Gick en bit efter Sörmlandsledens sträcka #50. Naturreservatet heter Nynäs. Gick leden upp mot sjön Stora Frillingen
Ca 1-2 km och sedan tillbaka. Upp och ned och många böjar kanske blir lite längre
Ledens etapp #50 utgår från Bråfalls såg. Har varit här förut men inte gått denna del av Sörmlandsleden
Har saknat snön med minusgrader. Inte så mycket men ändå vinterkänsla
Konstigt - eller är det - att man mår så bra när man kommer ut i naturen. Gå här och vara först med att göra spår i snön. Tyst och kravlöst. Varken tjatter och flams. Bara jag. Kråkorna vill visst tala om att jag är här men det gjorde de bara en gång
Vet att naturupplevelsen alltid har varit viktig för mig. Till och med mycket viktig men då och då slår det mig att det är det minsta man kan säga. Om jag inte kunde få komma ut i naturen under årstidsväxlingarna skulle det förmodligen göra att då fick det nog kvitta.
I alla fall så länge jag fysiskt kan. Varje gång samma reflektion: "skulle haft med mig kaffe och en smörgås och något att sitta på"
Hur kan man bli glad och nöjd av att bara se snö på en gran gren?
Det verkar vara samma sak som i Värmland. En del heter Lina, kallas Berra osv men förvånansvärt många ändå som lystrar till namnet Kuken
Det var trevligt. Gick inte mer än någon km. Man ska ju tillbaka också. Det skulle nog gå att låsa fast och lämna cykeln allra först där man kommer fram för att slippa gå tillbaka samma väg. Får fundera lite på det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar