180510 Nordmark

Var till Nordmark tillsammans med Fredrik och Ying-Chun idag. Tereza hade lite ont i ryggen och avstod. Vår plan var att gå upp till Sandsjön efter Tabergskanal och sedan tillbaka utefter Sandsjöälven

Har målat vägen vi gick. Skulle tro att det är mer än 15 km och med lite fram och tillbaka samt upp och ner så blir det nog närmare 20 km vi gick idag... det kändes

Fredrik hade sin "tracker" på för att logga GPS-spåret hur vi gick. Det går att zooma etc i OpenStreetMap-kartan nedan

See full screen

Det första vi såg var lämningar efter en dammvall. Det var uppdämt här ca 1.5 meter högre än vad älvens nivå är idag. 

Vi såg en sk "hjulgrav". Ett vattenhjul som drevs med fallhöjden på vattnet när det var uppdämt här. 

Läser på Riksantikvarieämbetets kartlager att vattenhjulet användes för sk "stånggång". Man drev något en längre sträcka härifrån med stockar som endera låg sammankopplade på marken eller hängde i luften. 

Intressant med de gamla körvägarna som man använde för länge sedan

Vi följer Tabergs kanal uppströms mot Sandsjön. Lätt att gå och fint. Till en början pratar vi om att det är fantastiskt att man kunde gräva denna 5-6 km långa kanal men dessto längre upp mot Sandsjön vi kommer ser vi att det var nog inte så mycket grävande. Kanalen byggdes med att göra en lång damm längs det som blev kanal när vattnet släpptes på. 

Fredrik kollar vad detta är men troligen är det bara en bro över till en jakt postering

Samma sak här

"Båtleden öppnades 1850" står det på stenen på andra sidan

Dammluckan mot Sandsjön

Mot Sandsjön. Man måste ha lastat om till ny pråm här

Sandsjön mot norr där kanalen börjar. 

Vi följer Sandsjöälven tillbaka. Det är inte mycket vatten i den ursprungliga fåran

Vi går där det inte finns stig. Risigt och blött och det kändes i benen efteråt

Passerar en uppbruten järnväg

Efter några 100 meter ser vi den. Järnvägsbron över Sandsjöälven

Testade att gå över men vågade inte riktigt

På den häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet ser man att järnvägen är inritad

Nordmarks gruvmuseum är stängt men man kan gå omkring här lite i alla fall. Det blir återbesök senare till både gruvor och hyttorna som finns här omkring

1. Nordmarksmossarna. Värmlands största och till sammanssättningen mest välbildade kärrkomplex
2. Stamparbo kraftstation, byggd 1918
3. Tabergs kanal, öppnad 1850 för bland annat malmtransporter till Mottjärnshyttan. 
4. Limkullen, amfiteater liknande kalkbrott
5. Nordmarks gruvmuseum och hembygdsgård
6. Tabergs gruvor (1702-1962). F.d gruvkontoret är idag vävstuga. Finns en minnessten över F.A Dahlgren här. Skaparen av "Värmlänningarna"
7. Vattenhjul med stånggång och vändbrott (1836-1915)
8. Ruiner av Nordmarkshyttan (före 1540-1905). Fin stenbro och fors
9. Nordmarks kyrka byggd 1731
10. Nordmarksbergs gruvor (medeltid -1962). Ett flertal byggnader däribland gruvlavar med spelhus finns bevarade
11. Värmlandsgruvan (1969 - 1980). Privat område. Endast förrådsbyggnader återstår
12. Finnmossens gruvor (1713-1980). Privat område. Endast förrådsbyggnader återstår
13. Jakobsbergsgruvan (1863-1918). Mineralrik manganmalmsgruva. Kallas "Lilla Långban" pga av det stora antalet mineraler

Nordmarks Gruvby och gruvmuseum (bild ovan)

"Någon gång under medeltiden började järnhanteringen ta fart här i Nordmark. redan år 1540 fanns här tre hyttor (masugnar) och dessa tog av allt att döma sin malm från de närliggande Nordmarksbergs gruvor, även kallat Nordmarks odalfält. De första hyttorna hade säkerligen varit igång en avsevärd tid innan 1540. Nordmarkshyttan, Haborshyttan och Fogdhyttan var de första i trakten. 

