190418 Granbergsdals hytta

Vi började dagen vid Granbergsdals hytta. Fantastiskt fin och bibehållen samt lättillgänglig. 

Det är mäktigt att gå omkring här och försöka förstå. En stor och betydelsefull arbetsplats som var i bruk ända in på 1930-talet och det gör att den var bland de sista hyttorna som lades ned. De som blev kvar kallades sedan för järnbruk

Texten har skrivits av på min site

Enorma slagg- och varphögar

Texten nedan har skrivits av på min site

Texten nedan har skrivits av på min site

Ganska lite vatten som rann förbi hyttan. Det fick sin förklaring såg jag. Vattnet som användes för att driva hyttan kom ursprungligen denna väg. Det var torrlagt idag

NKJ (Nora - Krlskoga Järnväg) passerade här. Nedlagd sedan fler år. Normalspåret ligger fortfarande kvar. I alla fall här vid Granbergsdal

Stationshuset är numer bostadshus.. eller kanske fritidshus 

190418 Kortfors

Vi har varit här förut och letat efter Kortfors Hammaren (länk till siten). Koordinaterna visar inte det exakta läget men de är nu uppdaterade nu på siten. Det är ju tidig vår och inga löv... Det gjorde att nu såg vi en lämning från hammarbruket. På en ö mitt i Svartälven finns det något som jag inte vet vad det är. 

Själva hammaren fanns inte på ön. Bron över det smala sundet till vänster är borta sedan länge. 

190416 Hållsjö- och Silverhyttan

Tereza och jag åkte till gränstrakterna vid Örebro län för att besöka Hållsjöhyttan samt Silverhyttan. Efter ganska mycket krångel vände vi. Hållsjöhyttan (länk till min site) låg för avsides på för dåliga vägar. Men vi hade redan passerat platsen med fel koordinater... De är uppdaterade på siten nu. Ett stort industriområde en gång i tiden

Tror att det till höger är en ramp som gick upp till pipan på masugnen under

Det som är kvar av masugnen

Mycket kolrester och slagg

Rampens infästning mot vägen

Igenväxt och igen slyat men inte mer än att det lätt går att se hur det såg ut en gång. Allt organiskt från den tiden är naturligtvis borta

Men slagg finns det gott om. Man använde kalk för att binda restprodukterna

Malmen kom sista biten antagligen med båt

En damm men kanske också en bro över en gång

Så många transporter från "kajen" till masugnen. Fanns restprodukter på fler ställen. Antagligen låg den sk rostugnen alldeles till höger intill vägen bort mot masugnen

Vi hade nästan gett upp hoppet att kunna besöka Silverhyttan men vi ställde bilen vid bommen till slut och gick sista biten. Det visade sig bara var någon km att gå. Den avstängda vägen från 1776 var betydelsefull en gång!

Dammvallen mot sjön för att kunna utnyttja den lilla fallhöjden ned mot masugnen

Detta var nog den ursprungliga vägen utefter ån mot själva hyttan

Vi gick inte fram. Ingen hemma vad det verkar men skulle själv inte vilja ha främmande personer trampande omkring på min privata tomt. Man kan kanske komma fram till hyttruinen genom skogen på andra sidan. Vi avstod dock från det.  "Fastigheten är kamera övervakad stod det på grindstolpen..."

Men den avstängda vägen var viktig en gång. Det ser man på bredden och att man tom hade bemötat sig med räcke. Lite tråkigt att vi inte lätt får ta del av de gamla vackra vägarna längre. Men förstår också samtidigt med tanke på alla stölder som numer äger rum vid obevakade ställen. Efter att ha pratat med många under våra hytt och hammare besök så har dessa "skåpbilar" som man kan se sakta köra omkring blivit ett riktigt gissel. 

"Grannsamverkan", "Fotoövervakad", bommar, "Privat väg". "Enskild väg" osv är inte alltid så trevligt att se och alla dessa skyltar etc står i stark kontrast till hur det var för inte speciellt länge sedan

190406 Hornborgasjön

Var till Hornborgasjön tillsammans med Gun-Britt, Karl-Erik, Karin och Kjell-Erik. Första gången för mig fast det ligger relativt nära. Mäktig upplevelse med tusentals tranor. Mycket folk

Här syns det tydligt det är 1000-tals på ung samma ställe

Tereza´s bild

Tereza´s bild

De släpper oss ganska nära inpå. Har inte tidigare upplevt att de har släppt människor så nära sig. Märkligt minst sagt. Ser man tranor ute på ett gärde 200 m bort reagerar de och flyger iväg om man kliver ur bilen. Här var vissa inte mer än 10 meter bort och ännu märkligare. Det stod kanske 100 personer på andra sidan staketet och tittade och tog bilder med mobilen. På något sätt måste det finnas i deras arvsmassa att detta är deras område och att de är trygga här... 

Försökte mig på flygbilder men det är svårare

Ganska många sångsvanar. De var nog faktiskt ännu mer orädda

Var även en sväng till Gudhems nunnekloster som grundades redan under 1100-talet!!! 

Reformationen under 1500-talet innebar slutet för klostret. År 1527 bestämdes att alla kloster nu var kronans egendom men redan 1529 brann klostret ned och det byggdes inte upp igen. En illvillig tanke smyger sig in att branden var anlagd. Förändringarna var nog kanske mycket svårsmälta. Det började restaureras eller rättare sagt grävas ut under 1920 talet. Kyrkan bredvid som byggdes i slutet av 1800-talet har ett mycket intressant golv som jag tror... kommer från klostret

Vi avslutade dagen tillsammans vid en Thai restaurang i Skara. Bra och gott!

Tereza´s bild

190402 Stockholm - Kristnehamn #28

Frukost vid Good Morning. Onödigt tidig avgång. Kunde nog ha segat mer med tiden hem. Flixbus västerut med byte i Västerås. Ska ta en buss eller tåg nästa gång... som går hela vägen utan omlastning och väntan. Inga större problem men man är ganska seg efter att ha transporterat kroppen så länge och så långt. Men... hemma igen

När man är borta så kan man ibland längta hem. Till den 3% mjölken bl a och kaffet som vi är vana vid. Hemma så saknar man platsen och det vi gjorde där man var. Baden, solen, barfotapromenader i sanden, äta bra mat ute och billigt samt Tereza´s familj osv.  

190401 Lisabon - Stockholm #27

Kommer fram till Lisabon tidig förmiddag. Det blir en lång väntan på flygplatsen på planet till Stockholm. Lite drygt att gå omkring och vänta. Men vi är ju två och det är bättre än att vara själv. Å andra sidan tycker jag faktiskt att det är bättre med ett stopp än att flyga 7 + 4 timmar non stop. Det är ännu värre. Kom iväg något sena men de kompenserade det till största delen. Tereza tog några bilder på solnedgången

Hade bokat hotel vid Good Morning. Billigare men ligger lite off. Men de kom och hämtade efter mindre än 10 minuter så det var inga problem. Seg och trött är man fast man inte gör något... 

190325 Fortaleza #25

Blev på nytt bjuden på lunch av Roberto. Vi åt tillsammans med stora delar av Tereza´s familj. Fick även senare träffa Vivianne och tacka för att vi fick låna hennes bil under dagarna jag jag var här. Internet har varit lite svajigt så vi åkte till Terezas syster Vera för att försöka göra check in. Naturligtvis krånglade det med Terezas biljett så vi beslöt att åka till flygplatsen där TAP har ett kontor. Naturligtvis var det stängt. Vi kollade och det utskrivna boarding kortet eller sms i mobilen som vi inte fick betyder inget. Det är själva passet som är värdehandlingen. Vi tror också att krånglet berodde på att Terezas brasilianska pass har andra efternamn än det svenska som biljetten ursprungligen är bokat i... 

På kvällen var vi med och såg på Jessicia´s uppträdande ännu en gång. Näst sista uppträdandet för denna uppsättning. Det var kul för henne att intressant och publikantalet hade ökat hela tiden. 

Från vänster Tereza´s bror Roberto, syster Vera, Tereza, Jessica, kusin Annabel, Merces (Annabels mamma), Marizor, Larissa och  Socorro (Larissas mamma)

190331 Fortaleza #26

Fick ont i ena örat för några dagar sedan. Det "gick över" men det började istället bli mer ömt i andra. Kändes lite som vatten i örat men det var mer ömt. Var sämst på morgonen och blev lite bättre under dagen eller om man helt enkelt gömde bort. 

Idag, några dagar senare, kändes ena örat fortfarande ömt och det hade även kommer tillbaka i det andra. Är även lite orolig att jag ska få problem med flygresan på väg hem. Behöver nog besöka läkare och få hjälp kom vi fram till vid frukostbordet fast det är söndag. Skulle nog ha åkt direkt till läkare när vi kom tillbaka på fredag. Kom på att jag har ju även tagit en tilläggsförsäkring hos IF för bl a sjukvårdkostnader som kan uppstå under resor och som också inkluderar hemtransport i låda med lock över om det skulle bli så illa. Så vi gick till en privat sjukvårdsklinik som har öppet på helgerna. Den publika sjukvården här kostar inget för patienter, inte heller för mig. Den är också bra men man kan hamna i kö under framför allt helger och det är ju idag vi även ska åka hem. Var till den publika förra gången i Fortaleza när jag fick galopperande magsjuka. Sjukvården funkar alldeles utmärkt och fick den gången all hjälp man kan förvänta sig. 

