160223 Dag #44 Stockholm-Kristinehamn

Mellanlandning i Lissabon (Lisboa) den 22/2 och lite väntan men planet avgick mot Stockholm enl tabell. Vi träffade på en bekant och Karlstad bo här i Lissabon som också var på väg hem från Brasilien där han hade varit i 5 månader med sin fru... Hade studerat portugisiska bl a

Det tog 6.5 timmar mellan Fortaleza och Lissabon. Etappen till Stockholm tar 4 timmar vilket inte är så lite det heller. Men är glad för mellanlandningen. När det blir 6 timmar och mer börjar det bli riktigt jobbigt - i alla fall för mig (LG).  

Övernattade på Frejs hotell i Stockholm. Tvärs över gatan från T-centralen i princip. Hur trötta som helst. Sov som en klubbad gris från ung 22:00 till 08:00. Gott med en svensk hotell frukost - modell stor

Så var det då dags med sista delen. Tåget hem till Kristinehamn... Grus och sand och svårt att dra väskan så jag gick och hämtade bilen.. som startade 

En trevlig och framför allt en innehållsrik Brasilien resa denna gång. Har också varit borta en längre period än tidigare. Många tankar på väg hem....

Så otroligt gästfria och generösa Tereza´s familj är och har varit. Bjudit på hotell övernattningar, restaurang besök, blivit hämtade och skjutsade hit och dit, fått låna fritidshus, låna bil under flera veckor etc etc. Samt hjälp och stöd när jag blev magsjuk. 

Uppskattas - Obrigado!

160221 Dag #42 Fortaleza

Hemrese dag idag... efter en ganska lång Brasilien period. Passade på att även träffa Tereza´s bror Alberto och äta lunch innan. 

Efteråt åt vi glass utefter strandgatan Beira Mar. 

Glass.... mycket bättre och godare glass i Brasilien än i Sverige - numer ska väl tilläggas. Framför allt glass på pinne med papper omkring. Naturligare, mindre söt och framförallt utan ett cm tjockt choklad överdrag som man blir äcklad av. Inte heller har man 2-3 matskedar med extremt söt sylt inuti glassen. 

Alberto ville visa oss lägenheten han nyligen hade köpt. Den ligger på 13:e våningen av 26 och har ingång från strandvägen. Det är köpläge på hus och lägenheter i alla fall i Fortaleza just nu. Ung halva priset mot när det var som dyrast. 

Blev skjutsade till flygplatsen av Vera och Fatima. Lite krångel med avgången 23:05 och framför allt var det segt så sent på kvällen men det löste sig efter någon halvtimme. Flyga långt är definitivt ingen höjdare. Känns mer och mer som om vi åker grisbil. 

Alltid lika kul att iaktta folk. Är imponerad av flygvärdinnornas sätt att hantera vissa. En passagerare pratar portugisiska med stolsgrannen men med flygvärdinnan ska han prompt prata grötmyndig och dålig engelska. Påpekade att han ville ha både det ena och andra. En av de där världsvana.... som använder mörka solglasögon inomhus. VIP person i ekonomiklass. Vet inte vad hon leende sa till honom på hans eget språk men det blev hur som inte mycket kvar av den luft han hade blåst upp sig med

160219 Dag #40 Fernando de Noronha

Så var det slut på det roliga och dags att åka tillbaka till Fortaleza igen. Fem nätter och sex dagar är dock tillräckligt. Vi har inte sett allt men absolut det mesta. Det som saknas är speciella beachér och platser där det kräver närvaro av vakt. Hade jag haft ett dyk-cert skulle några saker kanske vara ogjorda...Men inte viktigt för oss. 

Hotellet vi bodde på växte med antal dagar. 

Trevlig ägare och personal samt vi fick även lite kontakt med de andra som också bodde här

Nu satt vi inte på verandan speciellt mycket under dagarna vi var här men ägarna ville att vi publicerade någon bild på FB åt dem. 

Tog dock en tupplur i denna hängmatta

Orkade inte vänta på taxin efter frukost som vi hade beställt utan åkte in till flygplatsen lite tidigare. Intressant att jämföra flygplatser och rutiner. Denna är dock mycket liten men det var ändå svårt att få grepp vilken kö man ska ställa sig i. Skrivbord bärs och flyttas, vatten automaten flyttas ned från bagagebandet.... och man stänger av och sätter på kringutrustning tills man ser att det funkar.... letar i flera lådor efter pappersremsor för bagage taggarna men allt kom igång och vi kom med. 