I början av 1700-talet upptäcktes ytterligare två stora gruvfält i Nordmark, Taberg och Finnmossen. Dessa fick stor betydelse för verksamheten på orten. Gruvorna ägdes under 1900-talet helt eller delvis av Uddeholms AB. Under 1960-talet lades järngruva efter järngruva ned i Bergslagen. Trots detta beslöt ett annat bolag, Ställbergsbolagen, att öppna en ny gruva här i trakten. Den fick namnet Värmlandsbergsgruvan. Produktionen kom igång 1969. Gruvan lades ned 1980 som en av de sista järngruvorna i Bergslagen. Av de övriga gruvorna lades Nordmarksberg och Taberg ned 1962 och Finnmossen 1973. Under 1900-talet gick järnmalmen från Nordmarksområdet främst till Hagfors Järnverk som ägdes av Uddeholms AB. 

Transporterna vintertid av malm, tackjärn och träkol skedde under lång tid med häst och släde men under 1870-talet fick Nordmark järnvägsförbindelse till Hagfors och Filipstad. 

Nordmark är det västligaste området i Bergslagen och väster här om finns inga större malmfyndigheter. 

Av hyttorna lades Haborshyttan ned i mitten av 1700-talet, Fogdhyttan 1842 och Nordmarkshyttan 1905. Mottjärnshyttan, den sista hyttan i Normarks socken, lades ned 1916. Det var från början en sk "Finnhytta" där den berömde "Lång-Kristoffer" var en av grundarna. 

Nordmarksbocken (bild ovan)

Enligt Erik Fernows "Beskrivning över Värmland" 1773 kan Värmlands Bergslag inte uppvisa några skriftliga bevis på gruvverksamhet för digerdöden (1350). Troligt är dock att här förekom bergshantering även före digerdöden då det fanns kyrka och egen präst vid Kalhyttan (Filipstad) före denna tid. Fernow anger vidare att "enligt gammalt berättas det att Nordmarks gruvor upptagits och bearbetats före digerdöden. Nordmarks gruvor har också kallats Norebergs och Nohlebergs gruvor, samt gruvorna norr i Marken och sägs vara upptäckta genom en "bock" som sparkat mossan av marken. 

(Sägner om bockar, som hittar malm, finns på flera platser tex Falun)

Befolkningen i Nordmark kallas sedan gammalt för "Nordmarks-Bockar". Om den benämningen beror på Nordmarks-bocken som enligt Fernow upptäckte malmen före Digerdöden vet man inte men det ligger snubblande nära att tro detta. 

180509 Första sommardagen

24 grader varmt.... Första sommardagen. Tereza och jag tog en promenad upp till Hembygdsgården för att fika

Vilken oas detta är. Många inne och många ute. Lugnt och trevligt

och vitsippor vid bäcken

Tereza fotar vitsippor med mobilen

Brydde mig aldrig förr... eller var det kanske så att det förutsattes att man inte brydde sig? Idag uppskattar jag verkligen kommunens ambitioner. 

Idag vågar jag till och med säga att jag uppskattar det de gör

Det är något speciellt med dessa träd

Varar inte så länge men det är vackert i solen

som sagt....

Gubben nere till höger är jag

180507 Kinnekulle - Västkusten #3 - 2018 #3 & #62

En husvagnscampare kom förbi på morgonen. Han berättade att "Maj på Malö" hade bott i detta röda hus bakom / bredvid Malö camping. Vilken tillfällighet. Berättade att han har tillbringat fler än de 10 sista somrarna just här i husvagnen med sin familj. Berättade vidare att närmsta husvagns grannen hade blivit sjuklig och att det nu var mycket tomt på den platsen.... 

Malö strömmar sveper förbi den fina och lilla campingen bara några 100 meter härifrån och ned mot fäjeläget

Visst har man lyssnat på Taube´s visor men inte trodde jag att jag nästan kunde texten till "Maj på Malö".  

Vi gjorde en liten omväg ned mot Skara för att åka den sk Vallevägen efter Billingen. De blommande körsbär- och andra frukträd är något extra. Den kallas också för Världens vackraste väg.... Hur som är det nog minst en vecka för tidigt. Karta.... Vi åkte tillbaka och fortsatte mot Kinnekulle som vi hade tänkt. Vi  brukar passa på att äta på Kinnekullegården. Det gjorde vi idag också. Förutom utsikten så finns det en mycket bra lunch buffé men att strunta i att även äta av soppan är nog ett stort misstag. De börjar förresten servera färsk ramslökssoppa den 26/5!!!!! 

Vi hittade några backsippor till slut. Är nog lite sena men tycker de blir färre och färre för varje år.... 

En karaktär har en flickvän som heter Daisy på originalspråket. Dock inte så många kvinnor heter Tusensköna i Sverige. 

Vi såg den fina bron när vi kom. Finns med på Riksantikvarieämbetets kartlager och vi stannade till på tillbakavägen. Inte långt från Hällekis.  

