lördag 31 mars 2018

180331 Åtorp

Henrik och jag gjorde en "stenbro" utflykt. Hörde och såg sångsvanar efter vägen. Det verkar vara lite oroligt för dem. "Va faan... blir det aldrig vår någon gång" tyckte jag de skrek när de flög över


Vi har sett denna vackra stenbro förut. Hos Riksantikvarieämbetet heter den "Visnum 26:1"



Riksantikvarieämbetet skriver vidare "Stenbro, ned vägbank, 169 m l (SÖ-NV). Stenbron är 30 m l (SÖ-NV),7 m br och 3 m h. Kallmurad av, 0.2-1 m st, tuktade stenar. Ett spann, 4 m l (SÖ-NV) och 1.5 m h. På båda sidor om bron finns kallmurade "räcken", 10 m l (SÖ-NV), 1 m br och 0.5 m h. De är kallmurade av 0.2-1 m st tuktade stenar. Vägbank, 140 m l(SÖ-NV), 5 m br och intill 1 m h. Vägbankens fortsättning i SÖ är bortschaktad och allt som återstår är en stenrad. Vägbanken är beväxt med unga granar.



Det är en fornlämning och enl det begreppet ska den då vara gjord innan 1850



Fantastiskt fin





Vi följde en väg som kom från ett annat håll och som anslöt till den gamla vägen strax innan bron. Intressant att tänka sig att man gick och drog vagn förbi här en gång i tiden för att kunna ta sig över längre fram vid stenbron



Baksida i skuggan



Riksantikvarieämbetet skriver om den vackra bron över Letälven (från 1817)... "Stenbro, över Letälven, 98 m l (NV-SÖ), 21 m br i NV änden, 11 m br i SÖ änden, 7 m br på mitten och 4 m h. 5 valv, halvcirkelformade med 12 m diam. Räcke av smidesjärn, 0,85 m h. På brons mitt järnplattor; på SV sidans platta står: "Gräns mellan Örebro och Carlstads län". På NÖ sidans platta står: "MDCCCXVII". 

Det fanns tidigare en träbro över Letälven men lite mer norrut som var byggd 1751. 



På ena sidan Värmland och och på andra sidan Närke. Länsgränsen mellan Värmlands och Örebro län går dock någon km tidigare mot Värmland. Pratade med en boende. "Vi är Värmlänningar vi som bor i Åtorp!"



Enligt sägen och anteckning hos Riksantikvarieämbetet kan man läsa.....  När byggnadsställningarna till bron togs bort lät dess konstruktör ha sagt: "Den håller aldrig". Varefter han gick till skogs i förtvivlan och hängde sig. (Sagesman: Axel Nilsson). Samma sägen som kring Karlstad bron



Här gick gamla landsvägen till Åtorp och vidare mot Örebro. Vägen bredvid med betongbro byggdes på 50-talet berättade kvinnan i huset bredvid. Hon berättar vidare att vattnet i ån Visman kan svämma över rejält på våren. 



På Riksantikvarieämbetets språk heter bron Visnum 20:1. Kvinnan som äger marken och bron... ? berättar att de gamla stenbroarna behöver användas. Om de inte gör det häver sig bron och stenkilarna lossnar. Bron är reparerad för något år sedan då den höll på att säcka ihop berättade hon. Bron är fornminnesklassad och det ekonomiska bidraget från staten för att hålla den intakt och i skick var "mindre än minimalt"



Men hon berättade att bron här som är byggd 1722 ska vara byggd med hjälp av ryska krigsfångar.... och vara samtida med stenbron i Åtorp. Den senare är dock byggd 1817 och 100 år efter. Det stämmer i alla fall inte om arbetet istället gällde träbron som låg ungefär på samma ställe. Har kollat lite kring krigsfångar.... och helt obekant för mig

"Karl XII:s ryska krigsfångar

Under stora nordiska kriget 1700–21 tog Sverige ett stort antal ryska krigsfångar. Meniga soldater, officerare och diplomater satt ibland upp till tjugo år i fängsligt förvar – under högst varierande förhållanden". 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar