160208 Dag #29 Guaramiranga

 Vi vaknande vid 5 tiden och kunde se solen gå upp. Vackert men som alltid är det svårt att fånga både de ljusa och mörka partierna samtidigt. 

Vi åkte mot Pacoti som vi hade fått tips om från en av de andra gästerna här på hotellet. På vägen passerade vi en liten sjö med mycket stora näckrosor eller vad de egentligen kallas. Svårt att ta sig intill så fick använda min telezoom (500 mm). Hade lite flyt då en som bodde i närheten visade oss en stig som man kunde komma lite närmare

Uppskattar att de var ca 20 cm i diameter. När vi åkte tillbaka var blommorna hopslagna och syntes inte alls

Vi gick en naturstig vid hotellet Remanso de Serra där vi också lunchade. Inte lika mycket att se som igår men trevligt ändå

Tereza fångade denna fjäril med mobiltelefonen på rutan vid terassen där vi äter. Kanske den också gillar utsikten

160207 Dag #28 Guaramiranga

Idag åkte vi in till Guaramiranga igen. Vi vill anmäla oss till en guidad tur om några dagar att få se en fågelart som bara finns här. Fullt.... så det var bara att lomma iväg. 

När vi gick till Parcue das Trilas så mötte vi två som Tereza frågade om vägen. Det visade sig att det var guiderna till turen som vi inte fick bli med på.. Men nu gick det bra. Vilket flyt minst sagt

Vi hängde med på en annan tur i parken idag. Botanisk....Ingen får gå omkring här utan guide och det är mer som ett stort naturreservat som man sköter om. Stigarna är urhuggna eller rensade och på vissa ställen kändes det som om man gick med 3-4 meter höga snödrivor på sidorna. Växtligheten är mer eller mindre kompakt stundtals

Vi var ett gäng på 10 personer

Detta träd är mer än 300 år

Det är en blomprakt som nästan tar andan ur en. Överallt blommar det och ändå.... det är i september det är som mest. Då är det vår och det arrangeras även en blomfestival här då. Nu är det jazzfestival och den verkar var känd minst sagt.

Dessa har jag sett i flera färger

jackae frukt. Stora som fotbollar

Många växter lever som parasiter på andra

Så fick även jag se hur kaffebönan ser ut och hur busken växer och ser ut

Mångfald som man baxnar och storlekar från allra minsta till allra största

Mycket speciell och mycket stor

Heliooni ska den visst heta när vi frågade

En orkidé hörde jag att detta ska vara....

Kanske åker man hit under våren i september när det är som allra praktfullast och mest med insekter och fjärilar.....

160206 Dag #27 Guaramiranga

Dag #3 vid hotell de Monte Cristo. Soluppgången är mycket vacker så här högt upp men svår att göra rättvisa med en kamera

Låg och slappade lite då vi väntade på att göra en liten utflykt. 

Alla som bodde vi hotellet hängde med men det blev en tuffare promenad än vad det först såg ut som. När vi kom fram badade de flesta i det lilla vattenfallet

Fotade lite istället

Såg denna Abacaxl, blomma en variant av ananas. Det kommer att växa upp ett träd här. Fruken är både större och sötare än ananas enl Tereza

Såg denna insekt. Ca 5-8 cm. En som var med på turen berättade att de har två slags ögon. Ett enklare och fasett ögon som är de primära. Det var samma sak med den stora insekten dagen innan. Den var inte speciellt rädd av sg

Det finns hur mycket blommor som helst. Ett lite problem är att de mer eller mindre är som buskar eller tom träd. Inte så enkelt att komma åt

Vi åt lunch när vi kom tillbaka. Det gör vi nog inte om... maten är inte dålig men för det priset man begär är det inte prisvärt. Vi åkte till Guaramiranga och handlade lite. Köpte en hatt... till

Vårt rum med utsikt över bergen sett från baksidan

160205 Dag #26 Guaramiranga

Vi åkte och kollade omgivningarna idag. Först till samhället Guaramiranga som ligger ca 5 km från hotellet. Sedan till Baturité där vi åt lunch och kollade bl a efter en elektrisk vattenkokare. Det var det ingen som hade eller visste fanns. 

Har sett så många av dessa typiska Brasilien situationer som är svåra att hinna med att ta. Eller är det på gränsen för att kunna ta dem. Svårt att tänka sig att i bussen till Munkfors sitter någon i framrutan på samma sätt och får dra undan benen när nya passagerare går in

Vi gick omkring lite i "skogen" i närheten av hotellet. 

De flesta blommorna och insekterna finns i september. Undrar hur det är då när det är så mycket nu?

Såg en groda på håll i en bäck. Den var minst 5-10 ggr större än en svensk. Liksom detta blad som är jättestort

Frukten heter jaca och verkar vanlig här. 

Ser ut som blad på en kurkväxt som jag inte vet namnet på

Lite faschinerad av möjligheternas dörr från klostertiden som är så fint placerad och målad. Traditionen är att när man går igenom den får man önska sig något och det kommer att gå i uppfyllelse.... Önskade mig en banan och fick även en... senare

På kvällen efter middag kom en enorm insekt flygande där en lampa fanns. Ser ut som våra steklar men kroppen var mellan 10-20 cm. Helt otroligt och med antennerna är den längre en svensk skollinjal

Samma sort, fastän något mindre¨flög in senare och rakt mot Tereza där hon satt i en korgstol. Den var liten, kroppen inte mer än 5-10..... Helt orädd. Samma eller en annan satte sig på min vita t-shirt. Det kändes när den hängde i tyget

160204 Dag #25 Guaramiranga

Inte mer än 100 km till hotellet i Guaramiranga men det började inte bra. GPS tog oss inte ut på stora vägen utan vi körde omkring på smågator i Fortaleza tills vi fick hjälp av en trevlig man som också såg till att en motorcykeltaxi guidade oss ut på anslutningsvägarna. Han ville ha 10 BR men gav honom 20...

Hotellet ligger högt och det var nästan som att köra i Norge sista milen. Avtagsvägen var inte överdrivet skyltad och vägen var allt annat än bra upp till hotellet. Men vi kom fram och det var en överraskning skulle man kunna säga. Jättefint med utsikt över bergen

Vi blev guidade runt av ägaren som pratar franska med Tereza och han berättade att alla grönsaker och frukter vi kommer att äta är obesprutade och bara från marken runt hotellet. Vårt rum i det gula huset har en liten altan med utemöbel samt en hängmatta som han satte upp när vi hade valt vårt rum

Vi åt lunch på denna fina veranda. Lägg märke till att man hade lagt färska blommor på varje bord

Ett mycket vackert ställe och ett annat Brasilien än vad jag har sett förut. Regnskogen här kallas Atlantic rain forest.

Hotellet har varit ett kloster och antar att det då också hette le Monte Cristo. Det är ett litet ställe med bara 7 rum. Den blå dörren kallas för möjligheternas dörr direktöversatt från franska

Liten tupplur på maten på vår veranda