Huset heter "Fullösa kvarn".

De är vackra, de gamla stenbroarna

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Stannade och fikade på väg hem. Åkte gamla vägen en bit tillbaka vid Sjötorp. Denna badplats minns jag att man passerade från den tiden när vägen ned mot Mariestad gick här. Men att badplatsen heter "Kleva Sand" hade jag ingen aning om. 

180506 Fiskebäckskil o Malö - Västkusten #2 - 2018 #2 & #61

 Kallt och rått i natt. Utan värme i husbilen går det nog inte. Vi lämnar Lysekil på morgonen och åker färjan över Gullmarsfjorden och sedan över Skaftö bron. 

Tereza´s bild

Målet är att komma till Fiskebäckskil. Har varit här under slutet av 50-talet men har inga minnen från den dagstrippen... trodde jag. Såg det lilla färjeläget som inte används idag och mindes något blekt och otydligt långt bak om att det var mycket långa köer till den lilla färjan. Skulle tro att storleken på färjan när den byggdes inte alls var anpassad till att många turister kom. Fiskebäckskil är en vacker liten stad / samhälle. 

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Kyrkan mitt i byn

Många båtar redan i men fler än hälften fortfarande på land

Pittoreskt är väl rätt ord och huset är mycket fint och varsamt renoverade och underhållna. De måste vara K märkta... ? Pratade lite med en person som satt vid sitt båthus och han hade nog rätta ordet för hur det är här numer. Inte många som längre bor i de gamla delarna och alla affärer etc är också stängda. Han kallade gamla Fiskebäckskil för ett museum. 

Det är en "ekonomisk elit" som äger husen här numer berättade han. Han själv hade köpt sitt båthus på 60-talet och då vart det knappt någon som vill köpa så det var mycket billigt. Idag får jag nog 6-8 miljoner för det. Han bodde i Göteborg men hade också ett fritidshus i Fiskebäckskil som han köpte på 70-talet när det fortfarande var "billigt". Idag är hans hus värt två- siffrigt. Inte barskrapad med andra ord men å andra sidan "bara" rik den dagen han säljer. Det gör man nog inte om man har ett fritidshus här och inte måste. 

Konferenshotell med flera små annex. Varför kan man inte bygga i en gammal stil så det passar in bland de andra vackra K märkta husen?

Pratade med en äldre kvinna som rensade bort maskrosor mellan stenarna framför sin fina lilla stuga. Hon hade efter pensionen flyttat hem till sitt föräldrahem. En av de bofasta och i minoritet i samhället. De flesta hus är tomma sommarhus berättade hon och ägs mestadels av svenskar. Finns en och annan utländsk ägare, bl a en från USA... Hon var orolig att fastighetsskatten skulle öka efter valet om S får som de vill. Förra gången som det var på förslag så skulle det innebära för henne att bara den i så fall skulle vida överstiga vad hon har i pension. Rik på papperet är inte samma sak som att vara det i praktiken så hon hoppades att hon inte skulle behöva sälja sitt hem efter valet..

Vi kollade lite på Vägeröds naturreservat som finns alldeles innan man åker över Skaftöbron. Konstigt naturreservat med vad det verkade hus inne på själva naturreservatet så vi avstod. Vi åkte istället mot Grundsund för vi vill gå leden ut mot fyren. 

En vacker och speciell led ut mot Islandsberg. 

Lätt att se att den har varit en viktig led ut mot fyren en gång i tiden. Bredare till en början. Till slut får man bära allt...

Om jag hade råd och det var till salu... så har jag sett vart jag skulle kunna tänka mig att tillbringa somrarna

Tereza´s bild

Fyren men såg inga ljus. Kanske sitter det något på gaveln mot havet

Viktigt landmärke en gång i tiden. Finns ett annat på andra sidan bukten ca 1 km härifrån.

Vi träffade på ett äldre trevligt par när vi var på väg tillbaka efter leden. 

Mannen och jag stod väntade på våra fruar när de fotade vitsippor. Han hette Kurt och jag berättade att vi skulle till Malö för sova där i natt. Han berättade då att han var läkare och att han hade haft Evert Taube´s "Vackra Maj på Malö" som patient. Han berättade att Maj var en kraftfull, vacker och ståtlig kvinna. Inte den näpna och söta som jag hade sett framför mig när jag hörde Taube sjunga. 

Tereza´s bild

Kurt berättade också att "Handelsman Flink" inte alls hette Flink. Det var Evert som hade döpt honom till det av någon anledning. Han hette egentligen Johansson.....