240719 Munkfors tur

Vi var till Munkfors idag. Brukar besöka då och då och gå mina barndoms stigar. Först ville vi fika nere vid bruket. Öppnade 11 fick vi reda på av ingen mindre än Owe Clapson Karlsson. Lika vänlig och trevlig som alltid. Utanför museet och lägenheten där K-E bodde. Pratade minnen från förr. Om ett annat Sverige. 

Parkerade och gick först över kraftverks bron. Mycket vatten för att vara i mitten av juli? Har det har kanske regnat mycket i de norska fjällen. Ingen aning men fullt tryck även i den ursprungliga älvfåran. 

 

Så många många minnen från det här området. Var här med kompisar och många gånger även ensam naturligtvis. Det var lätt att gå den här vägen till samhället när man fortfarande kunde gå på hyllan längs kraftstationsväggen när vi bodde vid maskinist bostaden. 

 

 

"Man" tyckte inte om att vi badade i "höla". En liten djup pool som bildades vid lågvatten med eget vattenfall. Kjell-Ove och jag brukade klättra ned ungefär här. De som satt i vaktkuren i mot gamla bruket brukade komma ut och skrika åt oss att ge oss av. Det var visst farligt.... och om vattennivån var så här högt då blev man med strömmen ned. Men vi var som flugor på ett skrap sår. Vi lommade iväg men var tillbaka igen. Även när det var mörkt och ingen såg

När mina föräldrar frågade mig på sommarloven vad jag hade gjort under dagen svarade jag alltid "allt möjligt". Man kunde inte berätta om man var i marginalen för vad som var tillåtet.

 

 

Tereza och jag gick efter kanalvägen och sedan över hängbroarna. Så mycket hängbro är det inte längre. De är omgjorda. Att de kunde svaja och gunga hör numer till historien.

 

 

Det regnade eller hade regnat. Åkte cykel på max... som alltid. Bräderna var våta och slippriga med ingen friktion/bromsverken och jag körde rakt in i staketet framför. Inget nät på den tiden. Bara en ribba mitt på. Åkte ned och landade på ryggen 2 meter nedanför och sedan kom som grädde på moset cykeln nedrasande ovanpå mig. När jag ändå oskadd kunde resa mig och bära upp cykeln uppför slänten kom vakterna i kuren springande. De hade sett att det gick åt skogen för mig. De var oroliga men glada för att jag "bara" tappade luften och fick ont på några ställen. "Där hade du tur" sa de flera gånger. Ja, troligen lite änglavakt

Efter att jag tog bilden idag frågade en promenerande nyfiken familj mig varför. Fick förklara. På engelska...

 

 

Kul att se Klarälven rinna sitt naturliga lopp i ursprungliga älvfåran. Så extremt vackert det skulle ha varit här innan... vid och runt om Klarälvens högsta vattenfall. Innan kraftstationen byggdes. 

Kan inte låta bli att tänka på hur Munkfors hade gestaltat sig om man hade omvandlat till och även nybyggt bostäder vid gamla bruket. Som man gjorde i Norrköping. 

 

 

Så många minnen och associationer. Finns inte en meter yta som jag inte minnen från. Tänker på när jag gick på konstruktionen under ovansidan där man åkte eller gick på kraftverksbron. Bara för att ha gjort det

 

 

Det gick en järnväg över denna bro. Loket kallades Fiffi och såg mer ut som en förvuxen motorcykel med hytt som man satt grensle över. Jan-Erik och jag sköt en vagn ända upp till matserveringen och sedan åkte vi tillbaka på den ut på bron där den stannande. Det var absolut förbjudet men kanske var det av omtanke. Vi passerade över en väg och det kunde komma bilar... 

