210519 Utnäsets naturreservat

 Har varit till Utnäsets naturreservat flera gånger. Lite svårt att komma runt halvön. Framför allt svårt att förstå vart fornborgen låg. Idag gick allt bra och det var inte svårt. Skillnaden är att det är vår och därmed lite enklare att läsa av terrängen. Börjar lätt...

 

 

Fann fornborgen ganska lätt den här gången. Inget kvar av det organiska naturligtvis. Borta sedan länge. Men det syns ändå att något har funnits här. Lite märkligt med en fornborg här... Men är det ? Kollar på Lantmäteriets karta och sjön Likstammens yta ligger 25 meter över havet. Under järnåldern gick havet hit.... Hela Sörmland bestod av öar. Inte så konstigt att det låg en fornborg här. Kanske en av vattenvägarna upp mot Birka

 

 

 En del bor vackert eller rättare sagt i ett eget kungarike. Skulle man själv? Kanske men att äga och förvalta en stor gård kräver sitt.

 

 

Den vackra sjön heter Likstammen. En klarsjö läser jag på. Ja, det syns tydligt att det är mycket rent vatten. 

 

 

Det syns fortfarande att man delvis går på gamla körvägar. Varför en körväg hit ut? 

 

 

Här tänkte jag sluta gå ut mot udden. Den branta klippkanten ned mot vattnet som jag har gått flera hundra meter på sedan fornborgen slutar här. Nja, tog mig ned ganska lätt

 

 

Det är inte bara jag som går här. Det ser man ju. Men... undrar hur många och under hur lång tid som man egentligen har gått denna väg uppe på kanten 

 

 

Här skulle man gärna vill glida fram i en kajak

 

 

Fick se upp lite när man gick igenom granarnas grenverk. Hela moln av frömjöl

 

 

Ganska säker, men kanske inte 100%, att detta är skogsviol

 

 

Harsyran är inte mycket att ta fel på. Många, inkl mig själv, har en slags relation med den växten. Skulle tro att det beror på att man har ätit den och gillade

 

 

 

210517 Cykeltur mot Vagnhärad

 Första riktiga cykelturen i år för Tereza och primiär turen med nya cykeln. Verkar rulla på väldigt lätt och stabilt

210513 Sjösakärren

 Nej, så fort går det inte fast det blev försommar igår. Majvivorna blommar men inte så speciellt många jämfört med vad vi har fått berättat

Vitsipporna är vackra även underifrån i motljus

Men kabbelekorna har kommit upp i 100-tal. Det gick fort 

210510 Labro ängar mm

 Vi anade nästan att majvivan inte än skulle växa i någon större omfattning vid Sjösakärren. Men... vi kollade ju första gången detta år för nästan 10 dagar sedan. De har nu börjat titta upp i alla fall. Det som vi ännu inte har sett men hört talas om är att de just här ska växa i mycket stort antal när de väl kommer. Täcka marken. Det är det vi vill se. Svårfotade idag. Blött och det blåser ganska starkt så det får bli en bild utan absolutskärpa. Men vad gör väl det. 

Vi åkte även till Labro ängar som faktiskt ligger tvärs över viken från Sjösakärren. Ett stadsnära naturreservat. Ett näst intill promenad och hundrast område. Men är nog det naturreservat som är det mest omfattande och den mest kompletta växtlokalen i närheten som vi vet om. 

Flera har istället tubkikare med sig för att kolla på ett stort antal fåglar som fanns utefter strandlinjen

Det var kungsliljan vi vill se. Ifjol vid denna  tiden växte de i stor omfattning. I år - än så länge ingenting i jämförelse. Det har varit en lång kall vår. Fortfarande lite hukande och försiktigt. Kanske de kommer nu. Blåste kraftigt och det var svårt att få skärpa. Fick slänga nästan alla bilder jag tog

 

Små men tuffa. Styvmorsviolerna finns i ganska stor omfattning. Ibland ser de nästan ut att växa utan jord att ha rötterna i. Men det är så här jag tänker på dem. I lä bakom en sten eller i en skreva vända mot solen

Det hade jag inte upptäckt förut. Bredvid Labro ängar finns ett antal järnåldersgravar. 

210507 Sherry blossom tree

 Tillhör inte vår fauna men de är vackra - minst sagt. Dessutom blommar träden på bar gren och när inga andra blommar. Dessa träd är planterade naturligtvis och växer alldeles intill där vi bor och såg att de blommade när jag gick förbi efter min lilla 7 km runda. Vi har en vacker och rofylld kyrkogård på andra sidan vägen. Wikipedia

 

210501 Sjösakärren

 Vi åkte mot naturreservatet Sjösakärren. Majvivan kommer att blomma där. Vi förstod att vi var lite tidiga men ville kolla i alla fall. Flera som också hade letat sig dit. Skulle tro att våren är 1-2 veckor försenad. Minst. En bra sak var att jag blev påmind om att stövlarna behöver finnas i bilen - inte på vinden. Det enda som växte idag var vitsipporna

 

 

Vi pratade men en annan besökande och som bodde på andra sidan viken. Ganska nära Labro ängar. Han berättade att kungsliljan blommar inte än. Har varit för kallt. Det var bra info - då slapp vi åka och kolla själva. Bilder från 200503.... På väg hemåt igen åkte vi mot Rågö naturreservat för att även där kolla vad den platsen är för något. Verkar intressant minst sagt men man behöver båt. Inte långt över men ändå för svårt att simma 100 m med kameran i ena handen

 

 

Ganska mycket styvmorsvioler ändå nära strandkanten. De ser små och sköra ut men tror skenet bedrar. Svårfotade idag då det blåste ganska kraftigt

 

 

Vi var fram vid en sk museum gård efter vägen dit jag var några gånder under vintern - en speciell plats - för att även här kolla växterna. Våren är sen här också.... Gullviviorna blommar dock samt skogsviolen.

