250703 Danmark

 Vi åkte till Skiveren strand på förmiddagen. Det blåser bort åt 20 meter i sekunden och sanden piskar stundtals i ansiktet. Vinden ökar under eftermiddagen... 

En Munkförsare in action. 

Vi följer stranden några 100 tals meter men det är allt annat än trevligt med tanke på vinden

Så många lämningar det finns sedan 2:a världskriget egentligen. Överallt ser man dem. Danmark var väl ockuperat av tyskarna under hela 2:a världskriget 

Vi tar en liten promenad upp på sanddynerna

Då ser vi dem. Två män som badar nakna. Lite märkligt att se två vuxna män hålla varandra i handen när de går i vattnet. Det är dock bara de som badar. De är också i länge. Märkligt med tanke på hur kallt det är i vattnet

Vi äter lunch "hemma". Efteråt bestämmer vi oss för att åka och kolla på ett medeltida slott. "Voergård slot" ligger söder om Fredrikshavn. Sista biten är det 130 km motorväg så det pinnar på bra

Det har anor från medeltiden men man är osäker på precist när. Har byggts ut och haft många funktioner och ägare under hundratals år. Det förföll under 1700 talet men restaurerades. Men helt klart har det alltid varit en egendom för eliten. För adeln

Det finns gamla möbler, bruksföremål och konstsamlingar. En stor kulturell skatt finns här men vi brydde oss inte om att gå in då det var ganska dyrt. 

En broschyr fanns att köpa för 35 danska. Kollar på Internet istället tyckte jag. Då fick jag den som en gest. Det var snällt. Kanske... har de fortfarande 8 kartonger med 500 ex i varje som är osålda. Trycktes upp 1978? Brukar aldrig  vara som man tror

Men vi köpte glass och provsatt vagnen som herrskapen genom tiderna har använt. Ganska trångt för knän om man sitter mer än två personer kunde Henrik konstatera

Kanske man tyckte det var mysigt att gnida sig mellan varandra när vagnen rullar

En vacker dag men det blåser kraftigt

Varning från bilen. Trycket i däcken är förändrat. "Kontrollera och återställ". Stora blaffiga meddelanden på skärmen. Så jag kollar men allt ser ok ut från utsidan. Till slut en besinstation med "luft". Fick kontrollera och fylla med inte helt kalla däck. Inga problem egentligen.  Datorn i bilen är boss. 

Gillar inte de nya bilarna. Hela tiden är det något att kontrollera och inget verkar fungera normalt på informations skärmen när bilen inte har kontakt med Internet. Vem är det som ska ha uppsikt och kör bilen egentligen 

250702 Danmark

 2:a dagen i Danmark. Den kanske viktigaste delen att besöka. Längst upp vid Skagen. Sandbanken ut i Kattegatt där Atalanten och Kattegatt möts. Extremt många som vill gå de 1-2 km ända ut. 

Svårt att veta vilket som bildmässigt blir bäst. Skärpan på förgrunden som ovan eller skärpan på det som ligger längre bort. Antagligen strunt samma

Går att få åka hit ut. Mot en liten avgift naturligtvis

Vi är inte ensamma här. Det har vi inte heller räknat med precis

Fick en bild på Henrik som dagen till ära har tagit av sig kängorna. Inte bara han det var många som gick barfota

Tog bort alla andra på bilden. Resultatet blev inte helt 100 men ville ha bild på att Henrik är ensam om att stå i vattnet där haven möts. Nja, det heter ju bara olika och vattnet har inte en susning om att vi människor kallar samma vatten för två olika namn

Det speciella gräset och sanddynerna. Ett inte helt ovanligt motiv här. Å andra sidan. Finns det andra motiv också?

Nyponros är mycket vanlig efter stränderna. Märkligt att de kan växa och överleva i ingenting annat än finkorning sand men rötterna tar sig på något sätt ned i grundvattnet naturligtvis

Har inget i kylskåpet. Vi behöver äta lunch ute idag. Letade ett tag inne i själva Skagen. Tereza och jag åt samma sak. Två fiskebitar på en smörgås. Danskarna har tyvärr inte samma lunch kultur som vi. De kallar också sin lunch för frukost. 

Det är också dyrt i Danmark. Betalde motsvarande 600 kr för de två smörgåsarna med fisk på. Går inte att äta ofta ute helt enkelt.

