Inget gemensamt inplanerat idag. Vi hade också bestämt att vi stannar en dag ytterligare nu när vädret är på vår sida. De flesta åkte dock hem under förmiddagen men vi var några kvar i alla fall. Tereza fick tyvärr ont i ryggen på morgonen och behövde vila. Jag hade i alla fall ambitionen att försöka hitta mobilen jag tappade vid Hovenäset ung för 10 år sedan samt hitta "hällristningarna" som jag och Jan-Erik Hermansson gjorde en sommar 1963 ungefär. Har letat förut men misslyckats
De vi hyrde av under 60-talet (röda ringen på kartan) var fiskare och rökte makrillen han hade fångant i detta hus. Jan-Erik och jag fick varsin en gång. Fortfarande varm. Ja, alla vet hur det smakar. Fortfarande en av mina favoriträtter. Antagligen mer än så. Minns att jag när jag var ung kunde längta efter att få äta.... Rökeriet är idag förfallet och murstocken har rasat in till och med
Området ner mot havsviken är ett naturreservat med speciell och mycket frodig växtlighet. Har varit här flera, tom många gånger för att fota blommor och fjärilar som finns här i stort antal.
En sk kolera-kyrkogård. Som även sköts
Försöker tänka mig in i hur det kunde ha varit. Ingen hjälp att få. Man fick förmodligen även dö ensam. Ingen ville besöka och hjälpa en som hade fått sjukdomen. Det var då förmodligen ganska säkert att man då fick den själv.
Tror vi hyrde stugan två gånger. Ena gången var Jan-Erik med. Men att vara här gjorde intryck på mig. Så jag vandrar lite på min barndoms stigar just här. Förutom med familjen har jag varit här senare med mina kompisar Lars och Per-Åke. Bland andra. Ännu senare i livet med Lars och Inga-Lill och flera gånger med Tereza. Märkligt...
Vi hyrde bottenvåningen i detta hus. Verkar vara fritidshus idag
Nej,
fann varken min mobil eller hittade våra hällristningar denna gång heller. Sökte och
trodde nog att jag hittade platsen där jag hoppade ner och där mobilen
ramlade ur bröstfickan och troligen skulle ligga men den fanns inget där. Fel ställe eller också
hade någon hittat den. Hoppas det. "Hällristningarna" hittade jag som
sagt inte heller. Insåg att jag skulle nog tom skulle kunna stå på dem utan att
se. Lava och lite mossa skulle nog göra att jag behöver veta exakt vart
de är. Det är ju nästan 60 år sedan vi låg här i solgasset med varsitt
järnverktyg vi hade funnit vid det gamla stenbrottet, en sten som hammare och mejslade i
namnen. Tror att Jan-Erik har berättat att han hade funnit platsen och sett dem vid ett besök
Åkte in till Kungshamn för att köpa Ipren till Tereza. Gick omkring en stund i centrum och letade Apotek. Hmmm.. fick fråga till slut. "Det finns ett inne på ICA". Jaha.. det förklarar ju saken. Inget inne på ICA som skulle kunna vara Apotek. Kunde inte ens se några apoteksvaror. Fick fråga igen även om det tar på behovet att visa sig vara världsvan. Bor ju för tusan bara 10 mil söder om Stockholm och då förutsätts det ju att man kan allt och vet allt. Det visade sig när jag följde handens riktning med blicken ändå bort till väggen att "Apoteket" var en automat ung som ett kylskåp.
Där fick man leta upp varan på en skärm och maskinen skrev därefter ut ett kvitto. Kvittot tog man med sig till vanliga ICA kassan där man betalade och fick ett nytt kvitto med ett spec nummer på. Det numret knappade man in på "kylskåpet" och ut trillade ett Ipren paket... till slut.
Innan jag åkte "hem" gick jag nästan hela västra kuststigen ute på Ramvikslandet. Vände efter ca 3.5 km och gick tillbaka. Inte helt flåsfritt att gå den. Kameraväsekan med sina 10 kg verkar bli tyngre och tyngre allt eftersom. Undrar hur det kan komma sig? Behöver ta med en våg någon gång och kontrollväga.... Upp och ner. Ner och upp. Men vackert
En viss saknad efter något som jag mindes. Lukten av hav och tång. Känner tyvärr inte just de dofterna så starkt längre. Lite sorgligt är det ju... Hör heller inte syrsorna längre på sensommaren.
En period i livet är det bara berg och granit man ser. Att de är slipade av inlandsisen förstod man tidigt. Lite äldre så ser man fullt ut hur vacker den nästan sterila miljön ändå är
Man behöver dock tvinga sig att sätta sig en stund för att ta in. Man behöver sitta tyst en stund. Gå fort upp och ned och flåsa omkring är en sak. En annan är att låta det man ser komma in
Tereza hade som tur var blivit bättre i ryggen. På kvällen var vi till öns nordligaste del för att ta bilder på solnedgången. Vi kanske kanske kom 5-10 minuter lite för sent då vi såg att himlen var alldeles rödfärgad när vi började gå från bilen. Men vackert det vi ändå fick se
Vi åkte in mot Smögen för att ta lite bilder från bron. Är egentligen ganska oerfaren med min nya kamera och hade inte förstått att den inte fokuserar helt rätt automatiskt när det är mörkt. Fokuseringen behöver hanteras manuellt i dessa situationer. Stod där i stupmörkret och letade efter knappen man byter till manuellt. Den hade man nog medvetet gömt extra väl. Stå och söka i en flera hundra sidor PDF manual på mobilen är väl heller inte det helt rätt tillfälle. Så det sket sig lite som man säger på finsvenska. Märkte också att 60 sekunders exponeringstid på bron fångade upp vibrationerna från bilarna som passerade. Sket sig även vid vandrarhemmet och nattfotograferandet över Ramsviken mot Hunnebostrand. Det visade sig att kameran inte klarar av att autofokusera helt rätt i mörker mot enbart ljuskällor.
Tereza´s bild
Tereza´s bild
Tereza´s bild
När vi kom till boendet vid vandrarhemmet försökte vi oss på att fota över Ramsviken mot Hunnebostrand. Mina bilder blev oskarpa med Tereza lyckades bättre
