230730 Besök hos min mamma

 Vi hade förbokat rum vid Brunnbäcks hotell. Ett sk "bed and breakfast" herrgård som en gång hörde ihop med värdshuset som låg en bit bort. Värdshuset låg vi färjeläget över Dalälven. Nuvarande ägaren köpte det av Avesta Bruk och gjorde om det till ett litet hotell. Bara 6 rum plus en vindsvåning som sällan används berättade hon.

 

 

Försökte hitta en gammal karta med färjeläget utritat men hittade inget. På lantmäteriets nya karta är dock färjelägets placering fortfarande utmärkt. Vägarna omdragna men det är nog ganska enkelt att tänka vart överfarten fanns. Var mest intresserad av vart värdshuset låg men...

 

 Så vackert arrangerat det mesta är. Ansat, klippt och rensat

 

 

Det kändes verkligen som om vi som hotell gäster bodde i hennes hem. Så många vackra och exklusiva antikviteter uppställda över allt där det fanns plats. Undrar vad som händer om någon av alla dessa pryttlar skulle ras i golvet av misstag? Vem får betala dem? 

Tereza´s och mitt sovrum. Fredrik, Y-C och Oskar hade ett eget strax intill vårt.

 

 

Ägarinnan berättade att hon hade gett 56.000 kr för taklampan på bild samt en liknande men mindre i matrummet. Det var ett vänskapspris och det skulle egentligen ha kostat det dubbla. Idag är de värda åtskilligt mer berättade hon.

Äggen vi åt kom från gårdens egna höns. De strövade fritt omkring

 

 

Vilken miljö. Inget gap och skrik. Inget fylle flams

 

 

Fredrik, Y-C och Oskar åkte hemåt vid lunch tid. Tereza och jag hade bokat ytterligare en övernattning i Gysinge. Mycket vatten i Dalälven just nu

 

 

Vi bodde i hus #72. Ett av alla dessa arbetarbostäder från tiden när hyttan, hammaren och kvarnen var i drift. En stor vattendriven verksamhet fanns här

 

 

Hade lite planer på att åka omkring på bägge sidor Dalälven. Det är vackert här. Vi åkte mot Söderfors på grusväg... Länge sedan jag gjorde det. Passerade ett mycket vackert område med 1000-tals planterade björkar. Tyvärr kunde vi inte gå ut bland dem. Hade behövt mer än bra stövlar. Det var mycket vattensjukt. Tereza´s bild nedan

 

 

Söderfors visade sig vara ett ganska fult samhälle. Omgivningarna är dock vackra

 

 

Gick omkring vid vackra industriområdet på kvällen. Kollade lite efter uttrar men såg inte till någon av dem som ska finnas här

 

230729 Besök hos mamma

 Vi hade övernattat i Mora. Hade hyrt ett helt hus i Mora där Fredrik, Y-C och Oskar, Henrik och jag och Tereza kunde få egna sängplatser. Ett fint stort hus som Y-C hade hyrt genom Airbnb. Dagen efter åkte vi vidare till Älvdalen för att hälsa på min mamma. Vi tog bilder naturligvis och det blev ett slags dokument över att det fanns 4 generationer Nyqvist på bilden. Min mamma, jag, Fredrik och Oskar. 

Vi hade hyrt rum vid Brunbäcks herrgård strax utanför Avesta. Samma visa som när vi kom från andra hållet. Åka igenom Rättvik tog 1 timma varje gång. Bilnostalgi träff

 

 

 

 

230719 Henrik hemma

 Henrik hälsar på oss i Trosa. Vi åker ut till Stendörren i det fina vädret. 

Var upp i utsiktstornet för första gången

  

 .

230708 Sjösakärren

 Vi var till Sjösakärren och kollade. Torrare än normalt men man behöver ändå stövlar. Finns en hel del orkidéer men inte den jag letade efter. Flugblomstret. Som är så svårfotad. Förhoppningsvis har de blommat över och inte bara försvunnit. Det är varmt.... så vi är inte här speciellt länge

Gummistövlarna som jag använder är från min pappa. Han hade kanske 3 par nya som jag tog efter att han hade gått bort 1991. Den ena stöveln läcker men ändå. De är faktiskt mellan 32-35 år gamla. Varit med länge. 

Kärrknipprot var lite svår att artbestämma. Förlagor på siterna är mer gula men tror det ändå är rätt

Vi såg dem på väg dit. Lin blommorna på flera stora fält. Undrar om de ska använda dem för att göra linfröolja eller om de använder växtdelarna till att göra textil fibrer. Kul om linodlingen kommer igång igen i Sverige.

