210924 Ramsvikslandet

 Terea och jag är med på en sk landsträff i Biofoto som vi är med i. Ca 20 deltagare hade anmält sig. En del låg i egen husbil, en vid campingen och vi andra hade hyrt alla rummen relativt billigt vid ett vandrarhem. Vi kom fram först på eftermiddaen och var reelt möra. 

Tereza var trött och ville inte med men jag tog mig en kortare promenad bort mot campingen där vi åt en middag dagen efter. Till den allra nordligaste delen av ön. Ja, Ramsvikslandet är en ö numer efter man sprängde Sotekanalen under 1930-talet.  

Gick förbi campingen och upp mot en utsiktspunkt

Var där lite för tidigt och hade inte den stora kameran med mig. Inte heller stativet som man behöver när dagsljuset drar sig bort

Men allt behöver heller inte dokumeneteras. Räcker bra med enbart minnesfoton

Västkusten generellt bär på många minnen från barndomen och har återvänt då och då under hela livet. Sammantaget många gånger. Namnen omkring Ramsvikslandet har många namn som man kännner igen som gamla bekanta. Hunnebostrand, Smögen, Kungshamn eller Gravarne som det hette under i alla fall 60-talet. Hovenäset mfl. 

210918 Hemåt via Älvdalen

 Vi åker hem en dag tidigare från Härjedalen. Vädret har blivit "sämre" och vi har gjort det vi ville göra. Tar vägen förbi Älvdalen som vi planerade för att hälsa på min mamma. Det var länge sedan vi sågs. Mer än 2 år. Hade köpt garn på Rusta i Gävle på väg upp som hon fick. Uppskattades tror jag... Det blir antagligen ett gäng sockor från dem vad det lider. Vi pratar även med Henrik och Fredrik över Whatsapp resp Telegram. Tror min manma tyckte det var kul att se sina barnbarn

Sonja har en egen lägenhet kan man väl säga. En etta men inget eget kök. Ett bra boende och mycket lugnt. 

Tankande idag, dagen efter vi kom hem men i Södertälje och då gick det i knappt 35 liter diesel. Vi hade fyllt fullt i Hede och från där åkt 60 mil hem via Älvdalen plus 4 mil till Södertälje. Ung 64 mil på 35 liter. Lite drygt 0.5 liter per mil under långkörning. Tyckte det var imponerande

210917 Skärsjövålen

 Sista dagen vi är vid Skärsjövålen. Går en skoterled som jag såg ska finns på Lantmäteriets karta. Den går upp mot sjön Härålden. Planerade gå samma led fram och tillbaka. Hade kartverktyget på inspelning men vet inte varför hela spåret ritades in. Antagligen tappade mobilen kontakten med någon GPS satelit. Har ritat in de avsnitt som fattades som jag tror med "pennan". 

Bör vara ung 20 km plus någon km. Det var mycket blött och ibland fick jag ta långa omvägar då det stundtals var öppen vattenspegel där skoterleden var utmärkt. Hela sträckan fram till sjön var leden utmärkt som skoterled och inte alls svår att följa

Sjönk ned med skorna för varje steg. Mycket jobbigt och jag fick gå lite extra fort för att inte sjunka ned för mycket. Ibland gungade marken så där obehagligt och det var bara att rappa på och komma till lite mer fast mark

Extremt stora mossar och myrar. Så mycket vatten de ändå måste innehålla

Skoter på vintern eller "vanliga skidor" här måste vara något alldeles extra. En lyx att få åka skidor här i preparerade spår

Så kom jag i alla fall fram till sjön. En kille höll på med sitt fritidshus. Hörde skruvdragaren så jag gick fram och frågade om bästa vägen tillbaka. Han tyckte jag skulle gå samma. Men .... den hade varit jobbigt pga att man sjönk ned för varje steg så jag skulle försöka med en annan som jag hade sett fanns på kartan. Det går men blir längre. Den leden är heller inte lätt att följa berättade han

Skylten bådade i alla fall gott. Leden verkar finnas uppmarkerad

Gick någon km på en stig som jag trodde var den rätta men insåg efter kontroll att GPS nålen avvek för mycket från prickningen på kartan. Så det var bara att komma tillbaka och försöka hitta den egentliga leden. Hade lite flyt då ett par kom med en släpkärra och jag kunde fråga dem. De berättade att den led jag hade börjat gå på bara är en "kostig". Den egentliga börjar nedanför ängarna... och efter det skulle man börja se de gula markeringarna. Det lät ju bra. Hade lite svårt att hitta leden och strax innan jag gjorde det trasslade jag in mig i ståltråd som låg ute i naturen. Fastnade, snubblade och stöp som en klubbad gris men det gick ändå bra. Kunde också hålla kameran högt så det inte slog i något

