230629 Värmland

 Vi har planerat att besöka kompisar idag. Vi har en del tid att slå ihjäl innan vi åker dit.

Vi går från hotellet mot parkeringen vid Sangrund. Vem möter vi där av alla de som bor i eller runt Karlstad under tidig förmiddag? Jan-Erik Hermansson av alla tänkbara. Det var oväntat

 Fick bli en del affärs besök i Karlstad. Vi var även till "Gengåvan" som hade flyttat. Känns igen men inte riktigt lika bra som tidigare. Atmosfären finns inte kvar

Vi stannar till i Munkfors. Finns så många platser att besöka och som bär på barndoms minnen. Eller rättare sagt - uppväxt minnen. 

Det är eller var i alla fall en ö mitt i bilden. Jan-Erik och jag sam över till Kråkön. Minns att det var mycket svårt att gå omkring där. Som en djungel

 

 

 

 

Mötet med våra gamla kompisar blev inte riktigt som förväntat men OK ändå. Genar över Sunnemo och ut vud Väse på väg hem. 

Men allt var trevligt. Behöver göra trippen då och då. Behöver komma ihåg att det är viktigt att minnas. Inte glömma sina rötter. Vem man var och kanske tom förstå vem man blev

 

230628 Värmland

 Vi hämtar upp Lena efter vår hotell frukost. Hon har gjort i ordning en stor matsäck till oss. Vi passerar först förbi Sannagatan 2A för att kolla hur det ser ut numer. Bodde där faktiskt från 10/5 1986 till hösten 2015. Merparten av mitt vuxna liv. Känns konstigt att tänka...

Vi åker sedan till Munkfors och passerar där Valsarevägen 14. Huset byggdes 1965 och det såldes efter att min far hade gått bort 1991. Var Nyqvist ägt under hela 26 år om jag inte räknar fel. Bodde själv här mellan 1965 och 1975. Under 10 händelserika år.

Vi är sugna på fika och Lena bjuder på sina tosca kakor som Tereza gillar så mycket. Jag äter för "syns skull" :-)

 

 

Munkfors bruk vid den ursprungliga platsen bär på många industriminnen. Bruket i Munkfors var prioriterat av företagsledningen inom UHB koncernen och mycket utveckling och mer eller mindre regelrätta uppfinningar gjordes här. Fick tidigt prova på nya tekniker inom ståltillverkningen och det gjorde att produkterna och deras kvalité blev kända för en hel värld. Inte för oss slutkonsumenter naturligtvis men mellan företag. Tror ändå att en hel del visste om att ämnena till rakbladen tillverkades i Munkfors

Så extremt vackert det skulle ha varit här vid Klarälvens största fallhöjd innan älven tämjdes med en kanal in mot kraftstatonen

 

 

Lena är visserligen min moster men har nog under lång tid sett henne mer som en syster

 

 

Inte helt fel att sitta här i halvskuggan från björken och fika

 

 

Inte mycket vatten i forsen just nu. Men den är mäktigt under "hägg floden". Den tid när häggen blommar lär det var störst flöde. Forsen var bakgrundsljud under 7-8 år när vi bodde vid maskinistbostaden. Det var dock först när vi flyttade upp till Munkåsen som jag hörde och förstod att den hade varit just det. En ljudkuliss i bakgrunden. Dag som natt

 

 

Lika vackert som vanligt vid forsen och herrgårdsdammen. Vattenverket som tog sitt råvatten härifrån är dock borta. 

 

 

Munkfors brandstation när det begav sig 

Gamla industriområdet var min plats under uppväxten. Så mycket jag och mina kompisar var här. Badade och fiskade. Letade skrot i älvfåran vid lågvatten. Klängde och klättrade. Balanserade och tog oss in i utrymmen där man absolut inte fick vara. Kanske tom inte borde ha varit. Under hela min uppväxt fick jag lära mig svara att det jag hade gjort under sommarlovs dagarna var "allt möjligt". Varken mer eller mindre

 

Träffar på en kille med kastspö nere bland stenarna. Han fiskar harr. Ganska lätt att få berättar han. Är nog den fisk som är godast av alla att äta

 

 

