Vi fortsätter vår lilla resa idag. Via Falun, Sundborn och Rättvik upp till Älvdalen
Checkar ut i Borlänge först. Ganska bra hotell men inte mer - ändå kostar rummet mer än 2.000 kr. Enda hotellet jag fick upp med lediga rum just den dagen när jag sökte via siten Booking så det kanske förklarar. Hör finska och tyska vid frukosten och även ute bland de som står och röker. Frågar i receptionen och hon svarar att det är många som besöker SSAB
Gustav Vasa återkommer här och där. Förknippad med Dalarna
Åker fram till världsarvet Falu koppargruva. Kanske hör malmen härifrån ihop med hyttan och Koppardalen i Avesta vi besökte igår. Skulle tro det
Har velat se dagbrottet men det har inte blivit av förutom i dag. Det var en stark upplevelse. Så omfattande och så betydelsefull
Denna skylt gjorde mest intryck. Gruvan har en mer än en 1000 årig historia. När C v Linné besökte gruvan under 1700-talet arbetade ca 1.200 personer här. Linné gick även ned i gruvan och hans beskrivning kändes
Uti desse mörke och af solen äller dagen aldrig åskodade rum gick nu dett fördömda folket... Sot och mörker omgaf dem på alla sidor, stenar, grus, corrosiv vitriol dropp, rök, os, hetta, damb war allestädes. Ras fruchtades utan minsta sperance (hopp) af säkerhet någon minut, som då alle samans momento citius (på mindre än ett ögonblick) kunne hopkrama. Ängslighet af ett så stort djup, mörker och fara reste håren på mitt hufud, att jag ingen ting mehr önskade än att åter få stå på jorden
Ett världsarv
Flera fågelarter håller till här
Var in och kollade. En klocka klämtade hela tiden. Kollade schaktet ned till grundvattnet. Drygt 200 meter...
Ja, Falu rödfärg satte prägel på hela Sverige med kulören på husen. Från de rika och välbärgade till en början. "Alla" målade sina hus till slut med färg från Falu koppargruva. Används fortfarande naturligtvis
Det var här inne man kunde höra klockan klämta och se 200 meter ned
Vi åkte vidare mot Sundborn. Vi köpte en guidad visning men den började om en timme så vi gick en runda innan. Kraftstationen byggdes år 1900 så när Carl Larsson först bodde här med sin familj fick han väl uppleva hur det var innan
Verkar ha varit en hytta vid platsen innan kraftstationen - långt innan. Finns en bergsmansgård och museum strax bredvid men vi orkade inte mer
1853 - 1919
Han hann godkänna och bli färdig med sin bok "Jag" dagen innan han dog. Glömde köpa den om det ens var möjligt. Ska göra det för det var något som guiden läste högt som jag reagerade på. Han var "inte rädd" och han förklarade varför
Går runt lite. Känner igen en del typiska Carl Larsson motiv men perspektivet stämmer inte. Gäller framförallt inne. På målningarna ser det större ut än vad det är i verkligheten
Man har gjort nya trädgårdsmöbler efter målningarna och ställt dem på samma ställe. Ja, satt en stund inne i hörnet jag också. En perfekt plats för utomhus lunch och fika
Så var det dags för visningen då. Tyvärr blev jag lite besviken. Guidningen var för mycket PK filtrerad. Men det ligger väl i tiden. Mer än 75% av tiden som guiden berättade handlade det om Carl Larssons fru Karin. Vad hon hade gjort i form av tyger etc. Tror hon målade också samt skulpterade. Hon sålde dock inget även om hon försökte... Det gjorde dock hennes man som nog jag var mest intresserad av. Det kanske man inte ens får vara för tillfället.
Carl och Karin träffades i alla fall i Paris. Carl kom från en fattig uppväxt och blev upptäckt av en lärare medan Karin hade det omvända.
Fick ändå se huset där de bodde. Alla detaljer och rummen som man kände igen. Det byggdes till i omgångar och det är många prång och korridorer. Släkten äger fortfarande fastigheten. De är dock 300 personer så det är nog inte helt enkelt att få en egen privat tid här.
Märkligt med att det var så många samtidiga av våra stora. Carl Larsson, Anders Zorn, Bruno Liljefors och Strindberg som Carl blev ovänner med. Kanske finns det fler men för mig är dessa samtidiga personer de största vi har haft... och de kände varandra
Vi vill äta lunch men vi passerar den ena kebabén och pizzerian efter den andra. "Husmaskost" och en bild på en pizza. Nja, nej vi hittar till slut ett Wärdshus strax innan Rättvik. Precis efter den vackra utsikten över Siljan. Åkte fram på chans. Här serverades idag ärtsoppa och pannkakor. Länge sedan.... Senapen var stark och söt så det var så där. Pannkakorna perfekta. Den innan mig i kön fram till kassan tog lika mycket sylt som pannkakor men ingen grädde. Fick offra mig och ta hans grädd portion också. Hemlagat - nygjort och mycket gott. Precis som det ska vara. De som äter här sitter inte och spretar med lillfingret och mingel flinar precis. Allt annat än tillgjort här
Så huvudanledningen till resan. Hälsa på min mamma Sonja i Älvdalen. Fyller 91 senare i år. Inga krämpor annat än att det är lite tråkigt som hon uttrycker det. Inte så ofta men vi var här för ett halvår sedan
Pratar om "hur det är" med familj och släkt. Även "hur det var" med gamla minnen och episoder från förr. Märkligt att numer får jag varje gång reda på något som jag inte visste eller tidigare kände till. Tror att alla filter numer är bortplockade. Säger som det är numer. Eller är det så att jag "hör" och uppfattar annorlunda. Kanske... men tror inte det
Får även några av mina egna minnen från min barndom verifierade. Alla dessa frågor som man egentligen kanske borde ha ställt för länge sedan. Ett trevligt samtal och är ganska säker på att det var ett uppskattat besök. Hade även med mig 15 garn nystan som vi köpte i Borlänge på väg upp.
Nybakade wienerbröd med kaffe I pappersmugg hade vi med oss. Slinker ned mycket lätt
Det händer nog inte ofta att hon kommer ut på en promenad. Men hon ville gärna och gillade det verkligen.
Den ena är 90 år och den bredvid är 72. Konstigt hur livet ändå är och hur mycket det är som man får vara med om.
"Vart ska vi åka och äta?" Hon vill mer än vad både hon och vi orkar eller har tid med eller är det så att det gamla sättet att förhålla sig till livet glimtar till ibland. Glömmer bort att man fyller 91 om ett halvår
Vi letar glasögon. I lådor och gömmen. Jag frågar personalen - de kanske har koll. De hade de. "Ja, de ligger där - bägge paren". Pekar på ett bord bredvid en bekväm fåtölj. Min mamma har sin egen plats. Skulle nog ha tagit bild på hennes fåtölj. Där låg stickningen och glasögonen. Det är nog just där hon tillbringar den mesta tiden här på boendet. Bra att veta och det var en trevlig hörna hon hade. När vi åkte skulle det snart bli middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar