lördag 16 juni 2018

180615 Arvika (2018 #24 Totalt #83)

Vår första anhalt idag blev Älgå bruk (länk) Ligger på andra sidan Glafsfjorden från Arvika sett. Ett av flera gamla bruk efter västsidan som numer är nedlagt


Tog en bild på denna solblekta tavla. Den visar bra hur det en gång såg ut här med minst tre industrier efter varandra ned mot Glafsfjorden. Spikhammaren/smedjan, kvarnen och sedan sågen. Tittar man på kartlagret från Riksantikvarieämbetet finns även en hammarlämning längre upp efter Älgån. Pratade med några som tvättade mattor där kvarnen hade legat. Mannen hade en klasskamrat (40 eller 50 tal gissar jag) som berättade när sågen uppe vid dammen till Älgån rasade en natt med ett brak... Så mellan Älgsjön ned till magasinet och kajplatsen vid Glafsfjorden fanns det 4 industrier: såg, smedja, kvarn och såg. 


Intressant att det gick en timmerränna från dammen vid smedjan ända ned till dammen vid sågen. Smedjan med kyrkan i bakgrunden som man även kan gå in i under vissa tider på året


Stod lite på skojs skull och räknade hur många skovlar som var vattenfyllda och hjälpte till med att få ett av de tre vattenhjulen att gå runt. Fick det till 8 st. Skattade att varje rymde 20-25 liter. Det innebär att trycket för att få hjulet att gå runt var ca 150-200 kg


Älgå vackra kyrka från 1726


På info tavlan vid kyrkan 


Från läktaren där organisten sitter





Lämningarna efter sågen samt laxtrappan. Mannen som tvättade mattor berättade att man får inte fånga laxöringen som vandrar. Markägaren har dock rätt att "provmeta" en eller ett par fiskar när de vandrar upp på hösten. Det är dock inget skådespel med hoppande fiskar utan det simmar uppför trappan under varje steg. Man kan dock se dem komma om man är där på kvällen och lyser med en lampa berättade han



Kvarnen finns inte kvar längre. En man och hans fru tvättar mattor där den låg


Kul att man ändå har behållit kvarnstenarna


Två stycken


Nästa anhalt på min bruksinventering i Arvika kommun var Hillringsberg (länk) 


Blev lite vilsna men det visade sig låg vid dammen mellan en nedlagd fabrik och Hillringsbergs gård. Säkerligen en gammal väg, den gamla vägen till bruket som de hade klippt. Det fanns väglampor efter vägen. "Privat område" stod det på en skylt men med ett telefonnummer som man kunde ringa. "Det går alldeles utmärkt att titta på smedjan och kvarnen". Kvarnen är öppen så den kan ni gå in i....


Fabrikslokaler och bostäder bredvid varandra. Inte svårt att tänka sig vilken viktig plats och stor arbetsplats detta var en gång i tiden. Inte minst om man även räknar med de som jobbade med jordbruket vid gården


Smedjan


Dammen framför smedjan och kvarnen som man hade för att så länge som möjligt utnyttja fallhöjden ned till Glafsfjorden. Verkar vara en kraftstation som utnyttjar fallhöjden idag... men är osäker på om den ens är i drift. 


Undrar vad det är som gör att en modern dörr aldrig kan mäta sig med dessa gamla vackra


Vi kunde som sagt vad gå in i kvarnen. Mycket intressant med alla maskinerna som stod kvar


Den högra, södra delen på byggnaden, kvarnen


Hade kollat på Lantmäteriets karta efter lämningarna av bruket. Trodde "R" som vi hittade betydde att det var där som hammaren och smedjan låg här men det var fel. Det fanns en annan lämning. En gammal kyrkoplats som vi upptäckte när vi lunchade


Kyrkan finns inte längre. Den har legat där man kan se korset bak i bilden



Baksidan av minnes stenen


Framsidan


Nästa plats i rutten längs västra Glafsfjorden var Sölje bruk (länk)


Hittade den ganska lätt bredvid vägen. Koordinaterna stämde precis. Såg först inga lämningar men så pratade vid med en kvinna som kom med sin hund. Jodå - det är spiksmedjan som ligger därnere


En ganska stor arbetsplats en gång i tiden då det även fanns en såg här. Flera tidstypiska gårdar runt om


Så såg jag dem bland riset. Lämningarna efter infästningen av axeln till hammaren


Även rester av rännan från dammen till smedjans vattenhjul finns kvar under bron


Dammen finns också kvar men vattnet tillåts passera idag


Kvinnan med hunden berättade om att det finns lämningar efter en damm till som förr användes för sågen. Dammen används men inte så mycket vatten i den idag


Men detta var ju en överraskning. Själva sågmekanismen är ju kvar. Stod länge och kollade på hur den kunde ha använts. Ganska avancerad konstruktion


Parkerade vid denna busskur där gamla vägen gick. Lite nostalgi är det då det var så här det såg ut på många ställen i mitt gamla Värmland där bussen stannade. Undrar hur många timmar en sådan skulle få stå orörd och inte vara vandaliserad i en mer urban miljö?


