fredag 30 augusti 2024

240830 Altan mot gatan

 Idag blev allt klart. Sista etappen med prydnads stenen runt om. Den svankryggiga trappan är nu utbytt och hopbyggd med en liten altan som inte fanns förut. Lite konstig prioritering tidigare att avstå då morgon och förmiddags solen är perfekt vinklad mot lägenhetens framsida. Nja, det är faktiskt ett radhus. 

Tog dock längre tid än beräknat. Å andra sidan gör det alltid det. Skaffa, komplettera, hyra kärra, lasta och lasta av och lägga upp tar mycket tid. Allt från trädgårdsplattor och sand till reglar och bräder. Sedan ska den byggas också. 

Lasern som jag hade skaffat och sett fram emot att kunna använda blev stolpe och ut. Kanske kan man göra det initiala arbetet nattetid? Då syns den i alla fall. Nja, det är stor skillnad på laser och laser. Priset också. 


Radhus och "egen" markplätt gör att man får större frihet. Mer än jag hade förväntat mig. En trevlig erfarenhet minst sagt. Hörntomt med större tomt ger också en extra dimension. 

Känner mig i alla fall rätt nöjd med mitt lilla altanbygge..... 

Men nu ska även en inglasad altan byggas på baksidan. Den befintliga ska dessutom rivas. Gräva för plintarna under befintliga reglar innan snickaren kommer hade jag oroat mig lite för. Ca 40 cm ned visade det sig vara fyllt med grus och sten. Perfekt.... kan inte bli bättre och behöver inte gräva djupare. 


onsdag 21 augusti 2024

240821 Hagfors tur med Henrik

Henrik hälsar på oss i Kristinehamn. Ska regna idag... ifall skulle det regna men det var inte mycket som kom ned. Jag, Tereza och Henrik åker till Hagfors för att besöka järnvägsmuseet och Monica Zetterlunds museet. När vi är vid det första kommer personen som tog betalt och berättar att Monica är stängt idag. Rättare sagt de kommer inte att öppna pga sjukdom. Lite märkligt men vad hjälper det att sura

Har åkt rälsbussen "Uddeholmaren" några men inte många gånger.  



Stationsklockan som stod på perrongen i Mottjärnshyttan



För mig är denna pjäs huvud attraktionen. Järnhästen skulle dra vagnar med kol, malm och tackjärn efter vägarna. Man hoppades att det skulle bli billigare och funka lika bra som att bygga järnvägar. Järnhästen tippade tyvärr på de dåliga vägarna och projektet lades ned. Det funkade helt enkelt inte. Intressant också att den som styrde står längst fram.... 



Nostalgi på hög nivå. Känner igen alla loken från min Munkfors tid. Elektrifieringen av NKLJ banan var något mycket stort



Ja, dessa stod på varje perrong


Ful målning av järnvägsstationen i Munkfors





Hyra dressin och cykla till Stjärnsfors skulle kunna vara något. Inte idag dock


Minns detta. Normalspåriga vagnar som stod på smalspåriga för att slippa lastas om


Vågen inne på järnvägsstation. Attityden och service graden minns man. Det var "alltid" surt och något man motvilligt gjorde när man skulle hämta eller skicka något. Alltid suck och stön


Vi passade på att åka ned till Skymnäsboden. Omlasningsstation från tåg till pråm och senare båt innan NKLJ banan drogs från Myra ned till Munkfors. En stor arbetsplats en gång. Vacker och betydelsefull plats


Strax nedanför Skymnäsforsen där det finns en kraftstation idag. 


Som sagt en vacker plats 


Man hand  drog till en början pråmarna t.o.r Munkfors. Kallades också trälbåtar


Vi äter på resturangen vid GDG stationen som det inte längre heter men för mig kommer det alltid att heta så. Mycket bra mat som vanligt. Mycket hög klass

Bredvid oss ett runt stort bord med 5-6 "killar" i min ålder. Känner dock inte igen någon så de är inte riktigt min ålderskull. De pratat med varandra på samma sätt som jag minns att man pratade mellan kompisar och vänner från min Munkfors tid. 

"Han bodde i näst sista huset på Lövvägen". "Han fick två barn med en tjej från Hagfors, vad hette hon? Lotta". "Han jobbade på packningen". Extrem detaljnivå på samtalet men alla är med och förstår precis. Platser, namn, släkter. Arbetskamrater sedan många år eller kan tom vara ungdomsvänner. Antagligen. 

