. Bollen behöver stanna när den laddar. De flesta använder nog en 7:a för extra backspin men den klubban slår inte lika långt. Jag lyckas med 5:an hamna bortanför hålet med bra backspin och bollen rullar baklänges och ned i i hålet. Hole in one!!!!

Är ensam men jag berättar stolt och glad vid klubbhuset vad jag lyckades med. Nja, de tror mig inte eller de vill inte tro mig. Inte ens min gamle lärare Lennart Andersson från realskolan som var där tror mig fullt ut. De berättar att för att få bli accepterad som en som har gjort ett hole in one på det hålet behöver man ha vittnen. Eftersom bedriften är lite unik. Minns besvikelsen men den var egentligen inte speciellt tung att bära. Jag visste ju själv.

 

 

Tereza tog de två sista bilderna med sin mobil

 

240918 Försökte i alla fall

 Vi ser solnedgången från där vi bor. Bort mot Österviks kapell. Igår var det dessutom dimma över vår Väner vik med solnedgångsljus bakom. Men då kunde jag inte prioritera att ta mig dit. Behövde måla reglar för att arbetet med altanbygget skulle kunna fortsätta smidigt idag. 

Idag tänkte jag att det kanske blir samma ljus. Det blev det inte men fick i alla fall möjligheten att få stressa runt lite med kameran till fots samt försöka ta mig fram till lämplig position vid vattnet med bilen. Det första blev mer eller mindre stolpe och ut och försöket att ta mig till en bra position med bilen... den bollen gick inte ens över kortsidan på planen.

 Himlen var i alla fall vacker för ögonen även om jag inte helt kunde fånga det på bild. Ljuset på kvällen skiftar kontinuerligt. Märkligt... hur snabbt det sker. Ser och försöker fånga det och innan man ens har fått upp kameran till ögonen och fällt ut enbens stativet så har hela bilden ändrat karaktär. På pin tji... tror jag. 

Nästan i alla fall då tom skosnöret på vänsterskon gick upp. Hade inte tid att böja mig ned just då och knyta utan drog istället in tårna så att jag inte skulle tappa skon. Såg nog ut när jag snabbgick som om jag hade fått punktering om någon skulle ha kollat

240915 Sjön Ölen

 Hade sett ut Rönningshyttan på kartan innan. Insåg när vi närmade oss att jag/vi har varit här förut. När jag jobbade med min site Värmlands industri historia för 5-8 år sedan. Rönningshyttan ligger i landskapet Värmland men i länet Örebro. Län har i "modern" tid blivit mer använt än gränserna mellan de gamla landskapen. 

Min site var strukturerad enl landskapet Värmland.  Kändes så där.. att stänga den då den hade ca 100.000 besök per år. Men orkade inte underhålla den längre med flera timmars arbete i veckan samt 1-2.000 kr i kostnad per år. För att inte tala om att man behövde via email och telefon svara och kommunicera med 5-10 personer i månaden som hade synpunkter och infallsvinklar av olika slag. 

Nu har skillnaden mellan län och landskap ingen jättebetydelse längre precis. När vi var här förra gången gick vi ingen led. Vi gick idag den som finns utpekad längst ned bland skyltarna. Inte så långt men det gick upp och ned och var krokigt. 

Vattnet i denna bäck drev hyttan. Bakom skyltarna ovan fanns den stora hyttdammen men tror att man även försökte dämma upp så gott det gick utefter bäcken med kompletterande. Det gällde ju att hushålla med vårflodens vatten så länge som möjligt. 

Läser på en skylt/informationstavla att vi går i våra förfäders fotspår. Ja, verkligen. Skillnaden är nog att då var det blodigt allvar. Ett hårt, rökigt och smutsigt jobb. Undrar om man då i sin allra vildaste fantasi kunde ha tänkt tanken hur vi använder tiden idag. Att arbetstiden är reglerad och att 20 minuter extra arbetstid utanför den uppgjorda innebär "övertid" med dubbel ersättning. Eller att två av de kanske fem totalt som jobbar med hyttan drift är hemma för vård av sjukt barn. Nej, tror inte det.  Inte ens om de hade ansträngt sig. 

Liljekonvaljens bär ska visst vara giftiga

Hade inte lagt märke till det förut. Flera naturreservat inom ett visserligen stort område. Mycket att gå på här. Kommer nog att återvända

Hyttan ligger efter den långa sjön Ölen. 

Längtan efter fritidshus. Men det är nästan bara när det ser ut så här som man skulle vilja. Nästan så det får vara om det inte är i närheten av detta. Å andra sidan så sticker priset rejält med strandtomt

Vi har pratat om det många gånger Tereza och jag. Hur mycket vi saknade att kunna spontan stanna vid en sjö när vi åkte omkring i Sörmland. Ta med sig termosen och fikat från bilen och bara sitta en stund. Landskapet är lika vackert där men är inte tillgängligt på samma sätt. Nu är vi i alla fall tillbaka... 

240914 Sjön Vilången

 Det allra vackraste september väder. Vi går en led vid sjön Vilången. Träffar på tre personer som är ute i samma ärende. En ensam man, en hel familj med hund och en mormor/farmor med barnbarnet i 3 års åldern. 

