200506 Lånstaheden Vagnhärad

Tereza och jag var till Lånstadheden i Vagnhärad idag igen. Ville se om vi kunde få se fältsippan som ska växa där. Innan den har blommat färdigt. Letade men vi fann den inte där vi trodde den skulle växa men när vi frågade så kunde vi lokalisera den

Vacker men liten och gömmer sig väl bland allt annat. Den växer där berget är bara några cm under jordlagret

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Blåsipporna växer fortfarande. På ett litet område fanns de i flera olika nyanser

160216 Dag #37 Fernando de Noronha

Praia Leao blev första stranden vi besökte idag. Vi gick ned och promenerade utefter vattnet. Det kom efter ett tag en vakt som upplyste oss att vi hade gått innanför en markering där det inte var tillåtet att vara. Helt OK men det var både svårt att se och förstå.

Vi blev rekommenderade att inte bada här därför undervattenströmmarna är starka. Fick en känsla att anledningen till omtänksamheten var nog att detta är en sköldpaddsstrand. Det finns sköldpaddsägg nergrävda i stranden.  Första gången jag har sett spåren efter sköldpaddor som har varit upp och lagt ägg. Sanden var också täckt med spår efter krabbor. En del av dem måste ha varit ganska stora

En vacker plats och det växte många av dessa som har mycket långa rötter liggande på sanden.

Kan nog tycka att det är bättre att helt stänga av stranden om den är viktig för sköldpaddorna. 

Åkte därefter till Praia Sancho som vi blev rekommenderade. Helt fantastiskt vacker utsikt var det första vi såg. Vi läste något som vi även hade lagt märke till. Vattnet på denna sida ön mörkt turkost med den andra sidan ön har en annan ljusare turkos färg. Ska bero på att ena sidan av ön ligger mestadels i lä med den andra inte gör det… 

Letade en stund efter stigen ned tills vi insåg att vi behövde klättra ned i två stegar. Den ena kanske 10 meter lång och den andra ung 5 meter. Nu var det inga enkla långa hus stegar utan de var mycket robusta. Med räcke etc. Funkande bra men det såg lite mysko ut när man kollade ned i ravinen. Tereza övervann rädslan för att klättra ned… Hade vi inte haft klippväggen bakom ryggen har det definitivt varit annorlunda. Sedan följde en lång trappa

Verkligen vackert här. Det låg några båtar utanför bränningarna som man dök från. Mycket klart och fint vatten.

Tereza innan hon blir översköljd 

Enda är att vågorna även driver upp sand

Hade köpt en kamera som tål att vara ned till 10 meter som vi även tar andra bilder med. En mycket stor våg gjorde att jag virvlade runt och tappade kameran. Letade men visste att det var lönlöst. En kille med simfötter och snorkel erbjöds sig hjälpa till. Sam utefter vågtoppen och lyckades hitta kameran! Ca 50 – 100 meter från där jag tappade den. Fantastiskt bra gjort

 Det fanns fåglar utefter klippkanterna och i träden. De satt lite avigt till men de var inte rädda över huvud taget för oss som badade.

Tereza lade märke till att näbbarna på denna art hade samma färg som det turkos vattnet

Vet inte vilka arter det är men ska försöka ta hjälp och få reda på det

Inga djur är som sagt speciellt rädda av sig och det brukar vi prata om när vi träffar på andra besökare på ön. Men djuren poserar ju inte precis och att komma nära med rätt vinkel med kameran är ändå inte alltid lätt

160209 Dag #30 Guaramiranga

 Vi var tillbaka till Parcue das Trilas för att vara med om en guidad fågelvandring. Såg ganska många men inte den fågelart vi hade räknat med och som bara ska finnas här. 

De flesta fåglar är på för långt håll för kameran eller sätter sig för högt upp och det blir bara siluettbilder. 

Sooty-fronted Spinetail / Synallaxis frontalis

Bem-te-vi har vi sett flera gånger. Hanen höll sig i närheten 

därför honan låg i boet

Masked Water Tyrant / Fluxvicola nengeta

Trevligt hur som helst. Turen slutade vid en liten tjärn där samma stora näckrosor växte som vi har set förut

Vi gick upp till kyrkan 

Fikade och åt lunch senare. Kokkosnötterna blir större om det har kommit mycket regn. Dessa ärdefinitivt större än de brukar bara. 

På kvällen blev vi inbjudna till te och kaka av hotellägaren, hans fru och vänner på besök. Svårt med språken men det ordnar sig alltid. En mix av franska, svenska, engelska och portugisiska. Hotellägaren berättade att han kom hit för 20 år sedan enbart med två resväskor, inga kontakter och inga förhandsplaner. 

160208 Dag #29 Guaramiranga

 Vi vaknande vid 5 tiden och kunde se solen gå upp. Vackert men som alltid är det svårt att fånga både de ljusa och mörka partierna samtidigt. 

Vi åkte mot Pacoti som vi hade fått tips om från en av de andra gästerna här på hotellet. På vägen passerade vi en liten sjö med mycket stora näckrosor eller vad de egentligen kallas. Svårt att ta sig intill så fick använda min telezoom (500 mm). Hade lite flyt då en som bodde i närheten visade oss en stig som man kunde komma lite närmare

Uppskattar att de var ca 20 cm i diameter. När vi åkte tillbaka var blommorna hopslagna och syntes inte alls

Vi gick en naturstig vid hotellet Remanso de Serra där vi också lunchade. Inte lika mycket att se som igår men trevligt ändå

Tereza fångade denna fjäril med mobiltelefonen på rutan vid terassen där vi äter. Kanske den också gillar utsikten

160207 Dag #28 Guaramiranga

Idag åkte vi in till Guaramiranga igen. Vi vill anmäla oss till en guidad tur om några dagar att få se en fågelart som bara finns här. Fullt.... så det var bara att lomma iväg. 

När vi gick till Parcue das Trilas så mötte vi två som Tereza frågade om vägen. Det visade sig att det var guiderna till turen som vi inte fick bli med på.. Men nu gick det bra. Vilket flyt minst sagt

Vi hängde med på en annan tur i parken idag. Botanisk....Ingen får gå omkring här utan guide och det är mer som ett stort naturreservat som man sköter om. Stigarna är urhuggna eller rensade och på vissa ställen kändes det som om man gick med 3-4 meter höga snödrivor på sidorna. Växtligheten är mer eller mindre kompakt stundtals

Vi var ett gäng på 10 personer

Detta träd är mer än 300 år

Det är en blomprakt som nästan tar andan ur en. Överallt blommar det och ändå.... det är i september det är som mest. Då är det vår och det arrangeras även en blomfestival här då. Nu är det jazzfestival och den verkar var känd minst sagt.

Dessa har jag sett i flera färger

jackae frukt. Stora som fotbollar

Många växter lever som parasiter på andra

Så fick även jag se hur kaffebönan ser ut och hur busken växer och ser ut

Mångfald som man baxnar och storlekar från allra minsta till allra största

Mycket speciell och mycket stor

Heliooni ska den visst heta när vi frågade

En orkidé hörde jag att detta ska vara....

Kanske åker man hit under våren i september när det är som allra praktfullast och mest med insekter och fjärilar.....