Det är samma sak med dem alla. Lingon, blåbär, hjortron osv. Så svårt att i en bild lyfta fram dem. Både när de blommar och när bären kommer. Behövs det egentligen? De är ju en del av riset och undervegetationen. De har anpassat sig till den och kryper upp på stubben för att få mer ljus. Minns från min barndom hur vi plockade alla dessa bär. Varsin plasthink. Lingon med bärplockare. De andra för hand naturligtvis. Fika sedan och ett tittande i varandras hinkar. Sålde till och med någon gång. Försökte senare överföra plockandet till Henrik och Fredrik men hade inte orken att ta hem "för" mycket att rensa och ta rätt på. Känns idag som vi under min egen barndom plockade bär många gånger men undrar om det var så. Några men inte många gånger. Minnena finns i alla fall kvar som gjutna fundament.
Minns att vi använde bakskivan i köket på 50-talet för att rensa. Vi och vi... det var ju min mamma som hade energin och farten. Idag finns det nästan inte ens kvar en bakskiva i ett kök. Jag rensade också men mest för att få en eller två tallrikar blåbär med gräddmjölk till efterrätt samma dag. När jag var barn tog man till vara mycket större kvantiteter. Gjorde saft och sylt. Min mamma gjorde då och då senare blåbärsgröt till mellanmål tillsammans med potatismjöl. Kall mjölk. En Kalle Anka tidning bredvid till vänster.
Ser en familj som plockar blåbär. Verkar vara tallriks kvantiteter det
handlar om här också. Pappa och mamma och en liten dotter på 2-3 år.
Mamma och pappa med raka ben och rumporna i vädret. Undrar varför?
Flickan sitter i alla fall i riset och är blå om munnen och om
fingrarna. Ser så glad och lycklig ut. Skiner med hela ansiktet. Minns
samma från Henrik och Fredrik.
Kanske var jag också glad i 3 års åldern för samma sak och på samma sätt. Hoppasdet i alla fall. Analog äkta glädje.
Det är som vanligt... det är här och nu som gäller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar