250618 Värmskog

Först ett parasoll besök vid IKEA. Köpte också kaffe och bulle. Välja på en stor skärm. Betala och få två kvitton där det ena används för senare scanning vid kaffe maskinen. Bullarna får vi dock av en människa. 

Sedan var vi till bl a Värmskog. Vi "brukar" åka hit en gång per år. Under en fas i livet var det nästan hemma marker. Perioden jag ägde en sommarstuga i Degerbyn vid sjön Värmeln

Värmskogs café som blev till en institution. En känd plats att åka till. Ligger vackert nära kyrkan i Värmskog och nära norra delen av sjön lilla Värmeln. 

Ja, så svenskt det kan bli. Fast lite till vänster utanför bild  pratas tyska mellan 8 personer i sina 4 kanoter. Hurtigt värre och kanske lite onödigt högt. En är eller har själv utsett sig till ledare. Har ställt sig på en sten när han pratar till de andra sju. Kortbyxor och gummistövlar verkar vara uniformen. 

Tereza tog en mer modest variant av räksmörgås till lunch

Jag tog en XXL som nog har blivit mindre än vad de var en gång. Egentligen bara bra då många inkl mig själv ibland inte kunde äta upp allt. Känns ju konstigt att behöva lämna på tallriken och att sedan det blir bortslängt. 

Men det är ganska dyrt. Drygft 400 kr för bägge...

Tereza ville se om vi än en gång kunde hitta blomman Linnea vid Silvergruvan. Hon mindes ganska exakt vart. Parkerade vid LM Ericssons barndomshem. Finns mycket att säga om den personen naturligtvis. Ligger bakom ganska mycket av Sveriges anseende och välstånd långt in i modern tid. 

LM Ericsson och John Ericsson som uppfann bl a propellern var ju bröder. Stora på var sitt håll. Minst sagt och bara för märkligt på många sätt

Vi gick de 1.3 km till Silvergruvan. Tyvärr finns idag flera kalhyggen längs vägen vi gick. Vi trodde nog att vi inte kommer att få se  blomman. Uppbränt och torrt

Men så fick vi se den i alla fall. Blomman Linnea som för mig nog är den allra vackraste blomman. Man behöver dock titta nära då de är små. Min farmor hade samma namn

Naturligtvis hade jag inte tagit makrot med mig men man kan beskära vid datorn också om det finns många pixlar att ta av

Tereza tog denna med mobilens kamera. Rikigt bra och egentligen jämförbart med min beskurna

Nästan som i fornstora dagar när Tereza också använde system kamera

Mellan 1808 och 1816 bröt man silver här. Tog upp driften under ytterligare en kortare under 1940 talet

Som varningsskylten nedanför säger. Det finns annat än silver i berggrunden där malmen silver finns eller koppar. Bly och arsenik bla. Undrar hur gamla arbetarna blev som hade jobbat med gruvbrytnngen? 

En skogsväg slingrar sig genom skogen. Inget tjatter eller flams. Bara Tereza och jag. Tyst och lugnt. Vi går längs vägen och småpratar. För mig nästan som att få vara i kyrkan

Borgvik ingick också i dagens tur. Det var ett tag sedan. Folket sitter ute och äter eller fikar. Det gjorde vi också. Kaffe med strutglass. Inte helt fel denna fina sommardag

Mumlings hammaren. Kanske lyftes och slog hammaren 30-60 slag i minuten. Extremt ljud. Hade arbetarna hörselskydd? Nja, jag är tveksam. Vet från Furuskogs avhandling om Värmlands industrihistoria att många som jobbade i smedjan eller vid stångjärnshammaren fick hörselskador eller blev döva tidigt i livet. Ett högt pris de fick betala för att livnära sig och sin familj

Borgviks bruk var en gång en stor arbetsplats. Stor del av stålet man byggde Eifeltornet av kom härifrån. Stål och järn från Sverige hade den högsta kvaliten och var eftertraktat. Det hade bl a att göra med att malmen var relativt fosfor fri samt att man använde just träkol för att rena malmen och järnet från slagg. I Sverige fanns det "gott om" skog

Fortfarande en mäktig plats. När det var verksamhet här var hyttan "inomhus"

Vattnet rinner mestadels genom kraftstationen idag. 

