250614 Kloten

 Vi har fått utpekat några leder som finns att gå i närheten där vi bor. Vi tog bilen ca 5 km norrut längs sjön Långvattnet. Finns ett vindskydd bredvid en sorts parkeringsplats där vi började. Två husbilar har övernattat och de som åker med sitter och äter frukost när vi kommer. 

Inne i vindskyddet nedanför har ett par i 40 års åldern också övernattat. De åker cykel men har också ett annat mål med sin utflykt. De springer vissa av sträckorna. Vi pratar om allt möjligt och de visar även på en annan intressant led som vi kanske går i morgon. 

Vi går längs vattnet och till slut uppe på en bergskam. Stenigt men helt OK. En stig som inte heller är förstörd av att för många har gått.

Inser att det finns hur mycket som helst att vara på. Leder över allt och de flesta verkar inte ens finnas med på kartan vi fick i receptionen i förrgår. Inte heller är de inritade på OSM kartan. 

Kollade mycket efter gamla vägar och vägsträckningar när jag höll på med Värmlands industrihistoria. Det sitter i... märker jag. De är för mig mycket intressanta. Många tankar kring dem. 

Leden vi just nu går på är jag ganska säker på är en gammal körväg eller kanske tom en tidig landsväg. Innan bilar och lastbilar. De flesta gick nog ändå bredvid. Sitta på en hästdragen kärra utan fjädring som kör på så pass ändå ojämnt underlag är nog ingen njutning. På vintern med kälke annorlunda naturligtvis. "Vägen" vi gick på går med mycket stor sannolikhet upp till Nyfors. Någon mil norrut

Blommor från blåbären är få... För tidigt? Lingon verkar det bli vad det lider. I alla fall

Tror att vi går ned till vattnet på rätt ställe men vi skulle ha gått en bit till innan. Det gjorde inte så mycket precis. Var bättre där vi var. Ensamma. Kanotister verkar ha övernattat i vindskyddet längre bort.

Tereza blev trött. Mycket upp och ned och det är stenigt av och till

Dessa trakter är inte bara ett kanot eldorado. Det är minist lika mycket en vandrings dito. Glädje och vemod blandas när jag får vara i natur som ser ut så här. Glädjen är väl inte svår att räkna ut. Luften, tystnaden och vyerna. Tankarna som får tänkas färdigt. Vemodet är att jag inte är i denna miljö tillräckligt mycket eller tillräckligt ofta. 

Skogsstjärnan - Värmlands landskapsblomma. 

Sjöarna häromkring ser många gånger ut så här. Myrar och lite djupare områden blandat. Är egentligen ganska svårvandrat. Men här är lederna uppmärkta och spångade över vattendrag och våtområden. Det skulle inte funka annars 

Vi åkte efter vår lilla vandring upp till Nyfors. En samling hus. Pratar med ett gäng ute i trädgårdsmöblerna där vi vänder. Det äldre paret bor här året runt berättar de. "Då är det långt till Konsum" försöker jag skämta till det. Mannen svarar "Ja men ICA ligger lite närmare". Jaha. "20 meter". Alla skrattar. 

Fanns en hytta i Nyfors under 1600-talet läser jag på. En stenmur som inte går att inte lägga märke till längs vägen. Trodde den hade med hyttan att göra men mannen berättar att den var en skyddsvall när man på våren släppte på vatten för att flotta timmer. "Men länge sedan nu"

Ser att det på kartan finns en plats som heter "Bredsjö hytta". Vi försöker hitta men kan fråga de i bilen som ska in precis där vi står. Kvinnan pekar ut en plats på kartan som känns konstigt med tanke på att jag vet ganska väl var jag är. Undrar om alla hästarna fanns hemma i stallet där? Vi lyckas lokalisera platsen till slut ändå och ser ett alldeles för stort hus i närheten. Ett bra tecken då arbetarna vid hyttan nog bodde där. Men eftersom vi behöver gå över någon annans gräsmatta blir det ingen okulär besiktning. 

Igår... var det hela 17 år sedan vi sågs första gången. Hämtade Tereza på Arlanda. Så många saker att säga om det och om hur vi träffades och lyckades kommunicera utan att kunna prata med varandra speciellt mycket. Vi firade våra 17 år tillsammans genom att idag äta på resturangen.