Vi åker mot Hagfors. Lunch time först. En badplats som Lena var till många gånger. Både via "badbussen" och cykel. Simskole träning när vi är där. Kul att se barnen som verkar vara i 10 års åldern. Kanske tycker de att de "bara" bor i Hagfors men tror att de när de har blivit äldre förstår att de fick växa upp i rätt miljö

 

 

Passerar Uddeholm där vi lokaliserar vart sjukstugan låg. Där både Lena och jag är födda. Privat bostad idag med extremt vackert läge vid sjökanten. Tar Gökvägen i Hagälva naturligtvis. Huset #4 som Gösta och Elsa byggde och där Lena är född och där hon bodde en stor del av sin barn- och ungdomstid. Vi var också där många gånger.

 

Lena var en gång "stamkund" på Kaffestugan. Hon ser lite full i faan ut och minns nog hur det var. Minns kanske allt det som hon inte berättade. Juke boxen stod inne i hörnet på bilden.

 

 

Jag var själv här många gånger under gymnasietiden. Godaste semlorna - över huvud taget. Minns att rummet ovan alltid var upptaget. Där satt de som hade bilarna utanför...

 

 

 

En institution. Fortfarande

 

 

På väg ned mot Karlstad tar vi av vid Höje och åker över bron.  Mossängsvägen för att se hur långt förfallet vid maskinistbostaden har nått. Det börjar bli lite farligt att gå in. Tror att det finns inget betongvalv som källar tak. Det finns risk för att man brakar igenom. "Vår ingång" när vi bodde här. Fyllde 8:a det året vi flyttade hit och vi bodde här till 1965. Hela 7 år. Många många minnen härifrån

 

 

 

Skåpen hade blå skjutdörrar på min tid så det är inte samma. Minns hur häftigt det var med den halvautomatiska tvättmaskinen som vi hade i köket. En Siemens. Minns tom hur det luktade av den när man tvättade

 

 

Stora sovrummet

 

 

Takfönstret i hallen uppe på. Det som var mitt rum. Gillade mycket att ligga och höra på när det regnade på rutan

 

 

Vår ingång. Minns många av de som bodde där. Hilda & Gustav innan familjen Hedin, Willy & Kerstin, Vi, min vackra klasskamrat Ann-Marie och hennes föräldrar inkl hunden Klinga,  Familjen Heinstedt och paret Ståhl. Gustav och Ståhl var maskinister vid kraftstationen innan alla blev automatiserade och fjärrstyrda.

 

 

Vi gick ofta denna väg. Man kunde på den tiden gå på en hylla längs kraftstationsväggen och upp till bruket och samhället. Inte längre. Minns utsikten ned mot bron naturligtvis

 

Det växer fortfarande liljekonvaljer i slänten

 

230627 Värmland

 Vi är på Värmlandsbesök. Det är "bara" 30 mil ungefär men efter 15-20 mil är det inte längre "bara". Det är ganska långt även  om vägen är bra. Vi fikar hemma hos Lena när vi kommer fram. Behöver ställa bilen vid Sandgrund och kommunens långtidsparkering. Ansluter efter en stund till Fontana de Trevi. Där jag/vi åt flest gånger. Speciellt under åren när jag jobbade på Komuninvest åt vi "alltid" här

Tereza och Lena delade på en pizza men jag ville ha en hel. Det visade sig att man hade lagt köttet och osten på vad som verkade vara en masonit skiva. Nästan omöjligt att skära igenom. Hmmm och inte heller fick jag välja fritt vad som skulle vara på pizzan. Nja, inte som jag minns det. 

 

Tereza och jag bor på Stadshotellet. Finns en tanke med det. Ville se ut över älven och kanske ta en kall öl på kvällen. Vi fick rum åt andra hållet... Å andra sidan var det nog svalare. Avstod också från kvälls öl. Det var fullständigt stekhett i kvällssolen ute på uteserveringen.

  

Har varit många gånger på hotellet. Det är mycket som är anrikt här. Har även sparat på inredningsdetaljer från en svunnen tid

 

En av anledningarna var detta rum. Vet inte om stora frukostmatsalen heter Vinter... eller Franska salen. Hur som är det en trappa upp från stora matsalen hit upp. Nästan lika stort men det var här som det var dans på måndagarna. Natti Natti kallades det i tidningarna och det var för mig det roligaste stället. Bra orkestrar och väldigt gemytligt när de som hade jobbat under helgen gick ut.