Vacker terräng och antagligen helt underbart skidspår om någon kommer att göra sig omaket att köra upp det. Stigen var för det mesta obefintlig och de gula markeringarna tappade jag bort ideligen. Men... jag hade ju leden inprickad på offline kartan och såg direkt om jag gick åt fel håll. Mobiltäckning hade jag dock inte. Men kunde ändå lätt korrigera och efter ett tag med korrigeringar kunde jag se någon de gula markeringarna igen. Jag stundtals mer eller mindre gick i obanad terräng med hjälp av GPSén. Mot slutet blev det en tydlig markerad stig igen. Såg då flera jakttorn och det var väl det som var anledningen

 

 

En vedspis mitt i skogen. Varför inte om längtan efter nystekt falukorv trycker på 

 

 

Visste att jag skulle komma ut på vägen längre norrut än där bilen stod. Tråkigt att behöva gå efter vägen men det var ju bara en transportsträcka på ung 4.5 km enl kartan. Mest tråkigt och det tog mindre än 1 timme

 

 

Så glad att få se den stå där och att kunna få sätta sig. Hade nästan inte vilat. Var blöt och svett och när jag stannade någon liten stund för att vila började jag frysa. Så det var inte att tänka på.

210916 Skärsjövålen

 Vi gick en led idag som vi inte behövde åka långt till med bilen. Utgår från parkeringen vid skidbacken inte så långt från där vi bor. Hade fått tipset att vandra upp till Skärsjön. En fjällsjö som låg på 900 meter såg jag senare. Det var inte speciellt svår vandring men blött på sina ställen

 

 

Hela området är ett natureservat. Verkar finnas hur många vandringsleder som helst. För att inte tala om skoterleder. Att ta skotern ut på fjället verkar var stort här - minst sagt. Från början gissar jag att denna och andra leder egentligen är leder för skidor. Lite sugen att åka "vanliga" skider i denna typ av miljö blir man ju

 

 

Inget fotoväder idag och det är småkallt men det är uppför så man håller sig varm. Kameran har svårt att återge det fina om inte solen lyser. 

 

 

Trodde vi var framme vid raststugan men GPSén och offline kartan i mobilen visade annorlunda. 

 

 

Detta var den rätta raststugan. Fantastiskt fint vid sjön. Tror man övernattar här. Fanns kamin och enl  skyltarna finns det öring i sjön. Trevlig stuga. Men ingen mobiltäckning här uppe

 

 

Gå ned är alltid lättare om det inte är för brant. Det är inte denna led. Men det är kallt - redan. Tereza hade fingervantar men inte jag. Frös om händerna - brukar inte göra det. Märker också att min jacka till fyndpris inte andas och släpper ut fukten i den takt som den borde. Blir blöt kall. Det är som vanligt. Å andra sidan finns det många affärer som inte gör något annat än säljer skaljackor....

210915 Skärsjövålen

Gick en liten vandring idag. Först passerade jag mossen med de gamla skydden för vind drev. Frost i natt. Is på bilrutan men den försvann vid 8 tiden när solen fick lysa lite

 

Tänker gå en led upp på Sonfjället som går mot Sododalen. Det är 8 km ToR. Tereza väljer att inte bli med just idag

 

Dit är det 95% uppför i olika grad. Till en början ganska mycket uppför. Tänkte att är det så här för alla 4 km så undrar jag om jag orkar. Men... det planade ut och var helt OK stigning de sista 3 km. 

 

Är tidig och ensam. Helt mol alena. Solen i ansiktet... 

 

Det är många tankar som flyger genom huvudet när man går här i detta landskap. Vackert och tyst. 

 

Satt en liten stund på väg upp och även en stund på väg ned. 