Samtalet flyter på och alla är med på noterna. Pratar om spritfester. Om kompisen som alltid hade ett glas med blank sprit och ett annat bredvid med vatten. Skrattet och skämtet som säkerligen har berättats många gånger när någon bytte ut ena glaset så den som drack fick bägge glasen med sprit

En liten tagg känns i bröstet. Gemenskaps-nostalgi. Ett samhälle som inte finns kvar längre för mig. Skulle aldrig på nytt ta mig in i den gemenskapen längre. Är inte uppdaterad sedan länge och numer en utböling sedan många år. Det hjälper inte att jag har bott här under min uppväxt. De som stannade kvar tror jag inte ens förstår att de har något som för mig inte går att återställa 

Vi åker ned till gamla Laxholmen efter lunchen. Gamla älvfåran och jag visar Henrik "Höla" där vi badade fast vi inte fick. Vi försöker gå dit på stenarna men kommer på att det är troligtvis lika förbjudet idag...?


Gamla bruket på laxholmen. Graffiti i de gamla fabrikslokalerna


Biltema i Karlstad på väg hem. Köper slägga och vi fikar. Willys för det bästa smöret.... Ja, en rejäl biltur och vi är möra både här och där när vi är hemma igen

söndag 11 augusti 2024

240811 Promenad med Tereza

Det finns inget gym för Tereza där vi bor idag. I Trosa fanns ett "gratis" gym i bostadsföreningen som hon nyttjade frekvent. Inte jag... kan inte. Vet inte vad det är men jag kan inte vara på ett gym. Så istället blir det promenader. Det är faktiskt trevligare tycker jag 

Vi följer vattnet ned mot "Panncentralen". Har haft lite större båt och det lockade att ta steget i Trosa och lockar även här. Men vet också att säsongen är mycket kort. Den upplevs mycket snabbt under augusti som för kallt när man är ute på sjön. Sommar säsongen är kort och arbetsinsatsen inkl kostanden kontra de gånger man var ute med båten är inte i paritet. Så jag avstår. 


Änder och gäss flyger i flockar. De samlar ihop sig inför stormanövern. Mycket kanadagäss


Det är vacket här längs vattnet



En sådan fin badplats. Men även om kanada gässen är vackra så är de en sanitär olägenhet vid badstränder. De skitar ned... minst sagt. När jag hade sommarstugan i Värmskog fanns det lämningar efter kandagäss när vi kom dit under helgerna. Det är inte med lite som de förorenar både marken och badvattnet. 


Bryggan hade en gång någon form av industriell användning. Inte byggd för fritidsbåtar


Undrar om man ser badande barn här under sommaren...? Tror inte det


Har sett skyltar från bilvägen som pekar hitåt. Panncentralen.... och konstmuseum. Betydligt större än vad jag trodde. Ett småföretags centrum. 



Hit blir det besök. Gillar att bara gå omkring och kolla


Visste ingenting om området. Tyckte spontant att det ser ut som en sjukhusmiljö. Kollade på Internet hemma. Nu förstår jag. Det var ett stort sjukhusområde här för mentalpatienter. "Marieberg" var även ett negativt laddat begrepp under mitt tidiga liv. Något som man slängde på varandra. Visste inte ens att det låg i Kristinehamn. 

Läser När Mariebergs hospital öppnades 1887 tog man emot 200 patienter. De vårdades av tolv kvinnliga och tolv manliga sjukbetjänare. När verksamheten var som mest omfattande på 1960-talet tog Marieberg emot 1200 patienter. Personalstyrkan uppgick då till runt 900 personer. Vårdinrättningen avvecklades i slutet av 1970-talet. Den sista resten, rättspsykiatrin, lades ner 2014. Källa: Kristinehamns Historiska


Har också hört och läst om berättelser från ett annat mentalsjukhus. Det i Myra strax söder om Norra Råda. Det är nästan som man inte ens vill veta vad och hur de gjorde. Vill inte tänka på hur "lätt" det var att hamna vid ett som Marieberg om man inte ansågs "normal" och kunde svara för sig. En person berättade hur familj och släkt som inte ville ta hand om, stötta och skydda en person istället kunde se till att få någon ur vägen genom att personen blev "intagen". 

Stort område för upplag av något. Har säkert med det som "Panncentralen" eldades med



Undrar om transportvägen för tackjärn och stångjärn från hyttor och hammare från Filipstad och norr om kom denna väg längs stranden. Skulle nog kunna tro det. Den första järnvägssträckningen kanske gick här från omlastningen vid Nässundet. Kristinehamn var en mycket viktig utskeppningshamn under den tidiga industriperioden i Värmland. 

Dock inte här. Sista biten hem och det finns stenar för ett vägräcke som tyder på att det förr gick en landsväg här. 



lördag 3 augusti 2024

240803 Guldplatshagen mm

 Ville besöka naturreservatet Guldplatshagen. Den vackra och speciella guckusskon blommar på försommaren så den räknade jag bort. Men det är en gammal kalkrik betesäng som man håller öppen. I alla fall har hållit öppen. Så kanske det växer andra arter...

