210929 Trosa

 Märkligt... Kyrkan ligger mitt i samhället men har inte varit fram föränn idag. Det som syns på håll och som jag trodde kyrktornet var klockstapeln. Kyrkan ligger dock alldeles bredvid naturligtvis. Fint inbäddad av lövträden. 

En ganska ung tjej sitter ensam på en bänk mot väggen och läser i något. Tittar upp och säger hej. Ser så glad ut. Så trevligt beteende. Tänker tillbaka hur jag betedde mig när jag var 13-15 år. Tror inte att jag då hälsade på någon obekant som hon gjorde till mig. Var nog mer trumpet. Kanske var jag egentligen blyg och osäker. Kodexen i Munkfors kanske också var så att man aldrig hälsade om man inte behövde... 

Men man hälsar generellt på varandra här i Trosa. Det var nästan det första jag lade märke till när vi hade flyttat hit

210926 Ramvikslandet

 Inget gemensamt inplanerat idag. Vi hade också bestämt att vi stannar en dag ytterligare nu när vädret är på vår sida. De flesta åkte dock hem under förmiddagen men vi var några kvar i alla fall. Tereza fick tyvärr ont i ryggen på morgonen och behövde vila. Jag hade i alla fall ambitionen att försöka hitta mobilen jag tappade vid Hovenäset ung för 10 år sedan samt hitta "hällristningarna" som jag och Jan-Erik Hermansson gjorde en sommar 1963 ungefär. Har letat förut men misslyckats

 

 

De vi hyrde av under 60-talet (röda ringen på kartan) var fiskare och rökte makrillen han hade fångant i detta hus. Jan-Erik och jag fick varsin en gång. Fortfarande varm. Ja, alla vet hur det smakar. Fortfarande en av mina favoriträtter. Antagligen mer än så. Minns att jag när jag var ung kunde längta efter att få äta.... Rökeriet är idag förfallet och murstocken har rasat in till och med

 

 

Området ner mot havsviken är ett naturreservat med speciell och mycket frodig växtlighet. Har varit här flera, tom många gånger för att fota blommor och fjärilar som finns här i stort antal. 

 

 

En sk kolera-kyrkogård. Som även sköts

 

 

Försöker tänka mig in i hur det kunde ha varit. Ingen hjälp att få. Man fick förmodligen även dö ensam. Ingen ville besöka och hjälpa en som hade fått sjukdomen. Det var då förmodligen ganska säkert att man då fick den själv. 

 

 

Tror vi hyrde stugan två gånger. Ena gången var Jan-Erik med. Men att vara här gjorde intryck på mig. Så jag vandrar lite på min barndoms stigar just här. Förutom med familjen har jag varit här senare med mina kompisar Lars och Per-Åke. Bland andra. Ännu senare i livet med Lars och Inga-Lill och flera gånger med Tereza. Märkligt... 

 

 

Vi hyrde bottenvåningen i detta hus. Verkar vara fritidshus idag

 

 

 Nej, fann varken min mobil eller hittade våra hällristningar denna gång heller. Sökte och trodde nog att jag hittade platsen där jag hoppade ner och där mobilen ramlade ur bröstfickan och troligen skulle ligga men den fanns inget där. Fel ställe eller också hade någon hittat den. Hoppas det. "Hällristningarna" hittade jag som sagt inte heller. Insåg att jag skulle nog tom skulle kunna stå på dem utan att se. Lava och lite mossa skulle nog göra att jag behöver veta exakt vart de är. Det är ju nästan 60 år sedan vi låg här i solgasset med varsitt järnverktyg vi hade funnit vid det gamla stenbrottet, en sten som hammare och mejslade i namnen. Tror att Jan-Erik har berättat att han hade funnit platsen och sett dem vid ett besök

Åkte in till Kungshamn för att köpa Ipren till Tereza. Gick omkring en stund i centrum och letade Apotek. Hmmm.. fick fråga till slut. "Det finns ett inne på ICA". Jaha.. det förklarar ju saken. Inget inne på ICA som skulle kunna vara Apotek. Kunde inte ens se några apoteksvaror. Fick fråga igen även om det tar på behovet att visa sig vara världsvan. Bor ju för tusan bara 10 mil söder om Stockholm och då förutsätts det ju att man kan allt och vet allt. Det visade sig när jag följde handens riktning med blicken ändå bort till väggen att "Apoteket" var en automat ung som ett kylskåp. 

Där fick man leta upp varan på en skärm och maskinen skrev därefter ut ett kvitto. Kvittot tog man med sig till vanliga ICA kassan där man betalade och fick ett nytt kvitto med ett spec nummer på. Det numret knappade man in på "kylskåpet" och ut trillade ett Ipren paket... till slut.