Lilla Värmeln och även Värmeln norr om rinner ut här vidare till Vänern

En mycket trevlig dag blev det

250615 Kloten

 Tereza är trött i benen sedan igår och ville inte med idag på någon längre "vandring". Så jag gick själv en led upp till Hemtjärnen och vidare runt Aborrtjärnen. Trodde att jag skulle kunna ta bilen en bit på gamla vägen till Nyfors. Men den var bommad

Det handlade dock inte mer om ca 1 km så jag utökade vandringen istället

Såg senare att det faktiskt fanns parkeringsskyltar på ett par ställen. Så det var inte länge sedan man fick åka. Tror jag vet anledningen till att det är bommar överallt. Ganska säker på att det har med husbils folket att göra. De ställer sina ibland stora bilar där det finns plats. Ut med markis liksom stolar och bord och helt plötsligt är hela syftet med att kunna vara nära naturen och vandra leder borta. För de som inte har en husbil vill säga

Tror faktiskt det är bättre så här. Bara ett vindskydd som man kan övernatta i

De ser ganska lika ut alla dessa små sjöar eller om de mer är tjärnar

Växer gott om skvattram

Alla dessa vägar in till vandringsområden eller små sjöar verkar som sagt vara bommade. När jag kom fram till Aborrtjärnen stod dock tre bilar här. De hade tagit en annan väg som också är bommad. De har av någon anledning nyckel till bommen. 

Alla tre bilarna var firma bilar..... Ute på sjön i tre båtar. Fiske förbjudet stod det på flera skyltar men gäller antagligen inte dem...

Vackert här i alla fall. Tyst och lugnt. Sett till tiden det tog så var nog min lilla promenad 10 km plus. 

Vet att samhället Kloten hade hytta långt tillbaka. Detta hus stack också ut lite. Så jag åkte för att kolla. Det visade sig att det en gång gick järnväg hit. Det är en stationsbyggnad. Rälsen utanför är dock uppriven. Lokstallet finns kvar

Minns när jag satt på kontoret i Forshaga. Komrev Värmland hyrde bl a övervåningen i ett hus nära NKLJ banan. Det hördes ett ganska kraftigt oväsen utanför vid järnvägsövergången. Kollade och det var som värst. Tåget eller mer ett special lok körde mot Karlstad hållet men rev upp slipers och räls bakom sig. Så jag gick ut för att kolla. En hel järnvägs epok försvann framför mina ögon. 

En järnväg som jag bl a hade åkte rälsbuss från Munkfors till Karlstad på. Det ord man använde för att tala om att man har eller ska åka var "Uddeholmaren". Rälsbussen kallades så. Den står numer uppställd i Hagfors vid järnvägsmuseet. Inkl namnet på sidan. Minns att det kändes väldigt vemodigt att se dem riva upp järnvägen, minst sagt

I "modern" tid har jag cyklat samma sträcka på banvallen när den senare med EU pengar blev iordningställd cykelled mellan Uddeholm och Karlstad

Fanns som sagt en hytta här. Ett järnbruk. Detta är rester av bruket men vet inte om just detta är rester från själva masugnen. Avstängt och instängslat. Det finns istället en fiskeodling här numer

Herrgården är så klart från bruksperioden. Samma som i alla bruksorter. Ägare eller bruksdisponenten bodde ståndsmässigt. Till och med ståtligt. Alltid samma sak. Det finns nästan alltid en imponerande herrgård i anslutning till alla bruk. I stort sett utan undantag. Kanske var det viktigt att visa på eller ha skillnad mellan folk och folk. 

Vi har hyrt till i morgon. Men vi packar under eftermiddagen och åker redan idag. Tar ju bara 2 timmar hem. Finns ingen anledning att sova över och sedan bära ut och åka innan 11 i morgon

250614 Kloten

 Vi har fått utpekat några leder som finns att gå i närheten där vi bor. Vi tog bilen ca 5 km norrut längs sjön Långvattnet. Finns ett vindskydd bredvid en sorts parkeringsplats där vi började. Två husbilar har övernattat och de som åker med sitter och äter frukost när vi kommer. 

Inne i vindskyddet nedanför har ett par i 40 års åldern också övernattat. De åker cykel men har också ett annat mål med sin utflykt. De springer vissa av sträckorna. Vi pratar om allt möjligt och de visar även på en annan intressant led som vi kanske går i morgon. 

Vi går längs vattnet och till slut uppe på en bergskam. Stenigt men helt OK. En stig som inte heller är förstörd av att för många har gått.

Inser att det finns hur mycket som helst att vara på. Leder över allt och de flesta verkar inte ens finnas med på kartan vi fick i receptionen i förrgår. Inte heller är de inritade på OSM kartan. 

Kollade mycket efter gamla vägar och vägsträckningar när jag höll på med Värmlands industrihistoria. Det sitter i... märker jag. De är för mig mycket intressanta. Många tankar kring dem. 

Leden vi just nu går på är jag ganska säker på är en gammal körväg eller kanske tom en tidig landsväg. Innan bilar och lastbilar. De flesta gick nog ändå bredvid. Sitta på en hästdragen kärra utan fjädring som kör på så pass ändå ojämnt underlag är nog ingen njutning. På vintern med kälke annorlunda naturligtvis. "Vägen" vi gick på går med mycket stor sannolikhet upp till Nyfors. Någon mil norrut

Blommor från blåbären är få... För tidigt? Lingon verkar det bli vad det lider. I alla fall

Tror att vi går ned till vattnet på rätt ställe men vi skulle ha gått en bit till innan. Det gjorde inte så mycket precis. Var bättre där vi var. Ensamma. Kanotister verkar ha övernattat i vindskyddet längre bort.

Tereza blev trött. Mycket upp och ned och det är stenigt av och till

Dessa trakter är inte bara ett kanot eldorado. Det är minist lika mycket en vandrings dito. Glädje och vemod blandas när jag får vara i natur som ser ut så här. Glädjen är väl inte svår att räkna ut. Luften, tystnaden och vyerna. Tankarna som får tänkas färdigt. Vemodet är att jag inte är i denna miljö tillräckligt mycket eller tillräckligt ofta. 

Skogsstjärnan - Värmlands landskapsblomma. 

Sjöarna häromkring ser många gånger ut så här. Myrar och lite djupare områden blandat. Är egentligen ganska svårvandrat. Men här är lederna uppmärkta och spångade över vattendrag och våtområden. Det skulle inte funka annars 

Vi åkte efter vår lilla vandring upp till Nyfors. En samling hus. Pratar med ett gäng ute i trädgårdsmöblerna där vi vänder. Det äldre paret bor här året runt berättar de. "Då är det långt till Konsum" försöker jag skämta till det. Mannen svarar "Ja men ICA ligger lite närmare". Jaha. "20 meter". Alla skrattar. 

Fanns en hytta i Nyfors under 1600-talet läser jag på. En stenmur som inte går att inte lägga märke till längs vägen. Trodde den hade med hyttan att göra men mannen berättar att den var en skyddsvall när man på våren släppte på vatten för att flotta timmer. "Men länge sedan nu"

Ser att det på kartan finns en plats som heter "Bredsjö hytta". Vi försöker hitta men kan fråga de i bilen som ska in precis där vi står. Kvinnan pekar ut en plats på kartan som känns konstigt med tanke på att jag vet ganska väl var jag är. Undrar om alla hästarna fanns hemma i stallet där? Vi lyckas lokalisera platsen till slut ändå och ser ett alldeles för stort hus i närheten. Ett bra tecken då arbetarna vid hyttan nog bodde där. Men eftersom vi behöver gå över någon annans gräsmatta blir det ingen okulär besiktning. 