När vi besökte Klässbols linneväveri för något år sedan berättade de att linet som de använder kommer från Polen. Det är inte många kvar som odlar det i Sverige. Vet inte ens om det är samma sorts lin som används för att göra olja resp användas till textilfibrer

Det är mycket svårt att göra dem rättvisa på en landskapsbild. Tereza tog denna bild med sin mobil. Det man ser med ögat har varje gång visat sig vara mycket svårt att återskapa med kameran. Linblommorna är inte de enda. Samma gäller andra blommor som växer som mattor. Vitsippor, blåsippor och liljekonvaljer... bland annat. Det är vackrare i verkligheten
 

230701 Norrköping

 Vi är till Norrköping tillsammans med Henrik. Åker tåg från Vagnhärad och Henrik från Stockholm naturligtvis. Funkar riktigt bra men det gick långsamt på vissa sträckor. Det är enkelspårigt merparten av sträckan vad det verkar. 

Tereza och jag har varit här förut men det är lika speciellt för det. Följer Motala ström uppströms från Grand Hotell som vi brukar göra. Brukar... 2 gånger innan

 

 

Ett stort industri komplex mitt i stan som har bevarats. Det som gör det så speciellt är att det finns även en kraftstation. Fortfarande i drift men inga luftledningar

 

 

Men lunch hade prioritet. Vi åt alla stekt strömming med mos och rårörda lingon. Billig "arbetar mat" en gång. Idag en delikatess. Stekt i riktigt smör också. Berättade inte för Tereza... som åt upp allt

 

 

 

Har inbillat mig att Norrköping är känd för sin fd teko industri. Men förstår mer och mer att det fanns betydande tung industri mitt i Norrköping. Både pappersbruk och järnindustri. Man kan nog inte föreställa sig ljudet från detta område en gång. För att inte prata om rök och utsläpp av olika slag. I alla fall i början av industraliseringen 

 

 

Den vackra kyrkan. Finns dock flera

 

 

Vi fick vara med om ett dop. Mycket trevligt och fint på alla sätt. 

 

 

Henrik ville åka spårvagn. Han avstod till slut men tog en bild i alla fall. Förstår att spårvägen är kompletterad med stadsbuss. Undrar hur många linjer som fortfarande är öppna. Man går ibland över räls som inte används. Kanske... är spårvagnarna till och med något Norrköpings kommun egentligen betalar för - för att de ska kunna vara kvar. Som en slags image över samhället

 

 

En lång promenad upp till ett fornminne. Johannisborgs slottsruin. Grundlades 1613 av Hertig Johan som var hertig av Östergötland. Motprestationen var att han avsade sig rätten till kronan. Han dog dock 1618 innan slottet stod klart 1639. 

Fästningen gick dock fortare att bygga och 1618 var den stridsklar. 1658 hade slottet och fortet spelat ut sin roll. Det övergavs 1658. Hela Norrköping brändes ned 1719 när ryssarna angrep. Materialet som fanns vid slottet och fästningen användes för att bygga upp staden igen. Allt revs utom porttornet. Det blev ett byggnads- och minnes märke 1935.

Vi är trötta i ben och fötter efter sammantaget 5-6 promenad på asfalt. Det blir någon timme att slå ihjäl på stations kaféet. Det gick dock ingen nöd på oss precis
 

 

230629 Värmland

 Vi har planerat att besöka kompisar idag. Vi har en del tid att slå ihjäl innan vi åker dit.

Vi går från hotellet mot parkeringen vid Sangrund. Vem möter vi där av alla de som bor i eller runt Karlstad under tidig förmiddag? Jan-Erik Hermansson av alla tänkbara. Det var oväntat

 Fick bli en del affärs besök i Karlstad. Vi var även till "Gengåvan" som hade flyttat. Känns igen men inte riktigt lika bra som tidigare. Atmosfären finns inte kvar

Vi stannar till i Munkfors. Finns så många platser att besöka och som bär på barndoms minnen. Eller rättare sagt - uppväxt minnen. 

Det är eller var i alla fall en ö mitt i bilden. Jan-Erik och jag sam över till Kråkön. Minns att det var mycket svårt att gå omkring där. Som en djungel

 

 

 

 

Mötet med våra gamla kompisar blev inte riktigt som förväntat men OK ändå. Genar över Sunnemo och ut vud Väse på väg hem. 

Men allt var trevligt. Behöver göra trippen då och då. Behöver komma ihåg att det är viktigt att minnas. Inte glömma sina rötter. Vem man var och kanske tom förstå vem man blev

 

230628 Värmland

 Vi hämtar upp Lena efter vår hotell frukost. Hon har gjort i ordning en stor matsäck till oss. Vi passerar först förbi Sannagatan 2A för att kolla hur det ser ut numer. Bodde där faktiskt från 10/5 1986 till hösten 2015. Merparten av mitt vuxna liv. Känns konstigt att tänka...

Vi åker sedan till Munkfors och passerar där Valsarevägen 14. Huset byggdes 1965 och det såldes efter att min far hade gått bort 1991. Var Nyqvist ägt under hela 26 år om jag inte räknar fel. Bodde själv här mellan 1965 och 1975. Under 10 händelserika år.

