torsdag 5 maj 2022

220505 Liten resa - Älvdalen 2/4

Vi fortsätter vår lilla resa idag. Via Falun, Sundborn och Rättvik upp till Älvdalen
 

 Checkar ut i Borlänge först. Ganska bra hotell men inte mer - ändå kostar rummet mer än 2.000 kr. Enda hotellet jag fick upp med lediga rum just den dagen när jag sökte via siten Booking så det kanske förklarar. Hör finska och tyska vid frukosten och även ute bland de som står och röker. Frågar i receptionen och hon svarar att det är många som besöker SSAB

 
Gustav Vasa återkommer här och där. Förknippad med Dalarna

Åker fram till världsarvet Falu koppargruva. Kanske hör malmen härifrån ihop med hyttan och Koppardalen i Avesta vi besökte igår. Skulle tro det

 
Har velat se dagbrottet men det har inte blivit av förutom i dag. Det var en stark upplevelse. Så omfattande och så betydelsefull

 
 Denna skylt gjorde mest intryck. Gruvan har en mer än en 1000 årig historia. När C v Linné besökte gruvan under 1700-talet arbetade ca 1.200 personer här. Linné gick även ned i gruvan och hans beskrivning kändes 

Uti desse mörke och af solen äller dagen aldrig åskodade rum gick nu dett fördömda folket... Sot och mörker omgaf dem på alla sidor, stenar, grus, corrosiv vitriol dropp, rök, os, hetta, damb war allestädes. Ras fruchtades utan minsta sperance (hopp) af säkerhet någon minut, som då alle samans momento citius (på mindre än ett ögonblick) kunne hopkrama. Ängslighet af ett så stort djup, mörker och fara reste håren på mitt hufud, att jag ingen ting mehr önskade än att åter få stå på jorden



 
Ett världsarv



 
Flera fågelarter håller till här




 
Var in och kollade. En klocka klämtade hela tiden. Kollade schaktet ned till grundvattnet. Drygt 200 meter...



 
Ja, Falu rödfärg satte prägel på hela Sverige med kulören på husen.  Från de rika och välbärgade till en början. "Alla"  målade sina hus till slut med färg från Falu koppargruva. Används fortfarande naturligtvis

 
Det var här inne man kunde höra klockan klämta och se 200 meter ned




 
Vi åkte vidare mot Sundborn. Vi köpte en guidad visning men den började om en timme så vi gick en runda innan. Kraftstationen byggdes år 1900 så när Carl Larsson först bodde här med sin familj fick han väl uppleva hur det var innan

 
Verkar ha varit en hytta vid platsen innan kraftstationen - långt innan. Finns en bergsmansgård och museum strax bredvid men vi orkade inte mer




 
1853 - 1919
 Han hann godkänna och bli färdig med sin bok "Jag" dagen innan han dog. Glömde köpa den om det ens var möjligt. Ska göra det för det var något som guiden läste högt som jag reagerade på. Han var "inte rädd" och han förklarade varför

 
Går runt lite. Känner igen en del typiska Carl Larsson motiv men perspektivet stämmer inte. Gäller framförallt inne. På målningarna ser det större ut än vad det är i verkligheten

 
Man har gjort nya trädgårdsmöbler efter målningarna och ställt dem på samma ställe. Ja, satt en stund inne i hörnet jag också. En perfekt plats för utomhus lunch och fika







 
Så var det dags för visningen då. Tyvärr blev jag lite besviken. Guidningen var för mycket PK filtrerad. Men det ligger väl i tiden. Mer än 75% av tiden som guiden berättade handlade det om Carl Larssons fru Karin. Vad hon hade gjort i form av tyger etc. Tror hon målade också samt skulpterade. Hon sålde dock inget även om hon försökte... Det gjorde dock hennes man som nog jag var mest intresserad av. Det kanske man inte ens får vara för tillfället. 
 
Carl och Karin träffades i alla fall i Paris. Carl kom från en fattig uppväxt och blev upptäckt av en lärare medan Karin hade det omvända.

Fick ändå se huset där de bodde. Alla detaljer och rummen som man kände igen. Det byggdes till i omgångar och det är många prång och korridorer. Släkten äger fortfarande fastigheten. De är dock 300 personer så det är nog inte helt enkelt att få en egen privat tid här. 

Märkligt med att det var så många samtidiga av våra stora. Carl Larsson, Anders Zorn, Bruno Liljefors och Strindberg som Carl blev ovänner med. Kanske finns det fler men för mig är dessa samtidiga  personer de största vi har haft... och de kände varandra

 
Vi vill äta lunch men vi passerar den ena kebabén och pizzerian efter den andra. "Husmaskost" och en bild på en pizza. Nja, nej vi hittar till slut ett Wärdshus strax innan Rättvik. Precis efter den vackra utsikten över Siljan. Åkte fram på chans. Här serverades idag ärtsoppa och pannkakor. Länge sedan.... Senapen var stark och söt så det var så där. Pannkakorna perfekta. Den innan mig i kön fram till kassan tog lika mycket sylt som pannkakor men ingen grädde. Fick offra mig och ta hans grädd portion också. Hemlagat - nygjort och mycket gott. Precis som det ska vara. De som äter här sitter inte och spretar med lillfingret och mingel flinar precis. Allt annat än tillgjort här

 

 Så huvudanledningen till resan. Hälsa på min mamma Sonja i Älvdalen. Fyller 91 senare i år. Inga krämpor annat än att det är lite tråkigt som hon uttrycker det. Inte så ofta men vi var här för ett halvår sedan

 
Pratar om "hur det är" med familj och släkt. Även "hur det var" med gamla minnen och episoder från förr. Märkligt att numer får jag varje gång reda på något som jag inte visste eller tidigare kände till. Tror att alla filter numer är bortplockade. Säger som det är numer. Eller är det så att jag "hör" och uppfattar annorlunda. Kanske... men tror inte det
 
Får även några av mina egna minnen från min barndom verifierade. Alla dessa frågor som man egentligen kanske borde ha ställt för länge sedan. Ett trevligt samtal och är ganska säker på att det var ett uppskattat besök. Hade även med mig 15 garn nystan som vi köpte i Borlänge på väg upp. 

Nybakade wienerbröd med kaffe I pappersmugg hade vi med oss. Slinker ned mycket lätt
 

 
Det händer nog inte ofta att hon kommer ut på en promenad. Men hon ville gärna och gillade det verkligen. 
 
Den ena är 90 år och den bredvid är 72. Konstigt hur livet ändå är och hur mycket det är som man får vara med om.  

"Vart ska vi åka och äta?" Hon vill mer än vad både hon och vi orkar eller har tid med eller är det så att det gamla sättet att förhålla sig till livet glimtar till ibland. Glömmer bort att man fyller 91 om ett halvår

 
 Vi letar glasögon. I lådor och gömmen. Jag frågar personalen - de kanske har koll. De hade de. "Ja, de ligger där - bägge paren". Pekar på ett bord bredvid en bekväm fåtölj. Min mamma har sin egen plats. Skulle nog ha tagit bild på hennes fåtölj. Där låg stickningen och glasögonen. Det är nog just där hon tillbringar den mesta tiden här på boendet. Bra att veta och det var en trevlig hörna hon hade. När vi åkte skulle det snart bli middag.

 

onsdag 4 maj 2022

220504 Liten resa 1/4

 Vi är ute på en liten resa. Första etappen var Avesta. Ville inte bara ha hört Kalle Jularbos "Avesta forsens brus" utan även ha sett den. Inte så mycket brus i forsen numer då det är uppdämt och utbyggt med kraftstationer. 


"Döda fallen" finns lite varstans längs bl a Dalälven. De är lämningar från inlandsisen. Den rann ut bl a här. När den drog sig tillbaka kollapsade älven och blev senare Dalälven. Den hittade då en annan rakare fåra läser jag på. Trodde att det var människan som hade sprängt och dragit om Dalälvens flöde genom Avesta för att passa in på något industri historiskt men så var det inte


Vi parkerar först upp vid gamla bruket - hytt området. Skulle finnas en restaurang men den var stängd. Hade varit kul att få äta inne i gamla bruksområdet. Stängd onsdag pga konferens. Hur kunde de veta att vi skulle komma idag? Vi hämnades lite genom att smyglåna toaletten inne på BVC - grannen till restaurangen. Någon kom ut och frågade "hur var namnet?". Trodde jag stod i kö för något. Nja - 72 år gammal på BVC. Men hon hånflinade inte - det får man väl ta positivt. 
 