 

Innan jag åkte "hem" gick jag nästan hela västra kuststigen ute på Ramvikslandet. Vände efter ca 3.5 km och gick tillbaka. Inte helt flåsfritt att gå den. Kameraväsekan med sina 10 kg verkar bli tyngre och tyngre allt eftersom. Undrar hur det kan komma sig? Behöver ta med en våg någon gång och kontrollväga.... Upp och ner. Ner och upp. Men vackert

 

En viss saknad efter något som jag mindes. Lukten av hav och tång. Känner tyvärr inte just de dofterna så starkt längre. Lite sorgligt är det ju... Hör heller inte syrsorna längre på sensommaren.

 

En period i livet är det bara berg och granit man ser. Att de är slipade av inlandsisen förstod man tidigt. Lite äldre så ser man fullt ut hur vacker den nästan sterila miljön ändå är

 

 

Man behöver dock tvinga sig att sätta sig en stund för att ta in. Man behöver sitta tyst en stund. Gå fort upp och ned och flåsa omkring är en sak. En annan är att låta det man ser komma in

 

Tereza hade som tur var blivit bättre i ryggen. På kvällen var vi till öns nordligaste del för att ta bilder på solnedgången. Vi kanske kanske kom 5-10 minuter lite för sent då vi såg att himlen var alldeles rödfärgad när vi började gå från bilen. Men vackert det vi ändå fick se

 

Tereza´s bild

 

Vi åkte in mot Smögen för att ta lite bilder från bron. Är egentligen ganska oerfaren med min nya kamera och hade inte förstått att den inte fokuserar helt rätt automatiskt när det är mörkt. Fokuseringen behöver hanteras manuellt i dessa situationer. Stod där i stupmörkret och letade efter knappen man byter till manuellt. Den hade man nog medvetet gömt extra väl. Stå och söka i en flera hundra sidor PDF manual på mobilen är väl heller inte det helt rätt tillfälle. Så det sket sig lite som man säger på finsvenska. Märkte också att 60 sekunders exponeringstid på bron fångade upp vibrationerna från bilarna som passerade. Sket sig även vid vandrarhemmet och nattfotograferandet över Ramsviken mot Hunnebostrand. Det visade sig att kameran inte klarar av att autofokusera helt rätt i mörker mot enbart ljuskällor.

 

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

 

När vi kom till boendet vid vandrarhemmet  försökte vi oss på att fota över Ramsviken mot Hunnebostrand. Mina bilder blev oskarpa med Tereza lyckades bättre

 

Tereza´s bild

 

 

 

210925 Ramsvikslandet

 Tror hela gänget var med ut till Hållö. Båten har slutat gå reguljärt för sommarturisterna men det gick att chartra. Smidigt allt har blivit med Swish egentligen. Så mycket man använder det till idag. Var har tagit oss till bryggan i Smögen

Tereza´s bild

Hållö ligger 20 minuter med båt i sakta mak från Smögenbryggan. Man berättade senare att det var den fyrvaktarplats som var populärast att få anställning vid. Det gick ju tom att ro in till samhället för att skaffa det man behövde. Man var i realiteten aldrig isolerade här under långa tider

Lite förväntansfulla är vi nog

Ett slags museum idag. Husen finns kvar där man bodde. Som mest fanns här 24 fast boende. I det antalet fanns också fru och barn medräknade. 

Många nyponbuskar omkring husen. Ingen tillfällighet berättar guiden. Han brukar själv plocka nyponen här ung vid denna tid och göra soppa av dem. Ca 3 dl nypon där man tar bort ändrna kokas i 6 dl vatten. Efter kokning mixas det med en stavmixer och späs med ytterligare vatten tills man får en konsistens man är nöjd med. Intressant kunskap då jag själv har plocka vildnypon och lagt i frysen.... än så länge

Det största bekymret man hade var att få färskvattnet att räcka till. Många olika slags kreativa lösningar berättade man för att fånga upp och ta tillvara regnvattnet. Någon berättade att man tog tillvara tång och lade i klippskrevor för att multna och bli jord. Där satte man sedan potatis bland annat

När det var som flest fastboende hade man en ambulerande skolfröken. Hon... antar jag att det var - var 3 månader på denna ö och sedan 3 månader på en annan osv. Otur för de barn som fick sina 3 månader under sommarperioden. Om det nu ens kunde inträffa

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Fyren släcktes ned 1961 och förföll sedan. En förening har sedan jobbat med att restaurera inte bara fyren utan andra anläggningar och hus runt om till toppskick. 

Det gamla maskinrummet är numer kapell och en hel del vigslar äger rum här varje år. 

