Vi är på väg till Vadstena och får syn på den vackra och välbevarade stenbron bredvid den nya vägen.
Öjebron, som uppfördes år 1797 i kallhamrad gråsten, är en av landsets längsta stenvalvsbroar. Den är 65 meter lång mellan landfästena och har åtta valv. Varje bropelare har på uppströmssidan en isbrytare
Redan under medeltiden fanns här över Svartån en bro, som ingick i vägen Linköping - Skänninge - Vadstena. Sedan en träbro brunnit på 1790-talet byggdes den nuvarande av kommisionslantmätare Adam Wadman. Öjebon är sedan 1958 avstängd för all fordonstrafik
Enligt kungligt beslut 1934 skall bron vårdas av Riksantikvarieämbetet
Det visar sig inte vara helt enkelt att få en bra avståndsbild på den. Privata tomter och det går inte att få en bra vinkel med kameran
Vi är ganska tidiga och det är nog bra det. Parkeringen var smitfull när vi kom tillbaka. Vadstena är en gammal pittoresk stad. Mycket trevligt att gå runt här
Heliga Birgitta står staty utanför
Klostret och kyrkan
Läser men greppar ändå inte allt detta
Vi såg i alla fall 3 personer som gick upp från stranden med badrock på. Mannen som hade lämnat sin på gräsmattan pratade vi med. Han hade nyss badat. Det visade sig att han var pensionerad präst från Örebro där han hade haft sin tjänst och som hade konverterat till att bli katolik. Tereza lade märke till ringarna... Han hyrde en lägenhet av Klostret / kyrkan som äger alla husen som ligger så fint längs Vättern stranden. En synnerligen trevlig man visade det sig
Vi gick vidare mot Vadstena slott
Hör en familj med 5-6 personer i olika åldrar prata Värmländska. Inte vilken värmländska som helst. Låter som om de är från Bergsäng. Frågar dem och jo, mycket riktigt. Hörs det så väl? Skojar de?
Det visade sig i alla fall att kvinnans mamma hade haft en kiosk i närheten av brofästet när man svänger av mot Edebäck från 62:an. Inte Linneas kiosk som fanns lite längre bort. Mannen var uppvuxen på Gärdet där även jag har bott. Poletten föll inte riktigt ned med min farfars och farmors affär på torget eller affären i Edebäck. De såg dock lite konfunderade ut. Tror faktiskt den gjorde det lite senare
Båtplatser i vallgraven...
Vilket trevligt samhälle. Här skulle jag inte ha något emot att bo - om man fick bo i de äldre delarna. Mannen vi pratade med menade att de flesta lägenheterna är hyresrätter som kyrkan / klostret äger. Bostadsrätterna är nyare och ligger en bit ifrån
Gatsten och tom kullerstensgator som har fått vara som de är. Bara det
Motala ligger inte långt härifrån. Bara någon mil. Vi följer vattnet bort mot slussen. Vi hade parkerat ganska nära. Var borta någon timme och när jag avslutade tiden i mobilappen kostade det 2:36. Heder åt det samhället
Javisst ja. Vätternrundan förknippar man ju med Motala. Vi åkte lite fel och passerade även förbi Motala verkstad. Det var egentligen bra då det framgick tydligt vad det är man tillverkar här inom verkstadsindustrin. Tåg set....
Tereza tar bild på mig när jag pratar lite med en kvinna som tilltalas "mamma" av sin dotter i nästan min ålder. Hon ville att dottern skulle fota henne och mig på samma kort. Värmlänningar känns igen överallt
Tror det kallades fordonsmuseum. Det var riktigt bra och intressant. Många minnesbilder passerade
Så många modeller det ändå fanns. Fann inte min radio tyvärr
Men en sådan här har jag skrivit mycket på. Den hade engångsfärgband samt snurrande kula och var top of the line. Den lät som en kulspruta om någon skrev med hög hastighet. Tippex var mycket använt på den tiden. Dels som ett vitt litet karbonpapper och dels som färg man kunde måla över där man hade skrivit fel. Det luktade svagt tippex på alla kontor på den tiden. Vilket mörker det var med detta. Det blev alltid något fel. Ofta på något av de sista orden när man slappnade av lite och ökade hastigheten.
Min första mobil telefon var av denna typ. En Motorola tror jag det var. Ungefär som en jaktradio. Inte så dyra att köpa men däremot dyrt att ringa.
Tror att min gula Partner såg var lite modernare men den saknade kastskydd som denna samt broms på kjedjan när man släppte gasen. För att inte prata om vibrations dämpning. Hyrde den 15 år gammal. Upp med den på pakethållaren på mopeden som jag hade fått efter min mamma, efter att Sune vid Sune Söderbergs motorsågsservice i Munkfors hade visat mig hur man gjorde med choken och oljan. Helt otroligt. Ingen utbildning och sågen skulle idag klassas som mycket farlig att använda. Men.... jag började tjäna pengar med den
Sommaren efter använde jag dock en annan såg, en Husqvarna, i jobbet med att fälla timmer och massaved för Jordbrukskassans räkning. I slutet av sommaren 1966 kunna jag köpa en ny Puch Florida. Hela 1.600 kr kostade den. Nostalgi på hög nivå när man ser sin moped och stolthet. Som jag hade köpt för egna ihoptjänade pengar
KPI år 1966 är 203. 2021 i juni är det 1949. Betyder att skillnaden mellan 1966 och 2021 är nästan 10 gånger. Betyder i sin tur att mopeden idag skulle ha kostat ungefär 16.000 kr.
Hade ingen Silverpil men Lars Wedlin hade. Klassades som lätt motorcykel då. Provåkte den några gånger. 175cc, råstark och mycket trevlig samt lättkörd
Tereza är måttligt road av gamla bilar etc. Hon tar en selfie när hon fikar under tiden. Vi äter lunch i närheten senare. Fanns pannkakor till efterrätt där man kunde välja sötsur Kinasås till. Märklig kombo men det var faktiskt riktigt gott men starkt. Man kan välja på mycket som man vill dricka till maten men idag finns inte mjölk som ett alternativ. Undrar när man slutade med ha mjölk som måltidsdryck på menyn?
Trodde det skulle gå lätt att hitta till masterna från radions barndom i Sverige. Nja, vi fick anstränga oss. Avstängt, cykelväg och kyrkogård. Märkligt. Man vill helt enkelt att man inte kommer och kollar. Det ska visst gå bra att klättra upp i masterna med guide. Sveriges radio Motala... Den tiden när radions utsändningar skedde över långvåg. Gläder mig åt att äntligen ha sett dem
