Besök vid resterna av Yngshyttan (länk) låg på agendan idag. Åkte fel - som vanligt - men det gjorde inte så mycket. Yngshyttan ruiner kunde vi tillsammans med en närboende vi pratade med lista ut vart det låg när vi kollade på Riksantikvarieämbetets karta.
Vi hittade hit till slut. Dammen bredvid som alltid finns för att kunna utnyttja fallhöjd och vatten så länge som möjligt var i alla fall kvar som då. Det är dock inte mycket som syns av hyttan. En stor hög jord och grus och nedanför stora kullar av slagg. Troligen låg det även en hammare på ung samma ställe. En ganska stor verksamhet här en gång i tiden
Den som jag pratade med berättade att där vi åkte fel finns en gruva som numer är nedlagd. När den lades ned blev de anställda istället lovade jobb i den närliggande Persbergsgruvan. Då sa arbetarna i Persberg att "hit vill vi inte ha några Kalhyttingar som ska ta jobbet i från oss". Det intressanta är att avståndet mellan de två samhällena är ung 1 km.... Personen bodde i ett äldre hus som en gång ägdes av "Steg-Erik". Det Erik gjorde på fulltid var att tillverka långa stegar av granslanor som sedan användes till gruvan i Persberg
Såg denna snok som vi skrämde upp och gled ned i vattnet och försvann. Hade fått bättre bilder om jag inte hade haft så mycket kameror att ta hänsyn till...
Åkte sedan till Långban och naturreservatet Tibergs udde som finns ute på udde i sjön. Mycket torrt och nästan inga blommor. uppbränt är väl ett passande ord. En del blommor fanns dock upp bland träden i halvskuggan
Gruvan har vi nu sett flera gånger. Intressant plats
men hyttruinen har jag/vi inte sett tidigare av någon konstig anledning. Mycket välbevarad och som ett museum.
Just här i Långban (länk) vid hyttan har jag inte varit förut. Vet att det är födelseort för både uppfinnarna John Ericsson och Nils Ericsson men visste inte att det var så vackert här
Mycket att se kring hyttan
Kunde även gå in
Denna bild fanns utanför. Den kan man stå och se länge på och ha många tankar och åsikter om. En svunnen tid med troligen andra sätt att se på människor. Nytt för mig var att så många av de som jobbade inom gruvnäringen eller framställning av tackjärn och stångjärn var med i den stora utvandringen till Amerika. Inte bara drängar och andra inom jordbruksnäringen. Undrar om barnen på bilden hade något val när bruket behövde mer folk eller när föräldrarna ville ha hjälp med ekonomin. Det är lätt att tänka sig att det var svårt på många plan
Vi fikade vid John Ericsson gården. Fick några "flashbacks" eller vad man kan kalla det när vi satt på trappan i skuggan och tittade ut. Inifrån hördes ett radioprogram med flera gamla svenska traditionella sånger från 40 och/eller 50-tal. Sven Bertil sjöng den ena efter andra låten efter sin pappa Evert. Kanske var det radioprogrammet "Sommar" eller en CD eller minnespinne. Mindes och kände något odefinierbart saknat men trevligt från en period långt tillbaka och ett Sverige som var då.
Bilden tagen med mobilen och snart vete tusan om man egentligen behöver något annat att ta bilderna med
De serverar lunch här också. Vi hade just ätit... vilket var synd för det såg verkligen bra ut
Denna skylt var vänd inåt och antar att det händer att man vänder på den
Långbansändehyttan (länk) hittade vi ganska lätt.
Den var tom utmärkt på plats
På andra sidan gamla vägen fanns det mycket kolstybb eller liknande i marken. Antagligen låg kolhuset här. Träkolen som man använde låg inomhus...
Gamla vägen söderut mot Långban. För inte så länge sedan kunde man åka den och komma ut på vanliga vägen igen. Inte idag.... Kunde inte vända och fick backa någon km. Lite yr i mössan efter att ha backat så långt med hjälp av backspeglarna men inga problem egentligen
Tereza fick en bild på denna vackra fjäril medan jag letade hyttruiner
Vi åkte till fina Mangenbaden för att övernatta. Personen till vänster om tallen heter L-G
Fick plats på "gräddhyllan" som det heter där vi står. Vår bil i mitten
Liten baktanke var det ju med platsen. Var här som barn och har en del minnen härifrån. Även campat här i pappas husvagn senare i livet med Henrik och Fredrik. Barfota spatserande efter stranden blir en annan stil när man ska längre upp. Lite spretigare gångstil bland tallbarr och tallkottar. Det minns jag också från då.... Undrar hur många badgäster som egentligen gör sig besväret att gå med vinklade nakna fötter samt höga knäuppdrag till badtoaletten.... ? Det är väl någon promille urin i badvattnet här... som det väl är på alla stora badplatser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar