240727 Långban mm

 Henrik hälsar på oss. Vi åker till Långban. Henrik har aldrig varit här förut och det är hans ide. Vi åker ikapp regnvädret och det ösregnar. Ska visst sluta vid 11 enl SMHI.... Väntar i bilen men Henrik jag tar ändå en promenad i lätt dugg regn. När klockan är 10.55 slutar det helt. 

Rönnbärs träd är betydligt vanligare i Värmland än i Sörmland. Helt klart. Mycket rönnbär ska visst betyda kall vinter med mycket snö. Hoppas kan man ju i alla fall 

Har varit här många gånger nu. Fastän 5 år senast. En mäktig plats med extremt mycket industri historia. Bland annat. En stor arbetsplats en gång i tiden

Vajerspelet. Hisschacktet täckt med plank. 360 meter djupt. Eifeltornet i Paris är 330 m högt...

Folk slet....

En våg

En intressant sammanställningen. Onekligen 

En av de minereal rikaste platser i Världen

Efter att ha gått igenom alla museum

 delarna åker vi tillbaka mot Filipstad. Men vi åker upp mot utsiktstornet strax innan Filipstad först. Har varit här förut men aldrig varit uppe i tornet . Men nu så... även om det kostar 40 kr. Tereza avstod och det var nog smart.  Trångt och brant sista biten upp.

Vi har spetsat oss på lunch vid Hennickehammar och herrgården. Tyvärr och därför att ingen har tagit över restaurangen i Långban. Som var som extremt bra men Hennickehammar går väl an det också...

Maten fantastisk... som vanligt. Vit duk på bordet och levande ljus. 250 kr för en lördags buffé. Helt ok

Kaffe och rabarber paj i salongen ingår. Sitta i antika möbler som är mycket gamla. Atmosfären som går att ta på.  Fullständigt tjatter och flams fritt. 

Vi tar en promenad längs en stig. Hittar en bro ut till en liten grill-ö. Sjön som egentligen är en damm. 1-2 m hög. Har fått vara kvar  även om det är länge sedan man behövde vattnet för att driva hammaren. 

Många av dessa dammar som skapades för att få kontinuitet i driften har tagits bort. Lite synd. Skulle man låta vattnet rinna som det gjorde innan hammaren vid Henickehammar skulle det aldrig bli detsamma 

Tereza försöker få till bilder på den vita näckrosen men det är svårt med avståndet när man bara har en vidvinkel

Far och son

Tereza tar de flesta bilderna på mig från bakom.... undrar varför? 😀

Hem igen till Nordanvinden och sedan efter fikat med frysta IKEA bullar åker Henrik och jag för att bada. (Vi brukar köpa ett gäng påsar... när vi är där. 5 nybakade för 20 kr)

 För ca 5 år sedan hade vi näst intill en egen liten strand och badplats. Liten skogspromenad bara men nu behöver vi tom får leta lite innan vi ens hittar vägen dit. 

Sedan efter en stund i ris och moras får Henrik och jag ge upp. Slutavverkning och det går inte ens att gå här längre. Helt förstört. Synd på en sådan fin plats

Det får bli reserv plan 2. Ett ställe som jag också har varit vid förut. Det är dock inte speciellt varmt i vattnet och jag avstår. Henrik är tuffare och lyckas doppa sig till slut. Det är visserlugen skönt när man äntligen kommer i men inte denna gång för min del. 

Familje pizza med hem.... Gris äter. Tereza tittar förfärad på gluf glufandet och skyndar sig efter inre strid att lägga undan ett par bitar till sig själv till frukost. 

Det var en bra och trevlig dag

240704 Flyttar från Trosa

 Blir i fel datum ordning men det är kul att ändå ha dessa bilder på bloggen. Första bilden är någon dag innan. En del av grannarna har fika träff vid poolen och Tereza har gått bort för att vara med. Blir inbjuden jag också till äppel paj och kaffe. Många äldre vid Strömstaren som jag under åren har hjälpt med många olika saker. Tror de menar det på riktigt att de kommer att sakna oss. Sol-Britt, Diana, Tereza, Marianne, Reidun och Karin

 

 

Höll på med något i stort sett dagligen. På förenings nivå eller hemma hos någon av lägenhets ägarna.  Trevligt också helt klart men till slut inser man hur mycket tid jag ändå lägger ned. Allt från däckförvaring till att kolla varför inte någons diskmaskin funkar. Verktygslådan är konstant framme. Viss inkomst men efter skatt inte så mycket. De jag jobbade åt tjänade i praktiken mycket mer än vad jag gjorde. En professionell vill ju ha betalt för bilen, restiden och sedan 1000 kr per timme.

 

Så är det dags då. Allt packat och utbärning påbörjad den 4/7. Hur fick vi plats med allt. Det som jag själv tyckte lite generöst ville lämna över till nya ägaren visade sig vara helt ointressant att ta över. Ja, det är så det är. Som när jag sålde huset i Karlstad. Delvis nya skåp och nytt golv i köket. Pengar och arbete. Efter första veckan rev de nya ägarna ut 100% av allt i köket och gjorde om allt. Flyttade t.o.m på vatten och avlopps dragningen

 

 

Madrass bärning inkl ackumulerd lukt kontroll. Samma folk som flyttade åt oss från andra hållet för 5 år sedan. 