 

 

Har varit in i gamla martinverket på den tiden när det inte var iordningställt för turister. Låst och bommat. Byggdes 1877 och verksamheten lades ned 1942 läser jag. Jag och Kjell-Ove hade hittat en ståldörr på ena gaveln som vi kunde tränga oss in vid. Absolut mörker. Hittade en trappa som vi gick upp för och sedan några 10-tal meter i fullständigt mörker innan vi insåg att vi måste vända för att hitta trappan igen. 

Går man in idag och ser var det var vi förmodligen gick är det ett under att det gick bra. En farlig plats för nyfikna killar

 

 

Ja, det känns och känns tom bra att vara här då och då. Så mycket tid och så många somrar vi var här vid detta område. Även och kanske mest på andra sidan kraftstationen. Badade och utforskade. Letade skrot och fiskade. Bland annat

 

240617 Rindö med Henrik

Henrik och jag möttes på Rindö. Henrik åkte kollektivt från Märsta och fick byta 3 gånger innan han kunde kliva av vid färjeläget ganska nära Oskar-Fredriksborg. Två fästningar / försvarsanläggningar som ligger på var sin sida av "Oxdjupet". Idag trafikeras passagen av båtarna till Finland och Estland etc. 

En gång en mycket viktig passage in mot huvudstaden att hålla mot för ryssen. Under 1700-talet försökte de ta sig igenom

 

Väntade på Henrik uppe vid fästningen medan han gick längs vattnet från färjeläget där bussen stannade. Det är Henrik som syns i början av backen

Lite mäktigt är det ju att se dem passera

Tror vi såg 4 st fartyg under förmiddagen. Jag kom redan 07.30 och Henrik lite senare

En mycket vacker plats att fika vid som vi gjorde tidig förmiddag. De flesta som passerade hade hund... 

Där jag hade ställt bilen fanns en bilverkstad. Det som stack ut lite var att det stod en Rolls Royce på parkeringen framför. En Silver Shadow. Tillverkades 1979 och registrerades första gången i Sverige 1988. 

Fartyget till vänster väntar in det som kommer från Stockholms hållet. Det går inte att mötas i sundet

Rindö redutt... Hör ihop med fastningen i Vaxholm läser jag mig till

Finns ett hotell på Fredriksborgs sidan. Park dekoration men man kan inte låta bli att förundras av att detta var de fordon man använde innan bilen. Tiden när allt drogs med häst

Längre bort finns färjan mellan Rindö och Värmdö

En trevlig dag och väldigt intressant. Ryssland som försökte ta sig in till Stockholm. Hade befästningar på Åland osv. Kriget med Finland där Finland blev tvungna att trots "seger" släppa ifrån sig en stor del av Karelen till angriparen. Historien upprepar sig ända in i modern tid med ex ubåtskränkningar och det tål att ta in och tänka på att allt har vi inte fått reda på. Det sköts på en annan nivå. 

240607 Kristinehamn

 Till Kristinehamn och "nya lägenheten". Vi var tidiga och fick vänta ända tills 18 innan leveransen kom. Hade kontakt med IKEA på chat. En avbröt chatten när jag ville ha reda på status. En trevligare Linda.. kollade och såg att allt var OK men försenat. Har ju åkt ända från Trosa för att ta emot. Ingen toalett har vi heller. Det blev till att bl a smygpinka i busken då och då

Märkligt med IKEA. Finns inget telefon nummer att ringa längre. En AI robot som jag förväntas chatta med. Till slut fick jag i alla fall chatta med en människa. Saknar tiden när man kunde hamna hos ett support center och i alla fall få prata och ställa motfrågor. Men.. det är ju likadant över allt numer. Vårdcentralen, banken, Internet leverantören osv osv. Ingen har bemanning för att prata med kunden

Jo, vid Herrgårdscampingen i Kristinehamn svarade en människa. Blev ju försenade så jag fick chansa och åka hämta nyckel medan jag väntade på IKEA leveransen. Men det var egentigen lugnt. De har rutiner för sena gäster. Leveransen kom till slut. Mycket att bära in

Beställde pizza med utkörning. Den satt bra på altanen i kvälls solen. Mycket stor trevlig camping och välskött. 

