måndag 14 maj 2018

180513 Nordmark mm

Tereza och jag åkte tillbaka till Nordmark för att se på det vi inte hann med för några dagar sedan. Ville se vart Nordmarkshyttan hade legat. Fick leta och till slut fråga. Det var inte så svårt visade det sig men den jag frågade sa att "hytta.... nej det finns inget kvar av någon sådan här". Det finns det faktiskt och ganska mycket lämningar kvar. Bla den vackra bron bredvid där man dämde upp och hade vattenhjulet tex. 


Masugnen är bara en hög idag men det syns tydligt att det var här man smälte malmen vid den här hyttan





Slagghögen är enorm eller om man tom kallar det varphögar. 


Dagens stora behållning var nog i alla fall besöket vid Nordmarksberg. (finns fler bilder och annan info att läsa vid länken). Malmen från Nordmark som användes sedan vid många av hyttorna i Värmland. Fanns flera malmfält i vårt landskap, bl a Persberg, men den här platsen var en av de viktigare. Hade inte trott att det var så mycket att se här


Man blir faktiskt lite tagen när man går omkring. Finns flera informationstavlor och mycket att läsa och ta del av 


Stånggång och vändkors. Man använde stockar som satt ihop för att överföra kraften från vattenhjulet över avstånd. Vändkorset till höger fanns om man om man ville byta riktning av överföringen. Den här stånggången användes för att pumpa vatten ur gruvorna



Vi letade senare efter Fogdhyttan och Haborshyttan som ligger nära Nordmarkshyttan men det finns inga eller nästan inga lämningar kvar efter dem. Passerade även Finshyttan på väg tillbaka men ville inte klampa omkring för mycket på fabriksområdet utan lov för att leta lämningar. Vi åkte till vackra och välbevarade Storbrohyttan inne i själva Filipstad. Vilken fin plats detta är. Samlingsplats i Filipstad men det är också ett museum samt en plats för eftertanke och reflektion...


Visste inte att det är ett så fint och vanligt utflyktsmål för de som bor här. Cafe verksamhet på sommaren och såg att det är här man har kommunens majbrasa.... 


Antar att man även kan få se hur det ser ut inne under semesterperioden.


Som vanligt när man går omkring på dessa platser så "känns det" på något sätt. En så viktig del av Sveriges utveckling och hur hårt man fick jobba här. Två arbetslag per dygn som jobbade 12 timmar + 12 timmar och med 10 man i varje. De använde 16 ton järnmalm och ca 75 ton träkol för att producera 8 ton stångjärn per dygn. Samt ta hand om slaggprodukterna..... 


Ligger vackert vid södra änden av Lersjön. Malmen från Nordmarksgruvan kom med båt till kajen.


"Tullhuset" ska det visst kallas


Vi passerade även Brattforshyttan mellan Filipstad och Molkom på väg hem. Den är också lättillgänglig, välskött och trevlig att besöka


Speciellt nu när det är så mycket vatten i Lungälven



Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza försöker sig på långtidsexponering utan stativ









lördag 12 maj 2018

180511 Fröding o Bjubäcken

Vi har länge velat gå upp på övervåningen vid Frödinge herrgård i Karlstad. Man fick göra det "gratis" förr men inte längre. Nu var vi med på en liten föreläsning inkl diktläsning om Fröding och hans liv. Även om det kostade en liten slant var det intressant och värt pengarna. Han var sammanlagt under hela livet inlagda 15 år på sjukhus. Han dog endast 50 år gammal och hade även förmyndare som var en av hans systrar. Det var inte just denna men en liknande tavla som jag ville visa


Såg en Fröding dikt vid Brattforshyttan... han var nog inte sååååå dålig den gode Gustaf

Forsen dånade, hammaren stampade
överdundrade knotets röst,
ingen hörde ett knyst från de trampade,
skinnade, plundrade
ännu i hundrade
år av förtvivlan och brännvinströst

Vi åkte mot Storfors och Bjurbäcken. Cafeét var dock stängt och kanalen mer eller mindre torrlagt för rensning. Det gjorde att man såg slussarna utan vatten 






torsdag 10 maj 2018

180510 Nordmark

Var till Nordmark tillsammans med Fredrik och Ying-Chun idag. Tereza hade lite ont i ryggen och avstod. Vår plan var att gå upp till Sandsjön efter Tabergskanal och sedan tillbaka utefter Sandsjöälven



Har målat vägen vi gick. Skulle tro att det är mer än 15 km och med lite fram och tillbaka samt upp och ner så blir det nog närmare 20 km vi gick idag... det kändes


Fredrik hade sin "tracker" på för att logga GPS-spåret hur vi gick. Det går att zooma etc i OpenStreetMap-kartan nedan


See full screen

Det första vi såg var lämningar efter en dammvall. Det var uppdämt här ca 1.5 meter högre än vad älvens nivå är idag. 


Vi såg en sk "hjulgrav". Ett vattenhjul som drevs med fallhöjden på vattnet när det var uppdämt här. 


Läser på Riksantikvarieämbetets kartlager att vattenhjulet användes för sk "stånggång". Man drev något en längre sträcka härifrån med stockar som endera låg sammankopplade på marken eller hängde i luften. 


Intressant med de gamla körvägarna som man använde för länge sedan


Vi följer Tabergs kanal uppströms mot Sandsjön. Lätt att gå och fint. Till en början pratar vi om att det är fantastiskt att man kunde gräva denna 5-6 km långa kanal men dessto längre upp mot Sandsjön vi kommer ser vi att det var nog inte så mycket grävande. Kanalen byggdes med att göra en lång damm längs det som blev kanal när vattnet släpptes på. 