Glasfors bruk (länk) var nästa anhalt. Två dammar men det är bara den övre som används


Ganska lätt att se att det har funnits en damm här. När jag kollar lite extra på både Lantmäteriet karta och Riksantikvarieämbetets kartlager är jag tveksam om mina bilder är från Glasfors bruk..... Ruinen där jag hittade dem är heller inte utmärkt av någon av myndigheterna. Tror detta är någon annan historisk lämning än Glasfors bruk


Hmmm. Det får nog bli en resa till hit.... 


Det går med lite fantasi att föreställa sig en dammvall och en byggd ränna för ett vattenhjul


Ett bilvrak här.... 50-100 meter in på området. Ser ut att vara i alla fall en efterkrigsbil? 50-tal eller äldre och hur nu den har hamnat här. Antagligen var den gamla/ursprungliga dammen även en bro och den är väl tippad ner från den. Men varför har den fått ligga kvar alla dessa år???? Anmäld som bilvrak i naturen nu i alla fall


Vi var även upp till Lenungshammar (länk) i Glaskogens naturreservat. Det finns få och otydliga rester efter en stångjärnshammare här. En del turister och kanotuthyrning pågick så vi avstod från att kliva omkring på området. 








180614 Arvika (2018 #23 Totalt #82)

Vi hann inte så mycket längre eller rättare sagt, vi gjorde inte så mycket mer än att vi åkte och stannade vid Ingestrands fina camping i Arvika. Parkett plats och utsikt mot Glafsfjorden


Kommer ihåg från min Komrev tid att campingen ägarmässigt är något annorlunda än de flesta andra campingar. Den ägs och drivs av Arvika kommun. Kollade och såg att det gör de fortfarande. 


söndag 10 juni 2018

180610 Filipstad (2018 #22 Totalt #81)

 Bolhyttan ligger nära Mangenbaden. Vi blev "utskällda" för något som vi inte förstod av en kvinna men träffade dock samtidigt på en trevlig man som tog oss med till sin bror som hade mycket att berätta om platsen. Bla gick en sk stånggång längs hela dalen berättade han till ett vattenhjul som drev något vid hyttan. Ca 100 dagar om året räckte vattnet till för att driva hyttan. För inte så länge sedan var byggnaden högre men så rasade ena väggen. Han berättade att många av de som arbetade vid hyttan bodde inte här utan gick mellan de olika anläggningarna och "sökte jobb". 


Åkte tillbaka till där vi var i förrgår för att se om vi såg lika många fjärilar och sländor som då. Nja, men det var ändå rätt många efter vägen. Det går en å bredvid vägen vilket är förklaringen till mångfalden. Det var denna som vi ville "fånga" på bild. Blå Jungfruslända kallas den. Hanen är blå och honan är brun


Svavelgul höfjäril 


Kungstrollslända


En groda också


 Nästa anhalt var Torskbäckshyttan. Det var en överraskning. Så fint bevarad stora delar av anläggningen ändå var. Inte mycket vatten som rinner i Torskbäcken längre. Vi var inte upp till dammen och tittade. Det finns nog en förklaring där varför det inte rinner vatten i bäcken längre. Det behövs ju inte heller längre. 



Hyttan och rostugnen lär det väl vara. Finns avfotograferad beskrivning av platsen nedan




Tänk om man kunde få se hur det gick till här då det begav sig. 




Det finns en damm i närheten men nästan inget vatten leds förbi hyttan idag


Tereza hittade en av sina favoritblommor. Förgätmigej 



Allt är inte kvar av hyttan / bruket men väldigt mycket








Det är jag som går där framme....


Länkarna till resp hytta finns men behöver överarbeta informationen och komplettera med bilder. Blir mycket att göra när man kommer hem.....





lördag 9 juni 2018

180609 Mangenbaden (2018 #21 Totalt #80)

Besök vid resterna av Yngshyttan (länk) låg på agendan idag. Åkte fel - som vanligt - men det gjorde inte så mycket. Yngshyttan ruiner kunde vi tillsammans med en närboende vi pratade med lista ut vart det låg när vi kollade på Riksantikvarieämbetets karta. 


