210802 Släktträff Sunnemo

 Hade ställt in mig på att fota den vackra stenbron i närheten av gamla skolan i Prästbol. Bäcken finns kvar naturligtvis men inte den kallmurade bron. Inser att jag måste ha åkt här många gånger under många år sedan man fyllde upp för den nya sträckningen och raserade den gamla. Mindes att det förr var en svängd backe ned mot bron. Står och begrundar länge och förstår till slut att stenbron gick mellan fundamenten som syns strax nedanför trumman. Har fått reda på att den vackra bron lämnades orörd som ett fornminne när nya sträckningen av vägen gjordes. Ett skyfall 2014 med mycket stora vattenflöden till följd gjorde att bron rasade och också tog med sig stora massor längre ned. Det var dock inte bara just här som det blev stora skador på vägar och vägtrummor.

 

Vi har stämt möte med Lena, Marianne, Henry och Monica vid Sunnemo vackra kyrka. Medan vi väntar tar jag bild på den gjutna järnplattan.  Finns minnesbeskrivning dels om kyrkan och dels om hyttan från den tid som Sunnemo var ett blomstrande industriellt centrum

 

På andra sidan metallplattan står ordagrant

SUNNEMO KYRKA

Gud i helgad 1653

Uppförd av bruksägaren och borgmästaren i Karlstad Johan Börjesson. Tillbyggd med torn 1677 och med korsarm mot norr 1776. Vilken borttogs vid restaureringen 1984. Kyrkogårdsportar av järn gjutna vid Sunnemohyttan 1853 och 1861

 

SUNNEMO-HYTTAN

Äldre tid också kallad Tutemohyttan ävenledes uppförd av Johan Börjesson 1640. Ägd av släkterna Schröder och Kolthoff. År 1767 införlivad med Uddeholms bolag. Modellverkstad, gjuteri och mekanisk verkstad uppförda på 1880-talet. Hyttan nedblåst sista gången 1887 

 

På min site Värmlands industrihistoria finns mer info om Sunnemohyttan. Bland annat.

 

På skylten enl bilden nedan står ordagrant

 

Sunnemo kyrka

År 1651 bildaes sunnemo kapellförsamling, då också arbetet med att uppföra en egen kyrka påbörjades. 1653 stod kyrkan klar för invigning.  

Under första hälften av 1600-talet upplevde östra Värmland ett stort uppsving inom järnhanteringen och många hyttor och bruk kom att växa upp kring de stora gruvfälten. 1640 anlade borgmästaren i Karlstad, Johan Börjesson en masugn i sunnemo. Därvid kom folkmängden snabbt att öka och behovet av egen kyrka gjorde sig gällande. 

Kyrkan är byggd av liggtimmer och bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti. Västtornet tillfogades 1676. vid en radikal ombyggnad 1776 utbyggdes en korsarm i norr och en sakristia i öster. På 1850-talet förlängdes kyrkan i väster.  i samband med en restuarering 1934, som hade till målsättning att återställa byggnadens äldsta stilkaraktär, togs den norra korsarmen bort. 

Den enkla och sparsamma interiören avspeglar väl en svunnen bruksmiljö. altaruppsatsen är från 1680. Den har ursprungligen prytt moderförsamlingens kyrka i Norra Råda men finns sedan mitten av 1700-talet i Sunnemo kyrka. Centralmotivet av en snidad korsfästelsegrupp. Huvuddelen av altaruppsatsen är ett arbete av bildhuggaren Anders Larsson från Filipstad 

 

 

Vacker och enkel. Fina färger 

 

Anledningen till besöket vid kyrkan var att vi ville lokalisera vart familjegraven finns där bl a min morfar Gösta ligger begravd. Vi letade en bra stund. Ringde till slut till Kyrkogårdsförvaltningen i Hagfors som kunde guida mig till rätt grav. Det visade sig inte vara så konstigt att vi inte fann den. Övervuxen med mossa men efter lite puts så syntes texten klart och tydligt. Det visade sig också att gravrätten hade upphört men att den kunde förlängas ytterligare 15 år utan kostand. 

 

Koordinaterna som syns längs ned i bilden visar nog några meter "fel" men om man är på plats och letar lite kommer man att finna gravstenen

 

Vi åkte sedan till hembygdsgården "Gubbkroken". Ville fika men stängt pga Covid... Idag en hembygdsgård men "då" ett transportcentrum och nav för godstransporterna till och från hyttan och övrig industriell verksamhet i Sunnemo. Malm, kalk, träkol och tackjärn. Även en del gjutna slutprodukter. Det var stor aktivitet vid denna plats. Hästar som ska ha mat och stallplats för natten.

 

Vi gick en bit på den iordningställda leden ned genom Hyttdalen där den industriella verksamheten låg. Finns flera intressanta skyltar och lämningar

 

Lämningar och skyltar i all ära men om man tänker sig in i miljön och vilken tid det var så förstår man att det myllrade av folk och hästtransporter utefter ån längs Hyttdalen. Verksamhet med rök, slammer och oväsen från hyttan, gjuteriet och den mekaniska verkstaden etc. Det fanns ett helt bruk här. 

