Brukar hamna på vägarna med min motorcykel som jag åkte på som barn eller ung. Med mopeden eller senare med bilen. Vägen över till Sunnemo från Munkfors eller vice versa är fortfarande bekant. Ser likadan ut fast under stor del av 60-talet var det fortfarande grus. En grusväg som var allt annat än bra under tjällossningen
Idag Filipstad, Nordmark, Giejersholm, Hagfors, Sunnemo, Munkfors via Mossängen, Sunne, Kil, Karlstad och hem.
Märkligt ändå. Hur hårt alla minnen sitter från det tidiga livet. Minns allt längs vägen. Problem med mopeden. Badplatser. Dans i Sunnemo Folkets Park. Sunnemo färjan, vart klasskamraterna bodde osv osv
Extrema mängder minnen med hög detaljerings grad. Samtal, skratt och känslominnen. Som om det "var igår". Allt finns kvar. Inget glöms bort. Förträngs kanske... men som sagt allt. På riktigt allt jag har uplevt, tänkt och känt finns lagrat. Förstår och tom vet det numer.
Man ser saker och ting annorlunda på motorcykeln. Helt klart en annan upplevelse än att sitta i en bil. Ibland kommer jag på mig med att jag sitter ju inte i bekväma fåtöljen hemma och småfiser. Jag åker oskyddad i ca 100 km på en motorcykel. Men allt jag behöver göra och vara vaksam på sker ändå. Undermedvetet. Fascinerande minst sagt
(Du behöver klicka på bilden nedan för att se minnes filmen.... som är utan ljud - kan inte ha brusljud. Tänkte joddla i bakgrunden men det lät inte bra). Kameran sitter på styrets vänsta sida. Det är därför som jag ser ut att åka mitt i vägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar