Sista dagen vi är vid Skärsjövålen. Går en skoterled som jag såg ska finns på Lantmäteriets karta. Den går upp mot sjön Härålden. Planerade gå samma led fram och tillbaka. Hade kartverktyget på inspelning men vet inte varför hela spåret ritades in. Antagligen tappade mobilen kontakten med någon GPS satelit. Har ritat in de avsnitt som fattades som jag tror med "pennan".
Bör vara ung 20 km plus någon km. Det var mycket blött och ibland fick jag ta långa omvägar då det stundtals var öppen vattenspegel där skoterleden var utmärkt. Hela sträckan fram till sjön var leden utmärkt som skoterled och inte alls svår att följa
Sjönk ned med skorna för varje steg. Mycket jobbigt och jag fick gå lite extra fort för att inte sjunka ned för mycket. Ibland gungade marken så där obehagligt och det var bara att rappa på och komma till lite mer fast mark
Extremt stora mossar och myrar. Så mycket vatten de ändå måste innehålla
Skoter på vintern eller "vanliga skidor" här måste vara något alldeles extra. En lyx att få åka skidor här i preparerade spår
Så kom jag i alla fall fram till sjön. En kille höll på med sitt fritidshus. Hörde skruvdragaren så jag gick fram och frågade om bästa vägen tillbaka. Han tyckte jag skulle gå samma. Men .... den hade varit jobbigt pga att man sjönk ned för varje steg så jag skulle försöka med en annan som jag hade sett fanns på kartan. Det går men blir längre. Den leden är heller inte lätt att följa berättade han
Skylten bådade i alla fall gott. Leden verkar finnas uppmarkerad
Gick någon km på en stig som jag trodde var den rätta men insåg efter kontroll att GPS nålen avvek för mycket från prickningen på kartan. Så det var bara att komma tillbaka och försöka hitta den egentliga leden. Hade lite flyt då ett par kom med en släpkärra och jag kunde fråga dem. De berättade att den led jag hade börjat gå på bara är en "kostig". Den egentliga börjar nedanför ängarna... och efter det skulle man börja se de gula markeringarna. Det lät ju bra. Hade lite svårt att hitta leden och strax innan jag gjorde det trasslade jag in mig i ståltråd som låg ute i naturen. Fastnade, snubblade och stöp som en klubbad gris men det gick ändå bra. Kunde också hålla kameran högt så det inte slog i något
Vacker terräng och antagligen helt underbart skidspår om någon kommer att göra sig omaket att köra upp det. Stigen var för det mesta obefintlig och de gula markeringarna tappade jag bort ideligen. Men... jag hade ju leden inprickad på offline kartan och såg direkt om jag gick åt fel håll. Mobiltäckning hade jag dock inte. Men kunde ändå lätt korrigera och efter ett tag med korrigeringar kunde jag se någon de gula markeringarna igen. Jag stundtals mer eller mindre gick i obanad terräng med hjälp av GPSén. Mot slutet blev det en tydlig markerad stig igen. Såg då flera jakttorn och det var väl det som var anledningen
En vedspis mitt i skogen. Varför inte om längtan efter nystekt falukorv trycker på
Visste att jag skulle komma ut på vägen längre norrut än där bilen stod. Tråkigt att behöva gå efter vägen men det var ju bara en transportsträcka på ung 4.5 km enl kartan. Mest tråkigt och det tog mindre än 1 timme
Så glad att få se den stå där och att kunna få sätta sig. Hade nästan inte vilat. Var blöt och svett och när jag stannade någon liten stund för att vila började jag frysa. Så det var inte att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar