180729 Brunnsberg mm (2018 #36 Totalt #95)

Vi skulle egentligen ha varit till Reinholdsfors och Åmots stångjärnsbruk men grusvägen var mycket dålig. Som ett tvättbräde och det skakade hela husbilen. Har sett det flera gånger nu. Trafikerade grusvägar som inte hyvlas/skrapas. Är tom detta en bortprioriterad kostnad till förmån för "modernare" offentliga utgifter och kostnader? Så vi fick vända och åkte istället till Brunsberg och Brunsbergs hammare. 

Bilden ovan är på den fina kvarnen som faktiskt användes som kvarn ända in på 1990 talet. I dag en samlingslokal, konsthall och café. Vi hade lite flyt då det öppnade kl 11 så det blev våfflor med grädde och sylt. 

En så vacker plats! Fick titta i en pärm om kvarnens och bygdens historia. 

Fick även trevlig information och kännedom om mjöl, sädeskorn, kemi, småskalighetens fördelar samt om modern malnings-teknik och dess konsekvenser på kvalitén. 

Det fanns ju förr många många lokala kvarnar innan den verksamheten precis som med järnbruken centraliserades och övergick till en icke följbar fabriksprocess. 

Effektivitet, ekonomiska marginaler, transporter. förädling och stordrift. Konsekvenser på folkhälsan.... Ett troligt officiellt nej på ung samma sätt som amalgamet inte heller påverkar kroppens funktioner fast det innehåller kvicksilver. Hmmm... fick en del tips om att försöka köpa mjöl som är gjort på eller ligger så nära sädeskornets original som möjligt, är odlat giftfritt samt är malt på gammalt vis i kvarnar med låg hastighet. Baka själv fick helt plötsligt ytterligare variabler än bara "billigare"

Intressant hur man drog elledningar förr... med inomhus isolatorer. Antagligen räckte inte isoleringen runt tråden till då utan det blev överslag om de låg nära varandra. Minns när jag var på Malta. Där hade man dragit el ledningarna  nakna i taket utan isolering..

Den vackra stenbron och till höger fick jag även reda på fanns något annat som jag inte kände till. Ebbas Alger fanns också inom området. Var inte öppet just när vi var där men fick en känsla av att detta är något att reflektera över och återvända till. 

En vacker men raserad gångbro över till herrgården

Men det var detta vi hade kommit hit för. Ruinen efter Brunsbergs hammare. Fick titta och fotografera av ett foto av hur det såg ut en gång. Finns på min site om Brunsberg

Vi gick en liten tur längs efter ån/älven ned mot sjön Värmeln. Det har funnits flera vattendrivna verksamheter här. Det ser man på lämningarna  

Onekligen en vacker och speciell plats

Nästa plats blir Rinnforsens bruk. Grusvägen här är i bra skick så det var inga problem. Har reflekterat över detta många gånger nu. Vid sidan om de stora asfalterade vägarna finns faktiskt en parallell infrastruktur av småvägar som vår GPS #2 med den mycket detaljerade offline kartan hittar i. Som de gick förr där många vägar är vackra i sig själva. Ha vägen nära huset eller uthuset var nog bara en fördel... då.

Rinnforsens bruk var en gång en omfattande verksamhet. Såg på skyltar att det fanns tre sk kolhus. Byggnader där man förvarade träkolen torrt som användes för att göra stångjärn av tackjärnet eller användbara produkter i smedjan av stångjärnet. Resterna av trä-tuben är från perioden när man ledde vattnet ned till en kraftstation och en såg längre nedströms. 

Hjulgraven där vattenhjulet till hammaren fanns

Det är både intressant och kul att stå här och se ut över "fabriksområdet" och tänka sig hur det kan ha sett ut en gång. 

Tror att övergången mellan de hästdragna transporter till lastbilar och bilar var nog många gånger smärtsam. Vänta med hästen tills någon man möter har passerat kostade inte så mycket. En liten pratstund och kanske man tom hjälpte varandra att leda hästen över. Men när man inte ens kunde ta sig över med bilen för att det var för smalt var det något annat. Brytningen mellan den gamla och nya tiden var nog många gånger både praktiskt och ekonomiskt problematisk. 

Vi följer "tuben" ned mot kraftstationen. Den är inte i bruk längre men vi behöver gå över någons privata tomt så vi avstår. Tror att det bredvid låg en vattendriven såg eller kvarn som vi såg ruinerna efter

180728 Treen´s camping (2018 #35 Totalt #94)

 Vi är kvar på Teens trevliga camping vid Fredros en dag till. Vandrar en kortare led men annars gör vi inget över huvud taget. Pratar med campinggrannar som man brukar göra. Alla lika trevliga

Det märks att det är omslag i vädret och vi väntar på att det ev tom ska kunna regna. Lyssnar på en konversation någon husbil bort om konfirmationskostymerna som en hade köpt 1967. En svart och en blå och hur mycket de kostade på kronan samt hur länge han sedan hade kunnat använda dem. En annan var bort till oss och pratade om bl a mopeder. Han var 1 år äldre och hade köpt sin Puch Dakota för under 1000 kr medan jag hade fått betala 1500 kr för min Florida. Det fanns en handlare i Arvika trakten som sålde dem nästan för inköpspriset. Det skulle jag ha velat veta om när jag 16 år hade jobbat ihop till min genom att jobba en hel sommar i skogen