Törs inte tänka tanken att vara helt själv och utan Tereza´s möjligheter att fråga och kommunicera med personal och andra. Går gör det ju alltid men definitivt svårare

Smygfotografering... stranden till vänster heter Praia do Leao och den till höger Baia do Sueste. Udden mitt i bilden heter Mirante Caracas

Vi närmar oss fastlandet igen och ska snart landa i Recife. Där fick vi vänta i några timmar på flyget till Fortaleza. Vi hade bett vår agent som bokade resan att göra det så billigt det bara går. Det är normalt mycket dyrt att åka till ön och bo här. En av olägenheterna blev transfer tiden. Men vad gör det... timpenningen för de extra 3-4 timmarna var hög

Terezas´s syster Vera hämtade oss på flygplatsen i Fortaleza

160220 Dag #41 Fortaleza

"Hemma" i Fortaleza igen. Mycket att ta reda på, tvätta och göra. Internet funkade inte på Fernando de Noronha vilket man saknade så det blev lite pill med det. Bild tagen i köket i Tereza´s och Fatima´s hus

Tereza ville gå till sin frisör och klippa sig etc. Jag hängde med och passade på att klippa mig jag också. Lite "pyssligare" än hemma och ca 1/4 av priset 

160218 Dag #39 Fernando de Noronha

Näst sista dagen på Fernando de Noronha. Vi planerade att åka till Praia Porcos. Efter lite letande och frågande insåg vi att man inte kan åka fram till just den stranden. Man får gå den sista halva kilometern som egentligen inte är något problem. Men stigen var stundtals för "vass" och svår för badskor så vi blev kvar vid Cacimba do Padre och de ”två bröderna” som vi såg några dagar tidigare

Badade naturligtvis och det gällde att passa på - sista bad dagen på Brasilien resan. Vattenströmmen ut från stranden var mycket stark ju närmare bröderna man gick. Gick inte att hålla emot utan man kanade utåt på fötterna i sanden. Inga problem, det var bara att vänta på nästa våg in och utnyttja den

Det kom en regnskur men den gick snabbt över. En kräfta gav sig iväg mot vattnet. Pinnade iväg snabbt och det var svårt att hinna med

På samma sätt som igår vid en annan strand kom det fiskare med sina små nät som de kastade ut. Samma fiskar (Sardine) också

De slängde även en del av fångsten till fåglarna. De visade oss hur man matade med pinne och Tereza testade också. Det är hennes arm på bilden nedan

Flera arter som tiggde – eller rättare sagt - höll sig framme och allt var helt ljudlöst

Ytterligare en art som var i närheten men den var mer skygg….

De är 1 m långa och har en vingbredd på 2.2 m när vi läste på. Denna art landade aldrig på stranden utan höll sig hela tiden flygande. Arten heter fragata magnifica 

Som på ett givet tecken var det över. Inga fåglar mer. Alla var borta fastän vi stod och viftade med mer småfisk. Mäktig och märklig upplevelse på flera sätt. Det perfekta objektivet just här var mitt makro 105mm… Tele objektivet hade jag testat förut men fåglarna kom stundtals för nära… och några är ju inte små precis

Handlade lite, lunch på vanliga stället. Märkligt dyrt idag. Visar sig att det nästan alltid blir billigare när Tereza är med och betalar… Lämnade tillbaka bilen till ägaren som passerade förbi hotellet. Läste på lite innan vi kom och det stod att det går alldeles utmärkt och till liten kostnad att ta sig runt på ön med buss som går kontinuerligt på de få vägarna.  

Det stämmer men inte helt. Det blir ganska jobbiga promenader i värmen att från huvudvägen och busshållplatsen ta sig till de olika badstränderna etc med kamerautrustning, vattenflaskor och badpackning.  Ibland är ordet "väg" att ta i. Den tog sig dock fram överallt och körde inte fast tack vare de breda bakhjulen

Blir man kvar en hel dag på samma ställe är bussen troligtvis helt OK. För oss - perfekt med denna typ av bil men som sagt lite dyrt…

160217 Dag #38 Fernando de Noronha

Dagen började inte helt bra. Nycklarna till bilen var försvunna. Letade och letade. Till slut lyfte vi på en hel bänk i hotellrummet och petade med enbensstativet… och där inunder hade de smugit sig in av någon outgrundlig anledning. Många bekymmer mindre….

Vi åkte till Praia Atalaia för den ska vara en av de finaste platserna att snorkla på. Dörren till stigen var dock låst och det stod att tillträde sker endast i sällskap med guide. På den här stranden får man tex inte ha solskyddskräm på sig när man snorklar för att inte störa det marina livet... Vi åkte i stället till samma ställe som igår men gick istället stigen till Baia dos Golfinhos med förhoppningen att få se delfiner. Vi såg denna Teju  efter stigen 

Dessa betydligt mindre som heter Mabuia är det gott om

Denna fågel ska heta Coconito

Denna vita vackra fågeln heter Noivinha eller Fetärna

Dessa har vi sett många av. Lägg märke till ögonen som den aldrig öppnade under tiden den putsade sig

Vi såg inga delfiner tyvärr. Det är mycket tidigt på morgonen man kan se dem här. Men vi fick ändå se en raritet. Sköldpaddor som parar sig. En guide som fanns på plats berättade att det var en hona med fem uppvaktande hanar som fanns i vattnet nedanför

Vi såg även ett litet djur som lever i klipporna ned mot havet. Det kallas Moca. Guiden berättade att djuret fanns inte här naturligt från början utan kom hit under tiden ön hade militärt intresse.