Kristinehamn är nog egentligen minst lika mycket en sommarstad som Trosa. På sitt sätt. Inte så många sommar resturanger men i övrigt lika många turister. 

Det hade varit skolavslutning. En lastbil med både uppklädda och vitklädda unga spelade dunka dunka med sång. Vi har tagit studenten. Vi har tagit studenten. Fy faaan va vi är bra. Om igen och igen. Flera varv ut till Picasso statyn och tillbaka. Men det finns inget som stör egentligen. Glada unga människor. Kvinnan utanför den norska husbilen bredvid oss sjöng med. Kanske hon kommer väl ihåg vad som hände den dagen för egen del... 

Minns lite om sättet av förhålla sig till livet från Munkfors tiden. Lite stökigt och högljutt ibland men det fanns ingen agressivitet mot någon. Tänker även på mina skolavslutningar. Vi har gått i samma klass under flera år. Vi skriker och tjoar på dreck-bilens lastbilsflak. Inte tänkte man eller ens trodde att de flesta som man kände så väl bara skulle försvinna ut ur livet. Vuxen livet börjar nu och flera av dem såg jag i princip aldrig mer. Konstigt

Hade lite kontakt med grannen om häcken mot gatan. Var och en sköter ju sin del. Vi kom överens om att gräva och sätta ny häck så vi får bättre insynsskydd. Tänker även göra en liten uteplats mot morgonsolen vad det lider. Trevligt. Det börjar röra på sig. 

Hyrde kärra som hade kör ramp. Efter tips från kvinnan i Q8 macken. Hon frågade varför jag ville hyra bilsläpkärran utan att hämta bil. Bra tips där. Lite Värmländsk omtanke.... kanske. Billigare också. En tvättmaskin väger mycket och hade ingen lust att lyfta den själv. Slapp jag ju när jag hade tagit med en tipp kärra. Spisen hamnade också vid återvinningen men den är lättare. 

Kommer fram en man från ingenstans vid återvinningen och frågar om jag behöver hjälp med vitvarorna. Ja, vi är i Värmland nu. Skulle aldrig hända i Trosa. Kanske skulle de hjälpa mig om jag bad. Tror det. Det visade sig att mannen nog var värmlänning men det var för 21 år sedan berättade han. Han har bott och jobbat på Hawaii visade det sig. Han pekade på sin keps för att illustrera. Men insåg lite senare att det var fel keps och vi skrattade. Han har kommit hem tillbaka nu... 

Å andra sidan finns en artighets- och hälsnings kodex i Trosa som inte finns i Värmland. Man hälsar på varandra. Alla och nästan alltid. Unga och barn hälsar på mig när jag möter dem. Inget surt eller måste över det heller. Var förvånad i början. Vi Värmlänningar gör inte det normalt med främlingar vi möter. 

En fika på Ejes måste man ju ta. Trevligt. Länge sedan det hette så men vem bryr sig. 

Minns mina trevliga arbetskamrater Anna-Lisa och Ingrid som under min Komrev tid tog mig med dit. 40-45 år sedan.... och möblerna är desamma

Stopp i Södertälje och besök på Biltema. Ett gäng kartonger samt en H1 lampa. Enda anmärkningen på besiktningen för någon dag sedan. En lågprisbil som har gått 17.000 mil plus och som det i princip aldrig är fel på.... 

240530 Trosa promenad

 Det är mycket nu. Lägenheten i princip såld men har problem med att få uppgifter om tidplan från hantverkarna. Nya ägaren, snart i alla fall, vill flytta in redan om en månad annars får hon problem. Ja... så jag behöver just nu göra något annat än att stirra på telefonen som ändå inte ringer fast man vill

 

 

Ja, bland de sista promenaderna i och runt Trosa. Blir annat att göra under juni

 

 

Alla platser har sina plus och minus. Det är inte alltid sämre eller bättre. Bara annorlunda och ibland är bara det tillräckligt. Men det är trevligt i Torsa. Det finns något här som inte syns men märks. De man möter hälsar. Alla inkl de unga och även de riktigt unga. Tänker fortfarande på det som ovanligt.