Först lite trevande och sedan regn... som upphör men som börjar igen. Det regnar tom kraftigt under några timmar. Välkommet är väl inte att ta i

180727 Fredros mm (2018 #34 Totalt #93)

Vi åkte till de norra delarna av Arvika kommun. Fredros Övre och Fredros Nedre. Vi hittade ruinerna efter Övre stångjärnshammaren men av den nedre som ligger strax vid utloppet i Stora Treen finns inget kvar. En närboende berättade att när man bygge om vägen och anlade bron fick den gå precis där hammaren hade legat och den blev fyllnadsmaterial... 

Tycker det är så mäktigt detta. Den övre hammaren som var en stor och viktig arbetsplats en gång i tiden och nu är det bara några kallmurade väggar som är kvar

Här var rännan som man ledde vattnet till och där hjulet eller som i detta fall hjulen satt som drev hammaren. Axel stocken eller vad man kan kalla den är kvar men alla skovelhjul är borta. Osäker om bägge hamrarna lades ned 1869 men i så fall har det gått ca 150 år sedan och naturen har tagit tillbaka mycket

Men det fanns något annat vid Fredros övre hammare. En timmerränna som gick hela vägen ned till Nedre hammaren. Någon km längs ån. Pratade med en man som hade hemslöjds affär och han berättade att han gick i skolan när den byggdes. Kanske 50-talet. De hade gjort en provisorisk bro med 3 plankor över ån som han och hans skolkompisar fick gå över för att komma till skolan berättade han. Inget räcke eller annat som skydd utan det förväntades att alla skulle kunna balansera över. "Det skulle ha varit i dag det" som han uttryckte det. 

Innan timmerrännan berättade han så band man stora och kraftiga risknippen på strategiska ställen efter ån så inte stockarna skulle fastna. Som en slags läns. 

Här börjar den

Ett mäktigt bygge egentligen. Han berättade även att man har haft ambitionen att timmer rännan skulle restaureras och att skogsbolaget har bidragit med gratis spåntade bräder. "Men kommunen har inte på 10 år fått tummen ur för att få det till stånd" – Det är precis som vanligt då. 

Vi letar lunchplats och finner den allra vackraste plats bredvid sjön Kymmen. Badade men fick ta hjälp av plasttofflorna då det var stenigt. Men i kom jag...

Vi åkte på skumpiga vägar nästan upp till Norska gränsen. Ville se om det fanns lämningar från Mitanderfors bruk

En slags brygga eller kaj som nog gjordes för nyttobruk när det fanns en järnindustri och såg här

Inte så mycket kvar av stångjärnshammaren och smedjan annat än skyltar men av den ursprungliga dammanläggningen fanns mycket kvar. Även av hjulrännan 

Fanns även ett vattendrivet sågverk här

Vi kollar först vid campingen vid Gräsmark men vi hade redan på håll sett den fina campingen Treen vid Fredros. Bara två stjärnig men det visade sig vara en mycket fin och trevlig camping

Vi bor 10 meter från den långgrunda fina stranden så vi bestämmer oss för på stående fot att vi stannar en natt extra och bara vara här en dag

180726 Borgvik mm (2018 #33 Totalt #92)

Vi besöker hytter och bruk och är på väg mot Arvika kommun. Passar på att passera Borgviks fina hyttruin

Har varit här många gånger men inte fokuserat på just hyttans historia

Det fanns stångjärnshammare också... samma typ som också finns i Munkfors. 

En vacker plats

Vackrare idag... kanske då man ser vad som fanns inne i husen. Det var betydligt "smutsigare" när det begav sig då mycket stora mängder av träkol, malm och kalk som dels skulle transporteras hit och sedan kontinuerligt fyllas på hyttan. Från de uppgifter som finns på informationstavlor vid hyttan kan man läsa. "År 1899 tillverkades under 321 dygn 3929 ton vartill åtgick 7300 ton järnmalm, 730 ton kalk och 225400 hektoliter träkol". 

Det innebär att det varje dag i genomsnitt producerades drygt 12 ton tackjärn och till det behövdes det varje dag 70 m3 träkol som vägde mellan 100-150 ton, runt 23 ton järnmalm, drygt 2 ton kalk.  Enorma kvantiteter och volymer att fylla hyttan med och sedan ta hand om som tackjärn och slaggprodukter.

Skulle tro att detta är gamla arbetarbostäder från tiden det begav sig

Var sedan till Stömne bruk. Dammen är lätt att hitta men nedanför där stångjärnshammaren låg finns inget kvar. 

Troligtvis bodde man här om man jobbade på bruket

Bara några slagghögar kvar från en egentligen stor arbetsplats

Vi stannar för natten vid Sölje camping. Samma dåliga väg den sista km.... men det är fint här. Fullt men fick stå på en reservplats som vete tusan inte var den bästa.... Det är jag som badar

Vi väntar in solnedgången