Vi är sugna på fika och Lena bjuder på sina tosca kakor som Tereza gillar så mycket. Jag äter för "syns skull" :-)

 

 

Munkfors bruk vid den ursprungliga platsen bär på många industriminnen. Bruket i Munkfors var prioriterat av företagsledningen inom UHB koncernen och mycket utveckling och mer eller mindre regelrätta uppfinningar gjordes här. Fick tidigt prova på nya tekniker inom ståltillverkningen och det gjorde att produkterna och deras kvalité blev kända för en hel värld. Inte för oss slutkonsumenter naturligtvis men mellan företag. Tror ändå att en hel del visste om att ämnena till rakbladen tillverkades i Munkfors

Så extremt vackert det skulle ha varit här vid Klarälvens största fallhöjd innan älven tämjdes med en kanal in mot kraftstatonen

 

 

Lena är visserligen min moster men har nog under lång tid sett henne mer som en syster

 

 

Inte helt fel att sitta här i halvskuggan från björken och fika

 

 

Inte mycket vatten i forsen just nu. Men den är mäktigt under "hägg floden". Den tid när häggen blommar lär det var störst flöde. Forsen var bakgrundsljud under 7-8 år när vi bodde vid maskinistbostaden. Det var dock först när vi flyttade upp till Munkåsen som jag hörde och förstod att den hade varit just det. En ljudkuliss i bakgrunden. Dag som natt

 

 

Lika vackert som vanligt vid forsen och herrgårdsdammen. Vattenverket som tog sitt råvatten härifrån är dock borta. 

 

 

Munkfors brandstation när det begav sig 

Gamla industriområdet var min plats under uppväxten. Så mycket jag och mina kompisar var här. Badade och fiskade. Letade skrot i älvfåran vid lågvatten. Klängde och klättrade. Balanserade och tog oss in i utrymmen där man absolut inte fick vara. Kanske tom inte borde ha varit. Under hela min uppväxt fick jag lära mig svara att det jag hade gjort under sommarlovs dagarna var "allt möjligt". Varken mer eller mindre

 

Träffar på en kille med kastspö nere bland stenarna. Han fiskar harr. Ganska lätt att få berättar han. Är nog den fisk som är godast av alla att äta

 

 

Vi åker mot Hagfors. Lunch time först. En badplats som Lena var till många gånger. Både via "badbussen" och cykel. Simskole träning när vi är där. Kul att se barnen som verkar vara i 10 års åldern. Kanske tycker de att de "bara" bor i Hagfors men tror att de när de har blivit äldre förstår att de fick växa upp i rätt miljö

 

 

Passerar Uddeholm där vi lokaliserar vart sjukstugan låg. Där både Lena och jag är födda. Privat bostad idag med extremt vackert läge vid sjökanten. Tar Gökvägen i Hagälva naturligtvis. Huset #4 som Gösta och Elsa byggde och där Lena är född och där hon bodde en stor del av sin barn- och ungdomstid. Vi var också där många gånger.

 

Lena var en gång "stamkund" på Kaffestugan. Hon ser lite full i faan ut och minns nog hur det var. Minns kanske allt det som hon inte berättade. Juke boxen stod inne i hörnet på bilden.

 

 

Jag var själv här många gånger under gymnasietiden. Godaste semlorna - över huvud taget. Minns att rummet ovan alltid var upptaget. Där satt de som hade bilarna utanför...

 

 

 

En institution. Fortfarande

 

 

På väg ned mot Karlstad tar vi av vid Höje och åker över bron.  Mossängsvägen för att se hur långt förfallet vid maskinistbostaden har nått. Det börjar bli lite farligt att gå in. Tror att det finns inget betongvalv som källar tak. Det finns risk för att man brakar igenom. "Vår ingång" när vi bodde här. Fyllde 8:a det året vi flyttade hit och vi bodde här till 1965. Hela 7 år. Många många minnen härifrån

 

 

 

Skåpen hade blå skjutdörrar på min tid så det är inte samma. Minns hur häftigt det var med den halvautomatiska tvättmaskinen som vi hade i köket. En Siemens. Minns tom hur det luktade av den när man tvättade

 

 

Stora sovrummet

 

 

Takfönstret i hallen uppe på. Det som var mitt rum. Gillade mycket att ligga och höra på när det regnade på rutan

 

 

Vår ingång. Minns många av de som bodde där. Hilda & Gustav innan familjen Hedin, Willy & Kerstin, Vi, min vackra klasskamrat Ann-Marie och hennes föräldrar inkl hunden Klinga,  Familjen Heinstedt och paret Ståhl. Gustav och Ståhl var maskinister vid kraftstationen innan alla blev automatiserade och fjärrstyrda.

 

 

Vi gick ofta denna väg. Man kunde på den tiden gå på en hylla längs kraftstationsväggen och upp till bruket och samhället. Inte längre. Minns utsikten ned mot bron naturligtvis

 

Det växer fortfarande liljekonvaljer i slänten