Igår... var det hela 17 år sedan vi sågs första gången. Hämtade Tereza på Arlanda. Så många saker att säga om det och om hur vi träffades och lyckades kommunicera utan att kunna prata med varandra speciellt mycket. Vi firade våra 17 år tillsammans genom att idag äta på resturangen. 

250613 Kloten

 Vi fick åka fram och tillbaka Kristinehamn idag. Kändes sådär men en läkartid för Tereza som var viktig att få till. Capio läkaren från Peru visade sig vara en bra sådan som lyssnade och tom förstod Tereza's praktiska bekymmer med ett brasilianskt recept. Det hade jag faktiskt inte väntat mig. Det var kul och bra samt värt resan ToR. 

Vi åt mat på Hennickehammar dagen till ära. Det kostar visserligen 250 kr per portion men det är det värt. Förrätt, huvudrätt och sedan jordgrubbstårta i salongen. Det märks på de andra besökarna att de nog inte heller prioriterar att äta på kebab haket i första hand. Pizza folket äter inte heller här

Stek till huvudrätt. Sill i olika former till förrätt. Hackad rödlök och gräslök i små bitar. Allt till lagat på bra sätt. Helt klart en av de bättre resturangerna. Gräddtårtan i salongen. Sitta i antika möbler i en helt tjatter och flamsfri miljö. Bara det. Lugnt, avspänt och lågmält. 

En vacker plats som bär på mycket historia om ett stort och viktigt industri minne. Sjön som ligger bredvid är egentligen ingen sjö. Det är en damm sedan det fanns en stångjärnshammare här. Dammen har har fått vara kvar. Ingen klåfingrad byråkrat än så länge som vill jävlas bara för sakens skull

När vi kom tillbaka så bytte jag bort min kanothyra i morgon mot en båthyra. Hade ju fått reda på igår att det fanns fiskgjuse att se. Så hyrde båt istället. Som inte är så ranglig när man har kameror och stativ med sig. 

Vi fick för oss vid eftermiddags kaffet att vi tar en tur idag också. En kort variant. Så vackert väder. Tereza som tydligt hade sagt ifrån sig någon båttur ändrade sig och blev med. Det var trevligt. Båtarna som finns att hyra syns nere vid bryggan. 

Nu blev det ingen pytte tur utan vi (jag) rodde några km norrut och sedan tillbaka naturligtvis. Längre än planerat

Såg sädesärlor vid vattenbrynen. Denna måste vara född  i år som är så blek i färger och mönster. De får växa upp snabbt. En lång flygtur väntar också om ett antal veckor. Imponerande och nästan ofattbart långt ska våra bl a sädessärlor flyga

Jodå - vi hittade häckningsplatsen på en ö som vi hade fått utpekat. I alla fall har det varit det. Inga fåglar nu i alla fall. Kanske är de redan utflugna

Det var onekligen trevligt att ro. Lite krångligt att låsa fast den nära bryggan när vi kom tillbaka. Vill ju inte att den ska rycka och slita fram och tillbaka i kättingen. Kräver att man har tungan rätt i munnen med hänglåset. Har man det blir det andra bra av sig själv. Ljudeffekter uteblev

Efter väl förrättat värv så unnade jag mig en öl. Tereza en jordgubbsglass. Undrar varför man inte i Sverige kan få ölen riktigt kall. Det finns naturligtvis en hel del Messerschmitt'are som påstår att öl bara SKA vara källarkall. Men jag vill ha den som man bl a kan få den i Brasilien. Riktigt kall. Tror att man även i Australien kan få den riktigt kall. 

Nu dricker jag öl mycket sällan men man kan ju hemma lägga den i frysen en liten stund innan

Det blev en bra dag idag också... Trots att vi behövde åka ToR Kristinehamn. Tar ganska precis 2 timmar enkel väg