Fick ont i ena örat för några dagar sedan. Det "gick över" men det började istället bli mer ömt i andra. Kändes lite som vatten i örat men det var mer ömt. Var sämst på morgonen och blev lite bättre under dagen eller om man helt enkelt gömde bort.
Idag, några dagar senare, kändes ena örat fortfarande ömt och det hade även kommer tillbaka i det andra. Är även lite orolig att jag ska få problem med flygresan på väg hem. Behöver nog besöka läkare och få hjälp kom vi fram till vid frukostbordet fast det är söndag. Skulle nog ha åkt direkt till läkare när vi kom tillbaka på fredag. Kom på att jag har ju även tagit en tilläggsförsäkring hos IF för bl a sjukvårdkostnader som kan uppstå under resor och som också inkluderar hemtransport i låda med lock över om det skulle bli så illa. Så vi gick till en privat sjukvårdsklinik som har öppet på helgerna. Den publika sjukvården här kostar inget för patienter, inte heller för mig. Den är också bra men man kan hamna i kö under framför allt helger och det är ju idag vi även ska åka hem. Var till den publika förra gången i Fortaleza när jag fick galopperande magsjuka. Sjukvården funkar alldeles utmärkt och fick den gången all hjälp man kan förvänta sig.
Denna gång bestämdes att det privata alternativet var ett bättre val. Gångavstånd (15 min) till det privata sjukhuset. Svett i värmen blir man bara efter 10 min promenad men först kölapp, sedan registrering hos en tjänsteman med massa efterfrågade uppgifter. Passet var med som tur var men bland annat frågade de efter min mammas namn..... Tereza fick komplettera med lokalt telefonnummer och ytterligare lite till. Ett nytt papper som vi tog med oss till en annan disk och tjänstman där vi betalade 300 real (ca 750 kr) för jag är ju inte med i deras privata sjukvårdssystem. Nytt eller om det var ett kompletterat dokument och ny väntan. Denna gång mindre än 5 minuter innan mitt namn dök upp skärmen att vi skulle gå till väntrum 1.
Träffade alltså läkaren på en akutmottagning utan pulserande kulhål mindre än 15 minuter sedan vi gick in genom dörren. Frågade om han kunde engelska men det kunde han inte. Förstod att han sa till Tererza att det finns andra läkare som pratar engelska om vi istället skulle vilja träffa en sådan. Det behövs inte, har ju Tereza som kan tolka.
Frågar lite om jag tar medicin och/eller har allergier och lite annat som alla gör. Får sedan sätta mig i en spartansk undersökningsstol och han tittar i öronen. Lite vax i det öra som gör mest ont som han tar bort. Säger att jag har en infektion i örat som jag har fått av "vatten". Frågar hur man kan få en infektion av havsvatten. Han förklarar att havsvatten i sig självt inte kan infektera men det gör att vävnaden eller huden mjuknar i örat. Ungefär som man ligger för länge i badkaret och partier på händer och fötter böjar mjukna och bli "vita" och skrovliga. Havsvatten gör detta snabbare än sötvatten men det är inte det som är problemet. När vävnaden är uppmjukad finns det överallt bakterier etc som passar på att angripa och försöka bosätta sig om det går. Det är det som är problemet och som i sin tur skapar infektionen. Är ju bara några grader söder om ekvatorn.... Blekfeta värmlänningar som inte är vana vid 27-28 grader badvatten och som inte vill gå upp ur vattnet i första taget får se upp.
Får ett recept på en tablett att äta och droppar att ta i örat. De som bor här har i sitt husapotek en apotekssprit att droppa i örat om man börjar känna det jag kände i början. Det dödar bakterierna och det går inte så långt att man blir öm och svullen som i mitt fall. Så nästa gång blir det även för mig en liten flaska "dropp sprit" i rese apoteket.
Administrationen vid sjukhuset är lite omständlig med många inblandade men ändå effektiv. Faktiskt mindre än 30-40 minuter från vi gick in genom dörren går vi ut igen med ett recept som vi tar till ett öppet apotek något kvarter bort. Lite rabatt fick vi också. Helt otroligt! Jämför med egna erfarenheter hemma där man mycket motvilligt får komma till sjukhuset och ännu mer motvilligt och efter lång väntan i bästa fall får träffa läkare eller i alla fall en som påstår att hon/han är. Inte heller den vanliga stroppigheten och ibland även oviljan att lyssna på det man vill säga finns här utan det är ett i och för sig kort men vänligt samtal som skapar en känsla av att det kommer att bli bra. Men det finns ett problem. Språket. Kan säkert få prata med en engelsktalande läkare men sedan ska man även kommunicera med reception och administrativ personal samt även svara på frågor vid apoteket. Går nog men det blir minst förvirring.
Är glad för att jag ändå gick idag. Lösningen på mitt problem tog de på studs. De visste precis vad det var jag hade drabbats av. Antagligen fick jag också medicin som var anpassad och mer träffsäker än vad jag hade fått hemma.
Samma erfarenhet om sjukvården hade jag även från Costa Rica där jag förmodligen hade med mig en halsinfektion som blev värre efter många timmar i en bästa fall filtrerad och på nytt syresatt flygplansluft. Behövde uppsöka läkare efter några dagar när det inte gav med sig som undersökte noggrant och gav mig medicin men hytte med fingret i luften till mig när vi var klara att jag fick lova höra av mig nästa dag på Whatsapp efter att vi hade utväxlat och testat telefonnummer. Det hann jag inte för en anställd vid kliniken kom och väckte mig och kollade mitt blodtryck innan jag ens hade gått upp. Sedan ringde hon även under de närmaste dagarna för att kolla om allt var OK. Chockartat... minst sagt för mig som svensk. Är mer van ett fullständigt motsatt beteende från min sjukvård. Ja, det har hänt mycket sedan Dr Westmark i Munkfors gjorde hembesök i början av 60-talet när hela familjen var sängliggande på grund av "Asiaten".