Minns hur det var i Munkfors under 50-tal och kanske 60-tal. Kodexén var att man hälsade. Även på i praktiken bilarna som man kände igen. Man förutsatte att den som körde var den man hälsade på men inte alltid. De gånger jag lånade min fars bil fick jag hälsa på ganska många obekanta "bilar".

Borgar Lorang som kände alla. Han var alltid mycket noga med att hälsa på oss unga

 

 

Fujifilm X100VI har riktigt bra närgräns. Bland annat

Kan äntligen redigera raw bilder från min X100VI. Det tog tid. Två månader innan jag kunde. Behövde även byta version på DXO Photolab och nu har man på nytt ganska många timmar framför datorn innan man blir bekant med den nya program versionen. Så är inte på banan än men det blir OK i alla fall

Å andra sidan.... hur noga är det på en 10-gradig skala? Mindre än 2

 

240512 Lånestahedens naturreservat

 Ja, de är vackra de också. Styvmorsviolerna som växer i sådana mängder. Vitsippor i massor men blåsipporna lyste redan med sin frånvaro. De är dock tidigare och har dragit sig tillbaka nu. Vet att det något år har växt stora mängder vit- och blåsippor samtidigt på samma ställe. Men inte i år - 2024

Mest var jag nog här för att kolla efter dessa. Den ovanliga eller tom sällsynta fältsippan. Den som här växer i ganska stora mängder alldeles bredvid stigen

Ställde om kameran till manuellt fokus för att ta makro bilder. Var enklare än på någon kamera tidigare. Den förstorade där jag hade ställt in fokuspunkten vilket också gjorde det betydligt lättare. 

Stod en stund för att kunna spara undan denna inställning på ett C - custamize läge. Har gjort det förut men gick inte nu. Så extremt stora möjlighetet att kunna anpassa kameran till individuella preferenser men man glömmer ju av mellan varven hur man gjorde. Men just denna kamera är ju nästan ny för mig. Det kommer att sitta kvar när jag har använt den mer.... Hoppas det om nu inte åderförkalkning och demens har slagit klorna i mig. 

Försommar igen. Allt - på riktigt allt är vackert 

Man har tagit bort dammvallar längs hela Trosa ån. Även i Vagnhärad där det en gång fanns en vattendriven kvarn och senare en kvarn som jag tror drevs med en vattenturbin. Eller om turbinen alstrade elektricitet som man drev kvarnen med? Hur som en vacker plats. Lite tomt och konstigt på något sätt idag. Kom på det i bilen tillbaka hem. Det fanns inga gräsänder. De brukar alltid komma och tigga. Antagligen för mycket vatten

240412 Jättarsberget

 Åkte till ett naturreservat strax utanför Trosa. Ville se om blåsipporna har kommit. Först var jag lite besviken för det växte inga där jag har sett dem förut. Men uppbökad jord över stora ytor. Grisspår.... Hur mycket vildsvin finns det egentligen? När jag kom till mer steniga och svårbökade områden såg jag dem. De första blommorna nästan och bland de vackraste.  

"Blåsippan uti backarna står. Niger och säger att nu är det vår".  Ja det sitter djupt det man lärde sig som barn

 

 

Skrämde ett svanpar lite. De lade inte ned energi i alla fall på att flyga. De simmade bara ut en bit

 

 

Gick upp på Jättarsberget. Har varit här förut flera gånger. Själv och tillsammans med Tereza. Både Henrik och Fredrik har också varit här

 

 

En plats som har varit viktig... i alla fall har haft betydelse. Man kan tom känna det. Under järnåldern gick havet ca 20 m högre läste jag på en skylt. Trosa låg då under vatten och denna udde låg då i vattenbrynet