 

 

Minns köerna till toaletterna... kunde inte låta bli att kolla. Jodå. Allt är som det var men kanske har man lagt in nytt klinker och även bytt kaklet. I den svängda gången stod vi och väntade på vår tur. Många historier och mycket skratt när vi överhörde varandra i pinka kön

 

Fantastisk frukost. Minns några julbord "i tjänsten" som jag åt på Stadshotellet. Frukosten är också den av modell stor. 

De är inte med på bild. De som satt alldeles framför. Gick inte att inte höra. Två kvinnor i 30 årsåldern som troligen var kollegor på samma företag och en man med grå tinningar i 40-50 års ålder som hade hamnat vid bordet bredvid och som dröjde sig kvar när hans eget frukostsällskap hade dragit sig undan för att morgon pudra näsan.

Mannen uppmuntrar och intresserar sig till den milda grad för vad kvinnorna berättar. Upprepar "precis precis" som ett slags mantra och kvinnorna pladdrar på. Flyttar sig närmare och närmare. En tidig frukost flirt helt klart. Tror en av kvinnorna hastigt insåg att hon behövde lämna för en #2 på hotell toan. Den andra kvinnan som hade varit lite kyligare fortsätter med det och han lommar iväg. Det är som vanligt med andra ord....

230604 Giesesjön

 Det finns vissa växter / blommor som är något betydligt mer än vackra blommor. De bär på minnen från tidigare. 1000-tal minnen. 

Midsommar blomstren är en av dessa. De växer i stort antal och är dessutom lätta att fota. Färgen kan avvika ganska mycket beroende på vart de växer och om de växer upp i fullst solsken eller i skuggan. 

Hur som blir man lika glad åt dem varje år

230527 Öland

 Det är detta som man åker till Öland för. Få se dem blomma och i så stort antal. Efter ett tag blir det på samma sätt som om man åker i det norska fjordlandskapet. Man blir mätt. Det går inte att ta in mer på samma nivå. Man gapar inte stort efter några dagar. Ser normalt ut

 

 

Lite blandade känslor som jag betalade 120 kr gånger 2 för att få gå omkring i parken på Solliden. Kungafamiljens sommar residens.

 

 

Å andra sidan har jag hela mitt liv betalat även statlig skatt och en inte liten del har faktiskt gått till kungafamiljens Solliden. Bilden nedan är "Haga prinsessornas lekstuga"

 

 

Lyssnar till hur folk pratar. De pratar inte om blommorna etc utan om kungafamiljen är här nu eller om de inte är här så ofta. Skulle inte förvåna mig om de spanar in bland fönstren för att få en glimt. Lite samma typer som lusläser "Hänt i vecket" och liknande. 

 

Staket, privat, låsta grindar, vakter, övervaknings kameror. Skulle inte vilja ha det så själv. Vara en institution - public domain.... typ. 

Nja. Ett ganska högt pris som de betalar

 

 

Men nu har även jag sett Solliden och varit här. Det är tillräckligt

230526 Öland

 Vi var till norra Öland idag. 

Har med trappstegen. Det är lite svårt annars att lyfta cykeln så högt upp i luften

 

 

Hade sett ut en asfalterad cykelväg som vi åkte utefter

 

 

 

  

 Passerade förbi Neptuni åkrar. Det är dock för tidigt för blåelden än. Konstigt att de växer över huvud taget i något som ser ut som bara grus. 

 

 

Vi gick ut till skeppsvraket på östra stranden. Vi har varit här förut. Finns en intressant industrilämning här. Resterna av ett smalspårigt järnvägsnät

 

 

Det har sjunkit ihop ordentligt sedan förra gången. Naturen tar sakta men säkert allt tillbaka. 

 

 

På väg tillbaka åkte vi ut till Byrums raukar. Har inte sett just dem. Intressanta onekligen. Finns en mycket lång och vacker sandstrand strax bredvid rauk området.

 

 

 

Tereza ville se Solliden. Det kostar 120 kr att gå in. Vi avstod och gick istället på några leder. Hela området omkring är verkligen vackert. Kanske vi löser in oss en annan dag bara för att ha sett.