Vi åkte efter dyra lunchen ut till en fin plats i närheten. Här var det inte sand utan halvstora slipade stenar

Som sagt.... de växer i ingenting

Här bor vi. Lägenhet 122. Ett parhus

Henrik och jag gick ned till stranden nära som man gör lite reklam över där vi bor. Vi gick inte helt rätt på utan det blev nog bortåt 2 km innan vi kom fram. Vi satt och kollade en stund. Varmt och framför allt Henrik blev sugen på att bada

Såg ett äldre par som badade. När vi kom tillbaka där vi bor så bestämde vi att vi går tillbaka för att bada. Badbyxor under byxorna och gott mod. När vi kom fram så försökte Henrik doppa sig. Jag tog i alla fall av mig skorna och kavlade upp. Plaskade lite i strandkanten.Tror inte att det är mer än 13-15 grader i vattnet. Det isade ordentligt i fötterna. Så det fick vara för min del

Henrik gick ut till magen men efter en stunds funderande kom han tillbaka. För kallt. 

250701 Danmark

 Vi är på väg till Danmark. Åkte tidigt för vi ville ha god tid på oss. Tog vägen via Karlstad då det är vägarbeten via andra sidan av Vänern. Stannade i Vita Sannar i Mellerud. Åt hemlagad pizza.... som vi hade med oss i kylskåpet i bilen

Ingen som badar. Kallt i vattnet. Runt poolen vid bad- och campingplatsen är det många. Känns konstigt på något sätt. Tänk om det hade funnits en jättebassäng vid campingen att bada i under 50- och 60-talet. Så märkvärdigt man skulle ha tyckt att det hade varit

Stannade en gång till för att fika innan vi kom fram till färjeläget. Överhörde ett märkligt samtal mellan ett senior par bredvid. Undrar om alla hästarna var hemma.hos kvinnan. Mannen verkade mestadels grymta till svar. Ibland blev det dock ett mer utförligt gensvar med ja eller jo...

Vi satt i skuggan en extra timme för att inte komma fram för tidigt. Vet inte om man har gjort om vägen på något sätt men mitt minne var att det var lätt att åka fel på väg till färjeläget denna rutt. Det visade sig istället vara mycket lätt. E45:an hela vägen ned och den fortsätter på färjan och sedan i Danmark

Så det var i praktiken jätte enkelt. Nu står vi i alla fall på färjan. Har förbokat buffe middag. Mycket gott och området med desserter av olika slag är svår att motstå

"Har du fått kalv dret på fingrarna" var ett uttryck som min mor använde när man fumlade. Det hade jag tydligen fått för jag tappade ett bestick på mitt glas på bordet. Gick sönder naturligtvis och innehållet rann ut. Ingen stor sak men man känner sig lite som en stor arbetshäst i en liten porslinsaffär

Vi tar alla bilder när vi åker ut mot Kattegatt och Fredrikshavn. 

Kommer fram i tid. Vägen upp till hotellet tar ca 30 minuter. Ligger där säng ikonen på bilden finns.

Hittar kuvertet med nyckel. Inga problem. Men vart är vårt hus... Till slut så hittar vi. Inte så svårt men det är stort här. Tereza kände igen sig. Vi har bott här förut. Kanske 10 år sedan men det verkar mycket större nu. 

Lägenheten är fin men trappan upp där Henrik sover är brant. Dans skor med lädersula då går det mycket fort ned. 

250629 Älvskogsnäs

 Vi var till naturreservatet Älvskogsnäs. Ligger nära Nora. Mycket växtlighet. En fin plats. Det blåser kraftigt och det är mer än svårt att fokusera

Men var är alla fjärilar. Några enstaka bara som flyger förbi 

Mannen från vidderna

Terezas bild 

Vi hade problem med att hitta ställe att äta maten vi hade med oss. Det var vindens fel. Det blåser mycket kraftigt och utan vindtät jacka kändes det så där. Fast det är varmt. Efter flera försök att hålla fast det som läggs på bordet så gav vi upp.  Åt lunchen hemma på altanen istället

 Blev en motorcykel tur på efm. Behövde luta den mot vinden ute på Ölmeslätten... 

Fikade medhavt kaffe vid forsen i Munkfors. Pratade lite med två kvinnor som passerade. Hunden bara luktade. I min ålder ungefär inkl hunden i antal hundår. 