Ca 5.000 besökare varje år på ön berättade mannen på bilden nedan. Finns ett vandrarhem också med ca 40 talet bäddar

Han berättade också att fyrens stål "skelett" förbereddes och byggdes på land i sektioner. På ön monterades dessa sektioner sedan ihop under förvånadsvärt kort period. Några veckor bara. Därefter har man murat och gjort fyren till hur den egentligen ser ut. Till lampan använde man sk råolja innan man fick tillgång till fotogen. Råolja var/är rapsolja i detta fall. Det visste jag inte...

På skylten står ordagrant

Evert Taube skrev år 1929 balladen om "Briggen Blue Bird av Hull" där detta fartyg enligt hans skildring gick i kvav vid Hållö Brott och där lotssonen Karl Stranne följde fartyget i djupet, medan övriga ombordvarande kunde bärgas. Denna hans berättarkonst bygger delvis på verkliga händeler som inträffade i farvattnen omkring Hållö och Smögen den 26 augusti år 1871. 

Föreningen Utpost Hållö vill med denna modell återge hur en brigg från mitten av 1800-talet var riggad. Det var ett tvåmastat fartyg, vars master var tacklade som fock- och stormasten på ett barkskepp, med tillägg av ett stort gaffelsegel på stormasten. 

Med sin rika produktion har Evert Taube spridit glädje omkring sig. Vi vill med detta konstverk hedra honom men också ihågkomma de sjömän och fiskare som genom seklerna kämpat på havet för tjäna sitt bröd

Föreningen Utpost Hållö tackar konstsmeden Eyind Jangefält, Höhällern, Hunnebostrand för denna stilfulla gåva

Det finns en fågelstation längst ut på ön som vi gick mot. 

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Så vackert väder och så vacker plats. Många lika bilder blir det ju men vad spelar det för roll

På skylten nedan står ordagrant denna beskrivning

Under andra världskriget (1939-1945) inträffade på Hålö vid omkring 22:40 den 22 oktober 1943, att det svenska kurirplanet SE-BAG "Gripen" på hemresa till Sverige efter beskjutning av tyskt nattjaktflyg av typ Junkers Ju 88 över Skagerrack, störtade i bergsklipporna invid badplatsen Marmorbassängen på öns nordvästsida. Av femton personer överlevde endast två. Planet var obeväpnat och gick i hemlig trafik mellan staden Aberdeen i Skottland och Bromma flygplats, Stockholm. "Gripen" var av typen Douglas DC3 Dakota och kvar av densamma finns endast detta propellerblad som här uppställts och utgör en hågkomst av denna tragiska händelse

Ja, jag vet att det lutar lite men fyren lutar inte i verkligheten

Tereza´s bild 

Tereza´s bild 

Samling vid ljugarbänken inför hemvärd

Husen vackert målade i pastellfärger. Kom att tänka på raballret och artikelserien i NWT när en kvinna hade målat sitt hus i syrén lila. Det var politiskt trubbel på hög nivå i Grums kommun. En kommuninnevånare som inte gjorde som hon blev tillsagd. Kvinnan vann striden men minns nu inte riktigt varför. Antagligen för att man - om man kom åt - gärna stack en vass nål i rumpan på de självutnämnda och upphöjda. Oponionen stod helt klart på kvinnans sida och till slut minns jag att det blev skratt, hån mot kommunen och gapflabb av allt ihop. Det blev så uppenbart till slut vad allt handlade om. Å andra sidan kunde man ju ha gjort ett studiebesök till Smögen.... 

Bakom fotbollsplanen bor många av de som lever i detta samhälle. Så putsat och målat. Det syns även på långt håll att det troligen är ett mycket bra samhälle att få växa upp i

Fredrik, som kallas Peppe och jag tog en ny tur bort till Fykan efter vi hade kommit tillbaka till vandrarhemmet. Tereza var trött och ville vila istället. Tyckte detta var mycket intressant. Det var halkigt för hästarna att ta sig både upp och ned för släta klippor till och från de tre husen. Det gick antagligen inte hela året att ta sig till Smögen med båt.. Man "förstörde" därför den släta hällen lite och skapade ett slags trappsteg som hästarn kunde ta spjärn mot

En gång fastboende som levde på sitt fisk och jordbruket här

Hunnebostrand på andra sidan Ramsviken

Gemensam middag på kvällen. En kall öl dagen till ära. Det händer inte ofta men den här smakade gott även om flaskan var i fjuttigaste laget. Undrar hur stora flaskorna blir vid nästa förminskning? Kanske kan man i framtiden se fram emot att istället få en liten öltablett som man kan suga på tillsammans med ett glas kranvatten och som varar i ca 10 minuter.