Det är vackert och förhållandevis lätt att gå. Vi har varit i närheten förut när jag höll på med hyttor och hammare i Kristinehamns trakten. Finns två dammar efter varandra för vattnet på väg ned mot Vänern. Fanns hammare och såg några 100 meter "nedströms"

 

 

Det börjar bli höstfärger färger men ingen lövfällning än. 

 

 

I ett skugg parti i skogen finns spindelnät i 1000-tal. Inte mycket som fastnar i näten längre. I alla fall inte av de insekter som flyger.

 

 

Tereza har slutat fota med kamera. Använder dock kamera funktionen i mobilen. Det funkar nästan lika bra

 

 

Man blir på gott humör av att gå i en sådan här miljö. 

 

 

Denna gång hade vi med oss fika och... något att sitta på. Ganska länge sedan. Inte riktigt samma sak i Sörmland som i Värmland. Finns många fler sjöar och vattendrag här. Lättare att hitta en egen plats. Lättare att "komma intill".

Vi åker runt Vilången med bilen. Riktig landsbygd. Vägen är väl så där men det funkar i alla fall.

240912 Naturreservatet Nötön

 Tereza och jag var till Nötöns naturreservat. Det var länge sedan sist. Längre hit ut än jag minns det. Men minst 5 år sedan vi var här sist. Fint ställe och det växer mycket här under försommaren. Mycket med sländor och fjärilar. 

Naturreservatet har nog som huvud syfte att hålla de gamla ängarna och växtmiljöerna öppna. Som de hölls öppna förr. Bland annat genom att ha kor fritt på bete i skogen och på strandängarna. Gården som är ett fritidshus idag ligger fint och det är en helt flams och tjatter fri miljö.

Vi gick ut till "Hästudden". Fint iordningställt med grillplats, ved etc. Finns tom ett bajsen house

 

 

Blåser kraftigt in från Vänern. Märks ändå inte av så värst mycket här inne i viken. Men det är tröj väder. Jacka för Tereza. Sitta och titta på detta. Lyssna på naturens ljud. För mig är det som att vara i en kyrka.

 

 

Växer naturligtvis inget som blommar nu och som är värt att fota av. Så här långt in på eftersommaren har det mesta dragit sig tillbaka. 

Kameran med telet blev aldrig använd. Såg inte en enda flyttfågel på gärdena  

 

 

Fältet ovan är under växtperioden helt täckt med tjärblomster. Fast det nästan inte finns någon jord att växa i. En blomma har inte kollat i almanackan och förstått att det faktiskt är den 12/9. Verkar spjärna emot lite mot förväntningarna att helt dra sig tillbaka för i år. 

 

Gården och marken som naturreservatet tillhörde en gång. Hårt arbetande människor. Ingen hydraulik. Inte ens en skruvdragare. Allt som flyttades och/eller lades upp eller skördades skedde med muskelkraft. Hästkraft också naturligtvis. Men allt fick ju baxas eller lyftas upp på vagnen, kärran eller kälken. För att inte prata om... höet upp till höloftet för att torka

 

 

Ett hårt arbete folk naturligtvis men antagligen ett arbete i alla fall utan stress. Arbete... nja det var nog mer ett sätt att leva. Hur många timmar man hade jobbat just idag hade nog då lågt informations värde. Man jobbade tills man var klar

Så många ord från det gamla bondesamhället som ändå har försvunnit för de flesta. I alla fall inte används speciellt mycket längre. Vagnslider, spilta, höskulle, grisho, tjuder etc etc. 

 

 

Är det en undantagsstuga? Eller användes den för något ändamål. Undrar hur många timmar man fick hålla på med att holka ut en lämplig trädstam till att bli hängränna? Inga plåtarbeten förutom ovanpå skorstenen. 

 

 

 

Tror korna som låg och idisslade i solen en bit in i skogen när vi kom blev nyfikna och följde efter där vi hade gått ut mot Hästudden. Det fanns ett spång avsnitt med blöt lera och det syntes att de hade vänt just där. De ville nog kolla vart vi gick och följde efter. När de inte lyckades gå där vi hade gått gick de istället mot gården.

 

 

De kom alla emot oss när vi passerade. Nyfikna eller vad man kan kalla det. Vet inget men tror att det är kor som inte mjölkas just nu. De har istället kalvar som diar. Tror det .... Rena och fina. Välskötta

 

Det är ju klart länge sedan men hur länge är det egentligen sedan när en mycket stor del av Sveriges befolkning visste mycket väl det man behövde veta om gårdens djur. Hur man skötte och tog hand om höns, kor och grisar etc. Hur man förädlade ex mjölken till olika matvaror. Visste hur man slaktade osv. Det är ju bara 1-2 generationer sedan. Inte min egen inräknad men ändå.  

Om nuvarande samhälle skulle kollapsa... hur många skulle kunna klara sig utan den kunskapen? De flesta skulle nog stå där i fin skorna med benen lätt i kors med och med näsan mitt i ansiktet i panik titta sig runt vem som man kan ta rygg på och få hjälp av.