Kanske jag vet vilka de är. Vore så kul att få prata med personer om förr. Det blev stolpe och ut. Det visade sig att de var från Holland.... Ena kvinnan pratade tom med viss Munkfors dialekt. Bra tecken. Då umgås hon nog med Munkförsare

Det innebär nog i sin tur att flera från andra länder har permanent bosatt sig i Munkfors på äldre dagar. Billigt att köpa hus antagligen. Men märkligt ändå

250626 Filipstad med Lena

 En Värmländsk industrihistoria tur idag tillsammans med Lena. Vackra Filipstad som kanske en gång var Värmlands största järn industri centra. NKLJ banan slutade/började här liksom en normalspårig järnväg. Gruvan i Nordmark och gruvan i Persberg fanns nära. Det hände mycket här för 150-200 år sedan

Vi besökte först John Ericssons mausoleum. En ståtlig minnesplats. Han fick en statsmans begravning i USA där han bodde största delen av sitt liv. Kistan fördes till Sverige enl Johns önskan att få bli begravd i sin hembygd. 

Propellern och de speciella "monitorerna" var väl det han var mest känd för. Båtar som hade mycket liten yta ovanför vattenlinjen. John Ericssons insatser hade stor betydelse för utgången i amerikanska imbördeskriget och kan nog inte överskattas

Det blev sedan en lunch på Hennickehammar. Ingen risk att man går ner i vikt när man är här. Alltid mycket folk. Bra mat och ett gammaldags lugn

Finns några rester kvar av industriminnet från stångjärnshammaren. 

Vi åkte vidare till Storbrohyttan inne i själva Filipstad. Omfattande verksamhet en gång. Hyttan har bevarats omsorgsfullt. En vacker plats

Mycket vatten som rinner ut från Lersjön norr om Filipstad. Vattnet rinner genom Filipstad och idag via en kraftstation och sedan vidare ut i sjön Daglösen söder om staden

Vattnet som en gång direkt drev hyttan. Den lades ned under 1920 talet

Vidare med besök vid Högbergsfältet i Persberg. Där man bröt järnmalm redan under 1600 och 1700-talen. Där allt "började"

Målet var att besöka Tilas Stoll. Ett av många gruvhål. Det som är annorlunda med detta gruvhål är att man kan gå in från sidan.. men det blev en längre promenad än vad vi  hade tänkt oss. Men vi kämpade på

Arbetarbostäder en gång. I ena änden av huset fanns en ångmaskin. Man tror att man använde den för att via stång-gång överföra kraften till någon maskin etc vid gruvan.

Huset blev som sista uppgift en sk fattigstuga. Der var den fram till 1920-talet. Då hade gruvdriften troligen flyttats till en annan plats i Persberg 

Blev ensam att gå in i Tilas Stoll. Halkigt, mörkt och lågt i tak. Kunde i alla fall ta någon bild med höga ISO tal i halvmörkret

Vackra växten Linnea utanför gruvgången

Det gick då det begav sig en hästdragen transport räls/ järnväg förbi det som då var en lastkaj

Det är många tankar när man går här. Hur man hade det bland annat. Ett samhälle och ett sätt att leva och få lov att leva som vi idag inte skulle kunna anpassa oss till. Kanske inte ens kan föreställa oss. Då... fanns frihet inte som option. Kanske inte ens som begrepp. Inga alternativ annat än att anpassa sig och härda ut. Alternativet var... att gå under. 

Det blev en trevlig och intressant dag. Fint väder hade vi också

När vi åkter hem åkte vi fram till hisstornet och hissen som användes när man bröt järnmalm här. I det som idag är centrala Persberg. Jobbade på Uddeholm kraft som linjemöntör under slutet av 1960-talet och vi åt vår mat i verkstaden bredvid hisstornet. Det gjorde även de som jobbade nere i gruvan. Minns att de åt sin mat mycket snabbt och valde sedan att sova resten av lunchrasten.

Willy Persson en arbetskollega frågade om vi kunde få åka ner för att se hur det var. Det var OK. Tror att vi åkte hiss flera hundra meter ner. Märklig skakig upplevelse och man såg bergväggen passera bredvid. Mindes att det var dåligt med ljus och trångt. Kändes inte bra för mig och var glad över att få åka upp igen

Kände igen mig. Som om det var förra veckan jag var där. Märkligt fast det har gått mer än 55 år mellan

Tror att det egentligen är väldigt få som har varit ner i Persbergs gruvan. Förutom de som jobbade under jord naturligtvis