Fredrik kollar vad detta är men troligen är det bara en bro över till en jakt postering


Samma sak här


"Båtleden öppnades 1850" står det på stenen på andra sidan


Dammluckan mot Sandsjön


Mot Sandsjön. Man måste ha lastat om till ny pråm här


Sandsjön mot norr där kanalen börjar. 


Vi följer Sandsjöälven tillbaka. Det är inte mycket vatten i den ursprungliga fåran


Vi går där det inte finns stig. Risigt och blött och det kändes i benen efteråt


Passerar en uppbruten järnväg


Efter några 100 meter ser vi den. Järnvägsbron över Sandsjöälven



Testade att gå över men vågade inte riktigt


På den häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet ser man att järnvägen är inritad


Nordmarks gruvmuseum är stängt men man kan gå omkring här lite i alla fall. Det blir återbesök senare till både gruvor och hyttorna som finns här omkring



  1. Nordmarksmossarna. Värmlands största och till sammanssättningen mest välbildade kärrkomplex
  2. Stamparbo kraftstation, byggd 1918
  3. Tabergs kanal, öppnad 1850 för bland annat malmtransporter till Mottjärnshyttan. 
  4. Limkullen, amfiteater liknande kalkbrott
  5. Nordmarks gruvmuseum och hembygdsgård
  6. Tabergs gruvor (1702-1962). F.d gruvkontoret är idag vävstuga. Finns en minnessten över F.A Dahlgren här. Skaparen av "Värmlänningarna"
  7. Vattenhjul med stånggång och vändbrott (1836-1915)
  8. Ruiner av Nordmarkshyttan (före 1540-1905). Fin stenbro och fors
  9. Nordmarks kyrka byggd 1731
  10. Nordmarksbergs gruvor (medeltid -1962). Ett flertal byggnader däribland gruvlavar med spelhus finns bevarade
  11. Värmlandsgruvan (1969 - 1980). Privat område. Endast förrådsbyggnader återstår
  12. Finnmossens gruvor (1713-1980). Privat område. Endast förrådsbyggnader återstår
  13. Jakobsbergsgruvan (1863-1918). Mineralrik manganmalmsgruva. Kallas "Lilla Långban" pga av det stora antalet mineraler



Nordmarks Gruvby och gruvmuseum (bild ovan)

"Någon gång under medeltiden började järnhanteringen ta fart här i Nordmark. redan år 1540 fanns här tre hyttor (masugnar) och dessa tog av allt att döma sin malm från de närliggande Nordmarksbergs gruvor, även kallat Nordmarks odalfält. De första hyttorna hade säkerligen varit igång en avsevärd tid innan 1540. Nordmarkshyttan, Haborshyttan och Fogdhyttan var de första i trakten. 

I början av 1700-talet upptäcktes ytterligare två stora gruvfält i Nordmark, Taberg och Finnmossen. Dessa fick stor betydelse för verksamheten på orten. Gruvorna ägdes under 1900-talet helt eller delvis av Uddeholms AB. Under 1960-talet lades järngruva efter järngruva ned i Bergslagen. Trots detta beslöt ett annat bolag, Ställbergsbolagen, att öppna en ny gruva här i trakten. Den fick namnet Värmlandsbergsgruvan. Produktionen kom igång 1969. Gruvan lades ned 1980 som en av de sista järngruvorna i Bergslagen. Av de övriga gruvorna lades Nordmarksberg och Taberg ned 1962 och Finnmossen 1973. Under 1900-talet gick järnmalmen från Nordmarksområdet främst till Hagfors Järnverk som ägdes av Uddeholms AB. 

Transporterna vintertid av malm, tackjärn och träkol skedde under lång tid med häst och släde men under 1870-talet fick Nordmark järnvägsförbindelse till Hagfors och Filipstad. 

Nordmark är det västligaste området i Bergslagen och väster här om finns inga större malmfyndigheter. 

Av hyttorna lades Haborshyttan ned i mitten av 1700-talet, Fogdhyttan 1842 och Nordmarkshyttan 1905. Mottjärnshyttan, den sista hyttan i Normarks socken, lades ned 1916. Det var från början en sk "Finnhytta" där den berömde "Lång-Kristoffer" var en av grundarna. 


Nordmarksbocken (bild ovan)

Enligt Erik Fernows "Beskrivning över Värmland" 1773 kan Värmlands Bergslag inte uppvisa några skriftliga bevis på gruvverksamhet för digerdöden (1350). Troligt är dock att här förekom bergshantering även före digerdöden då det fanns kyrka och egen präst vid Kalhyttan (Filipstad) före denna tid. Fernow anger vidare att "enligt gammalt berättas det att Nordmarks gruvor upptagits och bearbetats före digerdöden. Nordmarks gruvor har också kallats Norebergs och Nohlebergs gruvor, samt gruvorna norr i Marken och sägs vara upptäckta genom en "bock" som sparkat mossan av marken. 

(Sägner om bockar, som hittar malm, finns på flera platser tex Falun)

Befolkningen i Nordmark kallas sedan gammalt för "Nordmarks-Bockar". Om den benämningen beror på Nordmarks-bocken som enligt Fernow upptäckte malmen före Digerdöden vet man inte men det ligger snubblande nära att tro detta.