Denna gång bestämdes att det privata alternativet var ett bättre val. Gångavstånd (15 min) till det privata sjukhuset. Svett i värmen blir man bara efter 10 min promenad men först kölapp, sedan registrering hos en tjänsteman med massa efterfrågade uppgifter. Passet var med som tur var men bland annat frågade de efter min mammas namn..... Tereza fick komplettera med lokalt telefonnummer och ytterligare lite till. Ett nytt papper som vi tog med oss till en annan disk och tjänstman där vi betalade 300 real (ca 750 kr) för jag är ju inte med i deras privata sjukvårdssystem. Nytt eller om det var ett kompletterat dokument och ny väntan. Denna gång mindre än 5 minuter innan mitt namn dök upp skärmen att vi skulle gå till väntrum 1. 

Träffade alltså läkaren på en akutmottagning utan pulserande kulhål mindre än 15 minuter sedan vi gick in genom dörren. Frågade om han kunde engelska men det kunde han inte. Förstod att han sa till Tererza att det finns andra läkare som pratar engelska om vi istället skulle vilja träffa en sådan. Det behövs inte,  har ju Tereza som kan tolka. 

Frågar lite om jag tar medicin och/eller har allergier och lite annat som alla gör. Får sedan sätta mig i en spartansk undersökningsstol och han tittar i öronen. Lite vax i det öra som gör mest ont som han tar bort. Säger att jag har en infektion i örat som jag har fått av "vatten". Frågar hur man kan få en infektion av havsvatten. Han förklarar att havsvatten i sig självt inte kan infektera men det gör att vävnaden eller huden mjuknar i örat. Ungefär som man ligger för länge i badkaret och partier på händer och fötter böjar mjukna och bli "vita" och skrovliga. Havsvatten gör detta snabbare än sötvatten men det är inte det som är problemet. När vävnaden är uppmjukad finns det överallt bakterier etc som passar på att angripa och försöka bosätta sig om det går. Det är det som är problemet och som i sin tur skapar infektionen. Är ju bara några grader söder om ekvatorn.... Blekfeta värmlänningar som inte är vana vid 27-28 grader badvatten och som inte vill gå upp ur vattnet i första taget får se upp. 

Får ett recept på en tablett att äta och droppar att ta i örat. De som bor här har i sitt husapotek en apotekssprit att droppa i örat om man börjar känna det jag kände i början. Det dödar bakterierna och det går inte så långt att man blir öm och svullen som i mitt fall. Så nästa gång blir det även för mig en liten flaska "dropp sprit" i rese apoteket. 

Administrationen vid sjukhuset är lite omständlig med många inblandade men ändå effektiv. Faktiskt mindre än 30-40 minuter från vi gick in genom dörren går vi ut igen med ett recept som vi tar till ett öppet apotek något kvarter bort. Lite rabatt fick vi också. Helt otroligt! Jämför med egna erfarenheter hemma där man mycket motvilligt får komma till sjukhuset och ännu mer motvilligt och efter lång väntan i bästa fall får träffa läkare eller i alla fall en som påstår att hon/han är. Inte heller den vanliga stroppigheten och ibland även oviljan att lyssna på det man vill säga finns här utan det är ett i och för sig kort men vänligt samtal som skapar en känsla av att det kommer att bli bra. Men det finns ett problem. Språket. Kan säkert få prata med en engelsktalande läkare men sedan ska man även kommunicera med reception och administrativ personal samt även svara på frågor vid apoteket. Går nog men det blir minst förvirring. 

Är glad för att jag ändå gick idag. Lösningen på mitt problem tog de på studs. De visste precis vad det var jag hade drabbats av. Antagligen fick jag också medicin som var anpassad och mer träffsäker än vad jag hade fått hemma. 

Samma erfarenhet om sjukvården hade jag även från Costa Rica där jag förmodligen hade med mig en halsinfektion som blev värre efter många timmar i en bästa fall filtrerad och på nytt syresatt flygplansluft. Behövde uppsöka läkare efter några dagar när det inte gav med sig som undersökte noggrant och gav mig medicin men hytte med fingret i luften till mig när vi var klara att jag fick lova höra av mig nästa dag på Whatsapp efter att vi hade utväxlat och testat telefonnummer. Det hann jag inte för en anställd vid kliniken kom och väckte mig och kollade mitt blodtryck innan jag ens hade gått upp. Sedan ringde hon även under de närmaste dagarna för att kolla om allt var OK. Chockartat... minst sagt för mig som svensk. Är mer van ett fullständigt motsatt beteende från min sjukvård. Ja, det har hänt mycket sedan Dr Westmark i Munkfors gjorde hembesök i början av 60-talet när hela familjen var sängliggande på grund av "Asiaten".