Vi hittade hit till slut. Dammen bredvid som alltid finns för att kunna utnyttja fallhöjd och vatten så länge som möjligt var i alla fall kvar som då. Det är dock inte mycket som syns av hyttan. En stor hög jord och grus och nedanför stora kullar av slagg. Troligen låg det även en hammare på ung samma ställe. En ganska stor verksamhet här en gång i tiden


Den som jag pratade med berättade att där vi åkte fel finns en gruva som numer är nedlagd. När den lades ned blev de anställda istället lovade jobb i den närliggande Persbergsgruvan. Då sa arbetarna i Persberg att "hit vill vi inte ha några Kalhyttingar som ska ta jobbet i från oss". Det intressanta är att avståndet mellan de två samhällena är ung 1 km.... Personen bodde i ett äldre hus som en gång ägdes av "Steg-Erik". Det Erik gjorde på fulltid var att tillverka långa stegar av granslanor som sedan användes till gruvan i Persberg


Såg denna snok som vi skrämde upp och gled ned i vattnet och försvann. Hade fått bättre bilder om jag inte hade haft så mycket kameror att ta hänsyn till... 


Åkte sedan till Långban och naturreservatet Tibergs udde som finns ute på udde i sjön. Mycket torrt och nästan inga blommor. uppbränt är väl ett passande ord. En del blommor fanns dock upp bland träden i halvskuggan



Gruvan har vi nu sett flera gånger. Intressant plats


men hyttruinen har jag/vi inte sett tidigare av någon konstig anledning. Mycket välbevarad och som ett museum. 


Just här i Långban (länk) vid hyttan har jag inte varit förut. Vet att det är födelseort för både uppfinnarna John Ericsson och Nils Ericsson men visste inte att det var så vackert här


Mycket att se kring hyttan


Kunde även gå in



Denna bild fanns utanför. Den kan man stå och se länge på och ha många tankar och åsikter om. En svunnen tid med troligen andra sätt att se på människor. Nytt för mig var att så många av de som jobbade inom gruvnäringen eller framställning av tackjärn och stångjärn var med i den stora utvandringen till Amerika. Inte bara drängar och andra inom jordbruksnäringen. Undrar om barnen på bilden hade något val när bruket behövde mer folk eller när föräldrarna ville ha hjälp med ekonomin. Det är lätt att tänka sig att det var svårt på många plan


Vi fikade vid John Ericsson gården. Fick några "flashbacks" eller vad man kan kalla det när vi satt på trappan i skuggan och tittade ut. Inifrån hördes ett radioprogram med flera gamla svenska traditionella sånger från 40 och/eller 50-tal. Sven Bertil sjöng den ena efter andra låten efter sin pappa Evert. Kanske var det radioprogrammet "Sommar" eller en CD eller minnespinne. Mindes och kände något odefinierbart saknat men trevligt från en period långt tillbaka och ett Sverige som var då. 


Bilden tagen med mobilen och snart vete tusan om man egentligen behöver något annat att ta bilderna med


De serverar lunch här också. Vi hade just ätit... vilket var synd för det såg verkligen bra ut


Denna skylt var vänd inåt och antar att det händer att man vänder på den


Långbansändehyttan (länk) hittade vi ganska lätt. 


Den var tom utmärkt på plats


På andra sidan gamla vägen fanns det mycket kolstybb eller liknande i marken. Antagligen låg kolhuset här. Träkolen som man använde låg inomhus...


Gamla vägen söderut mot Långban. För inte så länge sedan kunde man åka den och komma ut på vanliga vägen igen. Inte idag.... Kunde inte vända och fick backa någon km. Lite yr i mössan efter att ha backat så långt med hjälp av backspeglarna men inga problem egentligen 


Tereza fick en bild på denna vackra fjäril medan jag letade hyttruiner


Vi åkte till fina Mangenbaden för att övernatta. Personen till vänster om tallen heter L-G


Fick plats på "gräddhyllan" som det heter där vi står. Vår bil i mitten 


Liten baktanke var det ju med platsen. Var här som barn och har en del minnen härifrån. Även campat här i pappas husvagn senare i livet med Henrik och Fredrik. Barfota spatserande efter stranden blir en annan stil när man ska längre upp. Lite spretigare gångstil bland tallbarr och tallkottar. Det minns jag också från då.... Undrar hur många badgäster som egentligen gör sig besväret att gå med vinklade nakna fötter samt höga knäuppdrag till badtoaletten.... ? Det är väl någon promille urin i badvattnet här... som det väl är på alla stora badplatser