 

Skulle vilja återvända... Får se hur det blir samma period nästa år. Mötte senare när jag var på väg ned en kvinna på väg upp som fotade... "så vackert det är"

 

Min tur går mot Sododalen. Bara 1 km kvar

 

Hade så gärna gått upp till toppen på fjället som vi ser från där vi bor. Nu förstår jag varför det inte finns en led dit upp. Det är bara stenar i olika storlekar. Ungefär som jag har gått på dit jag är men i betydligt mindre omfattning. Skulle inte ha några kängor kvar om jag skulle gå upp till toppen och ned igen

 

Gick något längre fram men inte de sista 300 m ned till stugan kl 15 i bilden. Brant ned och lika brant upp igen. Var uppe på ca 1.000 meter. 

 

Åt kråkbär för första gången. Tror jag i alla fall. De var faktiskt lite isiga innuti. Goda. Växte mängder

 

Åkte fram på hemväen till Nysätern. Har garanterat varit en riktig säter en gång. I dag några stugor att hyra samt möjligheter till ponny ridning..... Inte riktigt samma sak längre men en vacker plats som också visar hur det var en gång

 

210914 Skärsjövålen

 Fint väder idag också. Det tackar vi för.... Vi har siktet inställt på två vattenfall som ligger åt samma håll. Först lite svårt att förstå att vi inte ska titta efter fallet utefter Ljusan utan i en biflod eller rättare sagt efter en å som rinner ut i älven. Rändån... Men det går en stig från parkeringen så det blev enkelt när man såg den

Ett kalhygge bredvid där det än så länge inte växer något över huvud taget. Skillanden mellan ursprungsskogen och kalhyget är som en skarp gräns

Vi fick vandra en liten bit. Det känns allt annat än fel detta att få gå så här i naturen

 

Tereza´s bild nedan 

 

 

Tereza´s bild nedan 

Det visade sig att det inte var fråga om ett enda fall utan kanske 5-10 i varierande storlek. Skulle tro att det är markant annorlunda under våren när flödet är stort

Tereza är där hon trivs bäst med kameran. Långtidsexponering och rinnande vatten.

Finns hur många motiv som helst

Vet en som trivs när det är så här. Fjärrkontrollen och långa exponeringar. Går att använda minus ISO på kameran. Får se om det räcker så att det blir i alla fall sk brudslöjor av det rinnande vattnet

Jag hade tyvärr lämnat både 3-bensstativet och fjärrkontrollen i bilen

 

Tereza´s bild nedan 

 

 

Tereza´s bild nedan 

 

Tereza´s bild nedan 

 

Tereza´s bild nedan 

Vi ställde in GPSén på nästa plats. Den tog oss samma dåliga grusväg tillbaka fast jag hade på känn att vägen alldeles bredvid var den rätta att fortsätta på. Det kanske fanns en meningen med den helt onödiga krumbukten. Vi fick efter några km se 4-5 orrar som skulle över vägen. Stannade och krånglade för att få fram kameran med telet. De gick över en och en. Försiktigt och spanande. När en hade kommit till andra sidan började nästa sin promenad. Såg lite roligt ut. 

När alla honor hade kommit över var det hanens tur. Han var än mer försiktig när han spatserade. De kollade alla mot vår bil men tyckte nog inte att det var något farligt med den. Ja, det blev en naturupplevelse lite utöver det vanliga

 

Tereza´s tog en bild med mobilen genom framrutan 

 

 

Vi åker vidare mot nästa vattenfall. Ljusnedal. Här såg jag att det även fanns en brukslämning från den vattendrivna tiden. Två flugor i en smäll

Här låg Ljusnedals bruk. Härjedalens enda industri under 200 år

Kopparmalm från Ramundberget. År 1684 fann Rik Jonas kopparmalm vid Ramundbergert. Rika Stockholmare uppförde hytta, smedja och vattensåg vid Ljusneforsen. Ett brukssamhälle växte fram i fjällvärlden. 

När kopparmalmen tröt började man bryta järnmalm i gruvorna. Järnbruket var Härjedalens genom tidernas största industri. Järnmalmsfyndigheterna var otillräckliga och järnhalten i malmen för låg. Trots moderniseringar tvingades man lägga ner bruket 1879

Masugnen låg här. Bara en stenhög idag

Växte mängder med denna svamp. Vet inte riktigt vad det är.

Tereza´s bild nedan

 

 

De vattendrivna industrierna låg ofta vackert. Inget undantag här precis

 

 

 Tereza´s bild nedan 

 

 

 

Tereza´s bild nedan 

Hembygdsföreningen har tagit hand om industri lämningarna. Skrivit info tavlor etc. Imponerande arbete. Ett slags museum från en tid inte alltför länge sedan