 

 

Vi fyllde hela flyttbilen. Mest "tack vare" de 2 stora vindsförråden. Bilen också väl packad så det inte gick in det allra minsta mer. 

Ja, vi trivdes här också. Helt klart. Men perioden i Trosa är över nu

 

 

Eftersom vi ska träffa mäklaren tidigt nästa dag, den officiella flyttdagen, ligger vi på hotell i Nykvarn. Hotellet i Trosa tar 2.500 kr per natt plus. Kostar 2-300 kr i timmen att sova.... Nja.  

 

 

Sedan skulle ju allt bäras in i Kristinehamn också.....  men det är en annan historia

240719 Munkfors tur

Vi var till Munkfors idag. Brukar besöka då och då och gå mina barndoms stigar. Först ville vi fika nere vid bruket. Öppnade 11 fick vi reda på av ingen mindre än Owe Clapson Karlsson. Lika vänlig och trevlig som alltid. Utanför museet och lägenheten där K-E bodde. Pratade minnen från förr. Om ett annat Sverige. 

Parkerade och gick först över kraftverks bron. Mycket vatten för att vara i mitten av juli? Har det har kanske regnat mycket i de norska fjällen. Ingen aning men fullt tryck även i den ursprungliga älvfåran. 

 

Så många många minnen från det här området. Var här med kompisar och många gånger även ensam naturligtvis. Det var lätt att gå den här vägen till samhället när man fortfarande kunde gå på hyllan längs kraftstationsväggen när vi bodde vid maskinist bostaden. 

 

 

"Man" tyckte inte om att vi badade i "höla". En liten djup pool som bildades vid lågvatten med eget vattenfall. Kjell-Ove och jag brukade klättra ned ungefär här. De som satt i vaktkuren i mot gamla bruket brukade komma ut och skrika åt oss att ge oss av. Det var visst farligt.... och om vattennivån var så här högt då blev man med strömmen ned. Men vi var som flugor på ett skrap sår. Vi lommade iväg men var tillbaka igen. Även när det var mörkt och ingen såg

När mina föräldrar frågade mig på sommarloven vad jag hade gjort under dagen svarade jag alltid "allt möjligt". Man kunde inte berätta om man var i marginalen för vad som var tillåtet.

 

 

Tereza och jag gick efter kanalvägen och sedan över hängbroarna. Så mycket hängbro är det inte längre. De är omgjorda. Att de kunde svaja och gunga hör numer till historien.

 

 

Det regnade eller hade regnat. Åkte cykel på max... som alltid. Bräderna var våta och slippriga med ingen friktion/bromsverken och jag körde rakt in i staketet framför. Inget nät på den tiden. Bara en ribba mitt på. Åkte ned och landade på ryggen 2 meter nedanför och sedan kom som grädde på moset cykeln nedrasande ovanpå mig. När jag ändå oskadd kunde resa mig och bära upp cykeln uppför slänten kom vakterna i kuren springande. De hade sett att det gick åt skogen för mig. De var oroliga men glada för att jag "bara" tappade luften och fick ont på några ställen. "Där hade du tur" sa de flera gånger. Ja, troligen lite änglavakt

Efter att jag tog bilden idag frågade en promenerande nyfiken familj mig varför. Fick förklara. På engelska...

 

 

Kul att se Klarälven rinna sitt naturliga lopp i ursprungliga älvfåran. Så extremt vackert det skulle ha varit här innan... vid och runt om Klarälvens högsta vattenfall. Innan kraftstationen byggdes. 

Kan inte låta bli att tänka på hur Munkfors hade gestaltat sig om man hade omvandlat till och även nybyggt bostäder vid gamla bruket. Som man gjorde i Norrköping. 

 

 

Så många minnen och associationer. Finns inte en meter yta som jag inte minnen från. Tänker på när jag gick på konstruktionen under ovansidan där man åkte eller gick på kraftverksbron. Bara för att ha gjort det

 

 

Det gick en järnväg över denna bro. Loket kallades Fiffi och såg mer ut som en förvuxen motorcykel med hytt som man satt grensle över. Jan-Erik och jag sköt en vagn ända upp till matserveringen och sedan åkte vi tillbaka på den ut på bron där den stannande. Det var absolut förbjudet men kanske var det av omtanke. Vi passerade över en väg och det kunde komma bilar... 

 

 

Har varit in i gamla martinverket på den tiden när det inte var iordningställt för turister. Låst och bommat. Byggdes 1877 och verksamheten lades ned 1942 läser jag. Jag och Kjell-Ove hade hittat en ståldörr på ena gaveln som vi kunde tränga oss in vid. Absolut mörker. Hittade en trappa som vi gick upp för och sedan några 10-tal meter i fullständigt mörker innan vi insåg att vi måste vända för att hitta trappan igen. 

Går man in idag och ser var det var vi förmodligen gick är det ett under att det gick bra. En farlig plats för nyfikna killar

 

 

Ja, det känns och känns tom bra att vara här då och då. Så mycket tid och så många somrar vi var här vid detta område. Även och kanske mest på andra sidan kraftstationen. Badade och utforskade. Letade skrot och fiskade. Bland annat