 

 

 

210421 Järna & Vagnhärad

 Lite varmare idag. Åkte först till naturreservatet i Järna och sedan till Vagnhärad. Vi ville kolla efter den sällsynta fältsippan. Tror tyvärr att den kalla våren har gått hårt åt dem. Hittade några slokörade plantor i Vagnhärad. Gullvivor såg vi också men de såg just nu ut att vara lite korta i rocken

 

 

Styvmorsviolen börjar titta upp. Dock inte så många än

Vitsipporna är inte så vanliga häromkring. Det växer faktiskt fler blåsippor

 

 

Men någon planta fältsippa fanns. Så märkligt den växer. Nästan direkt på kalkberget. Bara någon cm jord ovanpå att ha rötterna i

 

 

De är inte bara vackra. Förstår nu att de också är mycket tåliga. De kommer tidigt, kanske tidigast av alla och under denna kalla vår har de klarat sig mycket bra

 

210421 Sofiebergsåsen mm

 Tereza hemma igen. Var lite sugen att få se backsipporna vid Sofiebergsåsen i Strängnäs och om de fortfarande blommar. 

Det gör de men något var lite annorlunda mot förra året. Det blev också premiär med att äta mat och fika ute. 

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

 

Svårt att säga vad det är som känns annorlunda men de såg kanske lite mindre och blekare ut än jag mindes dem. Inte lika djupt blå. Såg på några bilder att kronbladen på vissa av blommorna jag fotograferade var lite "svedda". Tror frosten och de kalla nätterna under april har krävt sitt tribut. De är tåliga ändå fast det har varit is på bilrutan i Trosa ganska länge nu

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Tereza´s bild

Vi letade även upp stället där mosippan växer. Samma ställe och samma plantor. Den kända plantan med hybriden mellan mosippa och backsippa fanns också kvar. I år var det bara en enda blomma så det blev inget krångel med att tillfälligt ta bort hönsnätet. Bilderna från ifjol 200415 var bättre

210416 Jättarsberget (Henrik)

 Henrik är hemma och hälsar på. Vi åkte och gick mot Jättarsberget strax utanför Trosa. Vackert och tom varmt i solen med utsikt ut över havet. Henrik och jag dröjer oss kvar lite. Känns fel att skynda oss tillbaka. 

Många blåsippor längs stigen upp. Kan inte låta bli att jämföra med Värmland och min uppväxt. Visst såg man blåsippor då och då men man tyckte det var en raritet. Här är de mycket vanliga

Börjar även komma upp gullvivor såg jag men det är nog en vecka kvar

Citronfjärilar och aurora fjärilar flög omkring. Svårt att fota dem då de sitter så kort tid men i alla fall kul att se dem igen

210414 Moraåns naturreservat

 Blev nyfiken på det stadsnära naturreservatet i Järna. Läste på lite och det ska visst växa många olika arter just här. Ja, det var en stor överraskning faktiskt. Tror att jag/vi kommer att åka hit regelbundet minst 1 gång per vecka för att följa vad som kommer upp 

Liten vårstjärna heter denna. Så vackra och när marken i stort sett är brungrön än så länge sticker de ut. Lite märkliga blommor ändå som kan sprida ut sig nästan som vitsipporna gör. Det finns villor inte så långt ifrån och denna art har spridit sig och växte där i trädgårdarna i 1000-tal. Eller är det kanske tvärsom? Kommer ursprungligen från Turkiet och kom till Sverige i slutet av 1800-talet och fanns med i frökataloger från 1893 läser jag på. Sedan har den spridit sig själv genom frösådd. 

Tror detta är Svalört. En tidigare medicinalväxt som har använts mot djursjukdomar men också torkad i sallader och även som medel mot bl a hemorrojder läser jag på Wikipedia. 

Samma som ovan men dessa är ihopslagna. De växer i en slänt ned mot ån. 

Rysk blåstjärna som också kallas bara Scilla växer också här i ganska stort antal

Men det var denna som var den egentliga anledningen till besöket. Fältsippan ska växa här och det gör den. Lite tidigt då det ska finnas betydligt flera. Ser lite frostbiten ut. Inte så konstigt då det fortfarande kan vara is på bilrutan under de tidiga morgontimmarna. Kom fram 3-4 unga glada flickor som nog gick i någon av de tidigaste klasserna som ville veta vad jag höll på med och varför. Snabba frågor med öppen blick som inte förväntar sig något annat än vänlighet och ärlighet. När de är nöjda med svaren och kollat på bilderna i kameran springer de mot resten av klassen. Alla 3-4 kommer springande tillbaka efter någon minut. De har hittat en blomma som de vill visa mig och som jag kan ta kort på. Tror bl a orden sällsynt, fridlysta och fältsippa fick en koppling till verkligheten för dem. Så intresserade. Det lilla samhällets barn 

Åkte senare till Lånestaheden i Vagnhärad där också den sällsynta fältsippan växer. Vi tog kort på den förra året. Såg knoppar som knappt har kommit upp. Behöver komma tillbaka regelbundet under några veckor

Det var tidigt. Några vitsippor har redan kommit. Sättet som de växer på i Värmland i 10.000 tal på samma ställe ser man sällan här. Finns naturligtvis och är inte ovanliga men har aldrig sett dem här växa som mattor över stora ytor

Gott om blåsippor i dessa trakter. De som inte är helt vanliga i Värmland. Men det sjunger på sista versen för dem. Tror inte att jag någon gång har sett så många olika färgskiftningar på ett och samma ställe som här. Från mörkblått, lila och till ljust blå. Bredvid varandra

Bilden som jag fototekniskt blev mest nöjd med idag.