Det är mellan 5-10 år sedan vi var här. Enorma kalhyggen runt om och stigen fanns inte längre. Det gjorde inte så mycket då den gamla körvägen till huset helst plötsligt blev synlig. Ca 2 km nedför och sedan inte helt ologiskt 2 km uppför tillbaka mot den gamla landsvägen. En igenvuxen länsväg som fortfarande har asfalten kvar


Tereza gillade inte att gå här. Högt älggräs men egentligen inte svår gått. 

Tyvärr inget som blommar denna tid. Det var en missräkning. Liljekonvaljen hade fått omogna bär liksom några andra. Men... det såg ovanligt igenvuxet ut. Undrar om de röjer eller som man anar... att allt funkar numer. Några säger att de har röjt men har istället suttit och kappfisit i skuggan. För jobbigt för någon att gå och kolla. 


Husert har rasat helt sedan vi var här förra gången. Då kunde man näst intill gå in i huset. Nu har hela framsidan rasat ihop. Ladugården står upp än så länge. 


Där man hade djuren var byggt i sinnersten. Vilket jobb att släpa dem hela vägen. Troligen med båt sommartid eller på kälken under vintern


Vägen till torpet. Numer trafikeras den då och då av en 4-hjuling men här har hästen och vagnen resp kälken gått många gånger. Lätt att se pga grävning och fyllning etc att det en gång var en bra väg fram till torpet.  


Kollar på den häradseklonomiska kartan från 1883-1895. Vägen till torpet gick inte på samma sätt som idag. Bara delvis. Den gick ut på gamla landsvägen mer vinkelrätt. 

Ser efter koll att Stora Enso Skog och Mark AB äger fastigheten idag och marken runt omkring 


Tänkte äta på Hennickehammar men var helt sjöblöt av svett på övre delen av kroppen. Komma in där bland de som känner sig utvalda. De som är lite fina i kanten. Bord med vita bordsdukar och levande ljus. Svettig på ryggen och lera på kängorna. Nja, avstod denna gång. 

Vi åkte istället till Bjurbäckens slussar. Då hinner svetten torka in så där fint i kläderna om luft konditioneringen är på i bilen. Ganska lite med folk men en vacker och speciell plats. Minst sagt. Fick bli smörgåsar till lunch idag. Samma pris nästan som på Hennickehammar.... Sitta ute i sommar Sverige. Kolla på båtar som ska slussa. Titta på folk samt överhöra. Bordet bredvid oss samtal mellan två kvinnor i 60-70 års åldern som pratar intensivt på kvinnors vis. Viktiga parametar om färgval, kombinationer med överdelar och former på byxor som sitter snyggt. Ja, intressena är olika. 

Men det var trevligt. Länge sedan vi var här 



Åkte förbi Bjubäckens hytta på väg till slussarna. Stannar och går omkring på vägen tillbaka. Gillar att vara vid denna typ av platser. Så mycket histora. Så mycket vi har att tacka våra förfäder för. Som slet och offrade sig för att hålla dessa äldre industrier igång. Innan elektricitet och hydralik etc. Det som behövde göras får man ta från armarna och ryggen. Hästen var också viktig. 


Idag "bara" en damm men då... gick nog länsvägen längs dammen. Kanske fanns det en färja för person transport eller båt över lite längre uppströms där dagens bro finns


Dessa vackra platser


Hyttan startade upp under 1600-talet och sista gången hyttan användes var under 1840-talet. Drygt 200 år var den en stor och viktig arbetsplats. 4-5 generationer

Ägaren till Bjubäckens hytta ägde flera andra. Bland annat hyttan och bruket i Storfors. Den genererade mycket kapital med andra ord. Men dragningen av järnvägen /inlandsbanan gjorde att Storfors låg mycket bättre till för att kunna användas för att transportera. Bjurbäckens hytta avvecklades succesivt efter järnvägen


Masugen har delvis rasat och man har täckt de raserade delarna med bräder. Annars fryser den sönder helt till slut och ramlar isär. Men hytt ruinen stod nog många år utan att man brydde sig


Hela tre valv i bron / dammen



Malm och kalksten hälldes i från ovan. Tackjärn och slagg togs ut här och i en annan öppning runt hörnet. Enorma volymer och tyngder. Hur många skulle orka med en arbetsvecka här idag? Inte många tror jag. 


Tror det var smedjan. Där man lagade och fixade det som behövdes. Någon hammare som gjorde om tackjärnet till stångjärn fanns inte på denna plats


Den största byggnaden som är kvar sedan den tiden är kvarnen. Den slutade mala så sent som under 1960-talet. Ser att det sitter isolatorer på väggen vilket betyder att den drevs med elektricitet den sista perioden. 

En stor arbetsplats en gång





Det finns fortfarande 2-3 arbetarbostäder kvar. De har stått där i flera 100 år. Stora familjer och en hårt arbetande make vid hyttan. En hårt arbetande maka som fick ta hand om alla barnen och se till att maten fanns på bordet. Ett annorlunda liv