 

Spåntak. En på den tiden mycket vanligt byggmaterial. Taktegel användes också naturligtvis men det billigare spåntaket var nog mycket vanligt. Senare när man fick råd att ha taktegel lade man det helt enkelt ovanpå spånskivorna

 

Det som i alla fall jag normalt inte tänker på är att idag vackra idylliska Sunnemo för 150 år sedan och sedan 200 år bakåt var en fullskalig bruksort. Som Munkfors, Storfors och Hagfors. Kanske bäst jämförelse är med Borgvik. Spår och information finns men man får ändå anstränga sig lite för att förstå hur omfattande det var. 

 

Fascinerande att tänka sig att allt detta var vattendrivet. Dammluckor som öppnades och stängdes. Sommar och sol i all ära men det blev även höst och vinter. Vårflod, översvämning, isbildning och dammluckor som kärvar. Bland annat

 

Även om mannen på bilden är äldre så var han inte med på den tiden 

 

 

 Sedan besök vid "Nytäppa" som fastigheten kallades. Om jag har rätt vad gäller Lantmäteriets karta heter fastigheten egentligen Hagfors Råda Prästbol 1:21. Huset som min morfar Gösta byggde tillsammans med min mormor Elsa. De var då i 20-års åldern

 

 

 

   

 

  Idag ägs fastigheten av en tysk kvinna. Tror inte hon är svensk medborgare men har bott i huset i 12 år berättade hon. Något åt den bohemiska livsstilen. Vad det verkar - en fascinerande låg puttinutt nivå både ute och inne. Men en glad och positiv kvinna som nog på allvar anser att detta är så nära himmelriket man kan komma. I alla fall innan man har stämplat ut

 

 Hon berättar att huset väster om ägs av holländare. De är här ca 1 vecka per år. De äger förutom det stora grannhuset flera andra fastigheter i Sunnemo. Hennes man och granne är holländare eller tysk. Bilar med gula registreringsskyltar är mycket vanliga i Sunnemo. Kommer någon av dessa utlandsägda fastigheter någonsin att få svenska ägare igen. Tyvärr tror jag inte det.... Känns konstigt och fel på något sätt

 

 

 Min mamma Sonja är född på Nytäppa

 

Min mamma med syster Marianne eller syster Monica på trappan i Nytäppa under 30 - talet 

 

Sonja, Marianne och Monica vid Nytäppa under senare delen av 30-talet 

 En dikt från Nytäppa som min mamma Sonja har skrivit

Vattenbrist
Mamma med ok på axeln
Jag med mjölkspann i hand
Promenad på stenig stig
Förbi en gammal lada genom hästhagen
Alltid en rädsla för hästarna
Väl framme tar mamma
Upp vatten från brunn
Sedan promenad hem
Men pauserna är nu många

 

Monica framför Nytäppa på bilden nedan

 

Handlar lite mat på Koppra i Sunnemo som man sade förr. Sedan lunch. Tog bild på Tereza framför garaget vid fastigheten där Lena & Co har hyrt. Bilarna var definitivt mindre förr. Min bil är inte speciellt stor men den skulle inte ens komma in även om den hukade sig

 

Alla samlade runt lunchen

 

 

Utebliven tupplur byttes ut mot ett besök vid Sångenshyttan. Har varit här och snurrat förut men inte hittat lämningar. Hittade då varp och slagg men längre ned mot vägen. Här dämde man i alla fall upp för att få fallhöjd 

 

Finns mycket lämningar efter människohand. Kan dock vara svårt att tolka vad som fanns längs efter bäcken

 

Letar efter hyttan men ser egentligen inget som skulle kunna vara det. Men flera paralella gjutna fundament. I rak linje

 

Hmmm... tror inte hyttan låg uppe vid dammen. Man ledde vattnet lång väg. Flera hundra meter. Tror detta som syns på bilden nedan är ett dike eller mer rätt en klädd kanal där man ledde vattnet ned till hyttan. Diket var förmodligen klätt med timmer och bräder på den tiden. Det är ju flera 100 år sedan så allt organiskt är naturligtvis borta

 

Bebyggelselämning.... Nja. Tror faktiskt att den 2-3 meter höga stenhögen är resterna från där masugnen låg . Så jag fann den till slut. Det borde stå hyttlämning i klartext på skylten. Kanske är det ändå just det man menar med skylten 

 

Tror faktiskt att det är masugnslämningen när man kollar på den häradsekonomiska kartan från 1859

 

 

Länk till min site om Värmlands industrihisttoria och just Sångenshyttan. Kallades också Tunamo hyttan

 

Sist idag åker vi till Edebäck och Ängåsen. Stället där min far är född och där min farfar Axel och farmor Jenny bodde och levde. Slakteri och affär på Ängåsen samt affär på torget i Hagfors. Hela 4 varubilar som åker omkring i norra Värmland. Driftiga och företagsamma. En stor verksamhet

 

Källaren som var slakteriet

 

Inte så svårt att tänka sig vad som hamnade här i dessa kar under slakten

 

210801 Släktträff Sunnemo

 Vi är på väg till Sunnemo. Vi ska träffa mina mostrar Lena, Marianne (samt Henry) och Monica som har hyrt en stuga och går i sina fäders fotspår under 1 vecka. Jag får representera den saknade systern. Vi är lite tidiga för att hämta nyckeln vid Råda Hotell så vi passar på att äta lunchen vi har haft med oss. Lidsbron i Sunnemo är en för många välkänd publik badplats även om just jag inte badade här så många gånger. Så många minnen från barn och ungdomsåren från dessa trakter. 

Två unga kvinnor som paddlar kanot. De lagar mat och äter på bryggan. Ganska säker på att de pratar tyska med varandra. De är nog lite för tunnklädda, hållar armarna runt benen och de ser ut att frysa i blåsten. 

Efter nyckeln åker vi upp till området Dammhugstret där huset de har hyrt ligger. Åker sedan vidare under eftermiddagen till torpet Undel. Stället där min morfar Gösta föddes och växte upp med sina föräldrar och sina syskon. Min morfar tog sig senare i livet också efternamnet Undelsgård från stället där han är född. Antagligen ingen slump utan platsen där han växte upp betydde förmodligen mycket. Vi har mött upp Sven som visar oss runt och berättar om huset och den period då han själv växte upp där tillsammans med sina syskon. Sven har ingen koppling till vår släkt annat än att han och hans syskon numer äger huset som min morfar växte upp i och som hans far arranderade. Men många minnen sammanfaller och vävs ihop visar det sig...

Min morfars föräldrar arrenderade som sagt marken och huset. Svens föräldrar friköpte senare del av arrendet. Om man klickar på kartbilden nedan öppnar sig Lantmäteriets karta om man vill zooma i den. På bilden nedanför finns koordinaterna till uthuset - exakta punkten där min bil står enl någon bild nedanför

Vi tittar in.... Mycket är omgjort förstås. Vedspisen är inte original berättar Sven men platsen den står på är nog original. Sven berättar vidare att det även under hans uppväxt inte fanns avlopp på det sätt vi menar idag. Det fanns en avloppsho där man hällde gråvatten och det rann ut i ett rör som mynnade i ett dike längre ned på tomten. Rummet innanför köket var det sk finrummet. Användes knappt utan alla sov i köket berättar Sven. I alla fall under vintern då det var svårt med att hålla värmen

Min morfars föräldrar hade 2 kor och 1 gris vid torpet när de bodde här. Höns också naturligtvis. Min morfars föräldrar samt barnen på bilden nedan. Bilden bör ha tagits under 1930-talet. Min morfars far hette Johan Alfred Persson och är född 4/12 1875. Min morfars mor hette Augusta Maria Persson och var född 24/6 1879, 

Min morfar Gösta längst till höger. Citat från Lena ang barnen i familjen... Ruth, född 1900, Hildur född 1903, Helmer född 1905, Gösta, född 1908, Kalle, född 1911, Ella född 1914.

Vi var till familjegraven dagen efter. Det visade sig bli en liten egen historia kring att finna gravstenen som jag berättar lite om under nästa dag. Intressant är att hustruns namn, Göstas mor, inte är med på gravstenen..

Vi betraktar äppelträdet som också finns med på äldre bilder. Det innebär att trädet är långt mer än 100 år. Det är än märkligare att det fortfarande bär löv och frukt. Det är nästan bara barken som finns kvar runt 50% av stammen nedtill. Går att se rätt igenom. Men såga ned det är nog inte att tänka på. Det bär på allt för många minnen

Min morfars syster Ella är fotograferad vid äppelträdet. Just den grenen är avsågad men det syns fortfarande vilken gren det var

Sven berättar om huset och torpet och vad han minns själv samt även vad han har hört berättats. Intressant att olika familjers och släkters öden kan vävas samman via platsen där de har bott

Vi beundrar den vackra ståtliga linden på tomten. Också ett träd som är kvar från den tiden

Så stort besvär för att det skulle se snyggt ut. De färgade skarvarna som man lade till i efterhand har ingen funktion utan är ett mer estetiskt tillägg till ena gavelns utseende. Teglet är av typ sandsten och det är tillverkat av material från Sunnemo berättar Sven

Min morfars far skötte inte bara om torpet tillsammans med sin fru. Hans huvudsakliga inkomstkälla var att köra lastbil som anställd vid Nore bryggeri

En nedrasad vedbod minner om ett annat sätt att leva. Hugga ned träd, dra fram. Kapa och hugga upp i vedklampar som slängdes in i vedbon för att torka. Ingenting kom fram gratis och atomatiskt direkt ur väggarna. Ingen annan stans heller ifrån för den delen. Det är inte så länge sedan... egentligen

Var till min fars grav i Råda. Såg en skylt om att om det fanns en grön skylt vid graven så behövde anhöriga ta kontakt med kyrkoförvaltningen för att klara ut hur gravrätten skulle hanteras. Grön skylt betyder att den har gått ut. Men... det fanns ingen grön skylt vid pappas grav så det är OK. Än så länge i alla fall