Nej - väntar bara (på att bli ung igen)


Vi letar oss upp till centrum. Går genom gamla bruksområdet och några kanaler som man ledde del av Dalälvens vatten genom den tiden då kraftkällan var rinnande vatten men inte omgjort till elektricitet



Frågar en man på gatan om lämpligt ställe att äta. Han pekade här och han var själv på väg in. Mycket bra ställe. Vi satt rent utav "kungligt" och maten var mycket bra. Sej med räk röra. Vild fisk. Kan inte egentligen bli så mycket bättre om man ska var krass. Unga kvinnan som nog var chef för resturangen hade en mycket pipig och gäll röst. Inte ens ett barn har en sådan pipig röst. Men inga fniss eller liknande. Tror de flesta är stamgäster

Förstod att vi var helt rätt. Kontorsfolket äter här. Män i 40-50 års ålder med blå kostym kavaj och jeans dröp in. Uniformen för tjänstemän på kontor


Gamla bruksområdet



Inget vatten i denna del som man troligen tog kraften från en gång i tiden


Ingen tvekan om vad man gjorde här. Fabrikslokalerna är byggda av sinnersten. En slagg- och avfallsprodukt från järnframställningen. Men området kallas "Koppardalen" så de kanske även hanterade kopparmalm en gång. Undrar var de gjorde om malmen från Sala silvergruva till silver? Ligger ju inte jättelångt härifrån


Försökte söka och läsa mig till historian bakom bruket. Det visade sig inte helt lätt vilket förvånade lite. Får anstränga mig lite mer när jag är hemma igen


Dörren till gamla hyttan stod på glänt så vi gick in. Det visade sig att en konferens pågick men det gick bra i alla fall att fota en liten stund. Oskarp och det beror på att det var mycket mörkt inne i bruket. Men en minnesbild blev det hur som. Såg att bilderna Tereza tog med sin mobil blev bra mycket bättre.... Helt otroligt så bra de har blivit


Men man måste ha stativ vilket jag inte hade tagit med mig




Tereza på trappan till bruksmuseet




Sedan iväg till "Döda fallet" som var huvudanledningen till besöket i Avesta. Det var inlandsisen som hade ett av sina utlopp här. Läste att inlandsisen drog sig tillbaka ung 100 m per år. Älven kollapsade och det som skulle bli Dalälven ändrade sitt lopp. Fallet här blev ett dött fall




Det är svårt att se hur vattnet en gång gick. Inte här men norrut bort mot kraftstationerna. Måste ha varit ett mycket stort flöde och mäktigt en gång


Glad att jag har sett det 


Flera kraftstationer. Den senaste från 2007.... 


Detta är den äldre varianten. Verkade inte komma vatten från turbinerna under denna när jag kollade nedanför



Den vänstra är från 2007. Den högra hittade jag ingen information om


Nästa stopp är Borlänge. Vi gick en bit in mot centrum för att kolla men fanns inget att se annat än det mänskliga shoppingbehovet och platser där man kan äta Kebab och Pizza. Såg en intressant skylt utanför en herrfrisering. Arbetslösa betalde bara 265 kr. Minns inte vad andra behövde betala men mer i alla fall. 

Detta visste jag inte. Vår store svenska tenor Jussie Björling är också Dalmas. 


En gång i tiden kallade jag honom för Jussie Brööling. Suck och stön eftersom han spelades ofta på radion under 50-talet. Förstod inte och ingenting om varför han ansågs så bra. Men man lär sig och ser det på ett annat sätt idag. Idag tycker jag helt annorlunda. 

Under i alla fall 50-talet spelades helt annan musik. Klassisk och lite tyngre. Idag orkar man knappt lyssna på radion. När skedde egentligen skiftet?