Den här arten heter Viuvinha

samma som ovan

Denna fågel heter Ribacã

Det fanns mycket annat att se från Baia dos Golfinhos och stigen till Praia do Sancho. 

Bl a två hajar som sam i vattnet utefter stranden där vi badade igår. De höll visserligen till i bortre änden på stranden och patrullerade av precis där vågorna bröts. Kändes lite olustigt att ha så stora hajar simmande fram och tillbaka så nära de badande. Uppskattar dem till minst 3 meter långa...

Många fina utsiktspunkter utefter stigen.

På eftermiddagen åkte vi till Praia Boldró för att bada och vänta in solnedgången. Kollade på en man som fiskade med nät. Han hade fem kattkompisar berättade han som väntar tills han är klar

Följde honom till andra ställen efter stranden och fick vara med om något speciellt. Han slängde lite fisk till de stora fåglarna som flög omkring och därefter lät han dem ta en fisk direkt från handen. Fick pröva själv några gånger och fåglarna hade en mycket fin precision. Var lite orolig att de skulle missa och bita mig i fingret men det hände aldrig. Det var snarare så att jag inte ens märkte att fisken försvann. Kände bara vingfladdret och fisken var borta. När vi tittade på bilderna vi försökte ta såg vi något intressant. Han matade en specifik fågel. Samma fågel på alla bilderna. En med avbruten näbb

Vi väntade in solnedgången men det var för molnigt för att det skulle vara perfekt men mycket vackert ändå

När solen började gå ned försökte vi fota platsen från sin bästa sida. Även Tereza

Min (LG) bild

Och Terezas bättre bild tagen med mobiltelefonen….

160216 Dag #37 Fernando de Noronha

Praia Leao blev första stranden vi besökte idag. Vi gick ned och promenerade utefter vattnet. Det kom efter ett tag en vakt som upplyste oss att vi hade gått innanför en markering där det inte var tillåtet att vara. Helt OK men det var både svårt att se och förstå.

Vi blev rekommenderade att inte bada här därför undervattenströmmarna är starka. Fick en känsla att anledningen till omtänksamheten var nog att detta är en sköldpaddsstrand. Det finns sköldpaddsägg nergrävda i stranden.  Första gången jag har sett spåren efter sköldpaddor som har varit upp och lagt ägg. Sanden var också täckt med spår efter krabbor. En del av dem måste ha varit ganska stora

En vacker plats och det växte många av dessa som har mycket långa rötter liggande på sanden.

Kan nog tycka att det är bättre att helt stänga av stranden om den är viktig för sköldpaddorna. 

Åkte därefter till Praia Sancho som vi blev rekommenderade. Helt fantastiskt vacker utsikt var det första vi såg. Vi läste något som vi även hade lagt märke till. Vattnet på denna sida ön mörkt turkost med den andra sidan ön har en annan ljusare turkos färg. Ska bero på att ena sidan av ön ligger mestadels i lä med den andra inte gör det… 

Letade en stund efter stigen ned tills vi insåg att vi behövde klättra ned i två stegar. Den ena kanske 10 meter lång och den andra ung 5 meter. Nu var det inga enkla långa hus stegar utan de var mycket robusta. Med räcke etc. Funkande bra men det såg lite mysko ut när man kollade ned i ravinen. Tereza övervann rädslan för att klättra ned… Hade vi inte haft klippväggen bakom ryggen har det definitivt varit annorlunda. Sedan följde en lång trappa

Verkligen vackert här. Det låg några båtar utanför bränningarna som man dök från. Mycket klart och fint vatten.

Tereza innan hon blir översköljd 

Enda är att vågorna även driver upp sand

Hade köpt en kamera som tål att vara ned till 10 meter som vi även tar andra bilder med. En mycket stor våg gjorde att jag virvlade runt och tappade kameran. Letade men visste att det var lönlöst. En kille med simfötter och snorkel erbjöds sig hjälpa till. Sam utefter vågtoppen och lyckades hitta kameran! Ca 50 – 100 meter från där jag tappade den. Fantastiskt bra gjort

 Det fanns fåglar utefter klippkanterna och i träden. De satt lite avigt till men de var inte rädda över huvud taget för oss som badade.

Tereza lade märke till att näbbarna på denna art hade samma färg som det turkos vattnet

Vet inte vilka arter det är men ska försöka ta hjälp och få reda på det

Inga djur är som sagt speciellt rädda av sig och det brukar vi prata om när vi träffar på andra besökare på ön. Men djuren poserar ju inte precis och att komma nära med rätt vinkel med kameran är ändå inte alltid lätt