240803 Guldplatshagen mm

 Ville besöka naturreservatet Guldplatshagen. Den vackra och speciella guckusskon blommar på försommaren så den räknade jag bort. Men det är en gammal kalkrik betesäng som man håller öppen. I alla fall har hållit öppen. Så kanske det växer andra arter...

Det är mellan 5-10 år sedan vi var här. Enorma kalhyggen runt om och stigen fanns inte längre. Det gjorde inte så mycket då den gamla körvägen till huset helst plötsligt blev synlig. Ca 2 km nedför och sedan inte helt ologiskt 2 km uppför tillbaka mot den gamla landsvägen. En igenvuxen länsväg som fortfarande har asfalten kvar

Tereza gillade inte att gå här. Högt älggräs men egentligen inte svår gått. 

Tyvärr inget som blommar denna tid. Det var en missräkning. Liljekonvaljen hade fått omogna bär liksom några andra. Men... det såg ovanligt igenvuxet ut. Undrar om de röjer eller som man anar... att allt funkar numer. Några säger att de har röjt men har istället suttit och kappfisit i skuggan. För jobbigt för någon att gå och kolla. 

Husert har rasat helt sedan vi var här förra gången. Då kunde man näst intill gå in i huset. Nu har hela framsidan rasat ihop. Ladugården står upp än så länge. 

Där man hade djuren var byggt i sinnersten. Vilket jobb att släpa dem hela vägen. Troligen med båt sommartid eller på kälken under vintern

Vägen till torpet. Numer trafikeras den då och då av en 4-hjuling men här har hästen och vagnen resp kälken gått många gånger. Lätt att se pga grävning och fyllning etc att det en gång var en bra väg fram till torpet.  

Kollar på den häradseklonomiska kartan från 1883-1895. Vägen till torpet gick inte på samma sätt som idag. Bara delvis. Den gick ut på gamla landsvägen mer vinkelrätt. 

Ser efter koll att Stora Enso Skog och Mark AB äger fastigheten idag och marken runt omkring 

Tänkte äta på Hennickehammar men var helt sjöblöt av svett på övre delen av kroppen. Komma in där bland de som känner sig utvalda. De som är lite fina i kanten. Bord med vita bordsdukar och levande ljus. Svettig på ryggen och lera på kängorna. Nja, avstod denna gång. 

Vi åkte istället till Bjurbäckens slussar. Då hinner svetten torka in så där fint i kläderna om luft konditioneringen är på i bilen. Ganska lite med folk men en vacker och speciell plats. Minst sagt. Fick bli smörgåsar till lunch idag. Samma pris nästan som på Hennickehammar.... Sitta ute i sommar Sverige. Kolla på båtar som ska slussa. Titta på folk samt överhöra. Bordet bredvid oss samtal mellan två kvinnor i 60-70 års åldern som pratar intensivt på kvinnors vis. Viktiga parametar om färgval, kombinationer med överdelar och former på byxor som sitter snyggt. Ja, intressena är olika. 

Men det var trevligt. Länge sedan vi var här 

Åkte förbi Bjubäckens hytta på väg till slussarna. Stannar och går omkring på vägen tillbaka. Gillar att vara vid denna typ av platser. Så mycket histora. Så mycket vi har att tacka våra förfäder för. Som slet och offrade sig för att hålla dessa äldre industrier igång. Innan elektricitet och hydralik etc. Det som behövde göras får man ta från armarna och ryggen. Hästen var också viktig. 

Idag "bara" en damm men då... gick nog länsvägen längs dammen. Kanske fanns det en färja för person transport eller båt över lite längre uppströms där dagens bro finns

Dessa vackra platser

Hyttan startade upp under 1600-talet och sista gången hyttan användes var under 1840-talet. Drygt 200 år var den en stor och viktig arbetsplats. 4-5 generationer

Ägaren till Bjubäckens hytta ägde flera andra. Bland annat hyttan och bruket i Storfors. Den genererade mycket kapital med andra ord. Men dragningen av järnvägen /inlandsbanan gjorde att Storfors låg mycket bättre till för att kunna användas för att transportera. Bjurbäckens hytta avvecklades succesivt efter järnvägen

Masugen har delvis rasat och man har täckt de raserade delarna med bräder. Annars fryser den sönder helt till slut och ramlar isär. Men hytt ruinen stod nog många år utan att man brydde sig

Hela tre valv i bron / dammen

Malm och kalksten hälldes i från ovan. Tackjärn och slagg togs ut här och i en annan öppning runt hörnet. Enorma volymer och tyngder. Hur många skulle orka med en arbetsvecka här idag? Inte många tror jag. 

Tror det var smedjan. Där man lagade och fixade det som behövdes. Någon hammare som gjorde om tackjärnet till stångjärn fanns inte på denna plats

Den största byggnaden som är kvar sedan den tiden är kvarnen. Den slutade mala så sent som under 1960-talet. Ser att det sitter isolatorer på väggen vilket betyder att den drevs med elektricitet den sista perioden. 

En stor arbetsplats en gång

Det finns fortfarande 2-3 arbetarbostäder kvar. De har stått där i flera 100 år. Stora familjer och en hårt arbetande make vid hyttan. En hårt arbetande maka som fick ta hand om alla barnen och se till att maten fanns på bordet. Ett annorlunda liv