180521 - Norge Dag #3 (2018 #6 Totalt #65)

Anledningen till "omvägen" förbi Trondheim var Nidaros domen. Har varit här i början av 70-talet men mindes inte mycket. Tereza och jag passerade förra året men det var något stort jippo på gång och det fanns ingenstans att parkera. Det var svårt nu också men det är helgdag i Norge så det var förhållandevis lite folk ute på förmiddagen. 

Fantastisk byggnad och platsen som pilgrimsleden eller rättare sagt pilgrimslederna hade som mål. Pratade lite med en kyrkovaktmästare eller liknande om vad det var som man gjorde när man som pilgrim kom fram. Alla ville röra vid kistan där kung Olov Haraldsson låg. Kistan öppnades förresten varje år för att se på kvarlevorna. Kroppen var intakt! Kistan blev stulen av endera danskar eller svenskar "men vi vet var den finns" och Kung Olovs kropp ligger numer begravd under kyrkan på hemlig plats berättade han. 

Vi gick lite vilse på väg tillbaka till husbilen. Trodde det fanns bara en älvgren men det gjorde det inte. Det löste sig ganska galant till slut. Passerade denna affär. En affär bara med folkdräkter. Det är något med Norge som jag saknar i mitt land. Stoltheten över sitt land och sin kultur. Inget skrapande i gruset med foten och ursäktande där inte

Vi lunchade här. Alla dessa vackra platser

Saktade in men hann inte stanna för att svänga av. Fick backa en bit och när jag hade backat färdigt och skulle svänga in stod det en polisbil där. Två poliser i vårsolen på röd dag som mätte hastigheten på de jag mötte. Mycket övertid och komptid där

Vackra kyrkan i Vinje. Byggd 1820 läste jag

Den vackraste platsen i byn

Vi fortsatte mot Kristinansund. En färjeöverfart ingick....  Förresten är stort sett hela vägsträckan från Torndheim längs Vinjefjorden till Kristiansund mycket vacker. Pratade lite med han som tog betalat och hur dyrt det är i Norge. Han åker varje månad till Sverige och storhandlar berättade han. Han tror att han på årsbasis kan tjäna någonstans 1000 kr i månaden. 

Hade lite svårt med camping men vid försök 2 så hamnade vi här. Kände igen mig när vi åkte över den långa enkelriktade bron. Här har jag varit förut.... Skjernnäset

Henrik, Fredrik och jag var här och fiskade för 15 - 20 år sedan. Träffade den trevliga ägaren igen som visade Tereza och mig runt på hans "museum". Hans far hade en stor trålare som norska staten löste in för kanske mer än 40 år sedan när den stora norska fiskeflottan höll på att fiska slut på fisken. Han bedriver numer en fiskeodling i närheten tillsammans med sina söner. 

Vi bodde här den gången... 

Vilken vacker solnedgång... och soluppgång det var. Vi tog några bilder för att i alla fall minnas

180520 - Norge Dag #2 (2018 #5 Totalt #64)

Vägen följer Klarälven 

Vägen följer här sjön Engeren. Klarälven / Trysilälva flyter på andra sidan berget...

Så kommer vi fram där Klarälven, eller rättare sagt där Trysilälva börjar. Man kan väl säga den börjar där sjön Femunden rinner ut i sjön Isteren. 

Men det verkar inte vara rätt det heller. Pratade med ett par som gick förbi och som har en hytte här. De berättade att hos de som bor här heter inte älven Trysilälva utan Galtälva. Vid Galtsjöns utlopp längre söderut börjar Trysilälva. Komplicerat detta

Bild upp mot sjön Isteren som sjön Femunden först rinner ut i innan vattnet sedan rinner vidare ut i Galtsjön. 

Bron över Isterfossen får hur som bli sinnebilden för mig där Klarälven börjar

180519 - Norge Dag #1 (2018 #4 Totalt #63)

På väg mot Norge. Tog vägen förbi Munkfors för att kolla på "hägg floden". 

Bodde 7-8 år i den sk maskinistbostaden och hörde mer eller mindre alltid bruset från forsen

Barndomens stigar....

Vet inte om den kallas timmerrännan än men det satt inte där på "min" tid. Numer är det nog bara ett spillrör vid högvatten

Vi funderar lite på om vi ska äta lunch här eller vänta

Det blev lunch vid vackra Annefors istället. 

Tog sikte på Röjdofors och den fina kvarnen. 

På skylten står

"Det rinnande vattnet var tidigare den enda möjligheten att utvinna kraft för industriell användning. Flertalet vattendrag i Värmland utnyttjades därför flitigt av bla kvarnar för framställning av mjöl. Här vi Röjdån, intill kvarnen, fanns tidigare även en vadmalsstamp, en såg, en stickhyvel och en smedja. När dessa småindustrier upphörde dröjde det inte länge för husen förföll och till slut revs. 

Kvarnbyggnaden uppfördes 1859 och ersatte då en äldre kvarn. Med sina två kvarnstenar betjänade den ett tämligen stort upptagningsområde och både norrmän och svenskar utnyttjade anläggningen. På höstarna blev det ofta kö vid malningen och det hände att bönderna tvingades övernatta i den lilla kvarnkammaren. Verksamheten vid kvarnen upphörde 1960".

Det gick att gå in och kolla. Luktade mjöl

Upphörde 1960... innebar att man även malde elektriskt 

Mjölbingen

Väldigt lite i vatten i Röjdån

Rännan in mot kvarnhjulet är tilltäppt idag och har nog varit det länge

Vattenhjulet är i princip intakt

Hjullager i sten

180516 Skarphyttan

Vi mötte upp Henrik när han kom med tåget och åkte mot Nykroppa och Skarphytte hammare. Mycket dålig väg och en bil behöver här ha extra hög markfrigång. Vi stannade för att äta vid en fin vik vid Stora Bosjön. Komma från andra hållet via Skarphyttan är betydligt enklare

Så hittade vi den till slut.... Skarphytte hammare. En av de intressantaste platserna hittills. Man har bara lämnat och låtit det förfalla. 

Fantastiskt att få kliva omkring här 

Rännan för att förse vattenhjulet med vattnet är borta för länge sedan. Skulle tro att hammaren är ung lika gammal som Skarphyttans ruiner som är daterade 1638 - 1858. Läser på att hammaren användes mellan 1651 - 1850. I ganska exakt 200 år hamrade man tackjärnet från Skarphyttan till stångjärn här.... 

Huset på udden heter "Klostret" på Lantmäteriets karta. Undrar varför... Just där skulle jag kunna tänka mig att ha sommarstuga

Den gamla vägen förbi hammaren och där man bodde. Det verkar som om informationen om hammaren från Nykroppa hembygdsförening som ska sitta på stolparna är bortriven..... 

Vi åkte vidare mot Skarphyttan. Tog inte mer än 5 minuter med bilen. 

På skylten står det....

Här vi norra änden av sjön Skarpen anlades Skarphyttan 1638. Malmen som användes kom från Persberg. 1738 lades Svartsångshyttan ner och tackjärnstillverkningen överflyttades till Skarphyttan. När Skarphyttan lades ner 1858. innebar det att all järnhantering på skogsplatån i östra delen av Kroppa hade upphört. Även en kvar anläggning har funnit i hyttans närhet. 

Det är övervuxet men inte svårt att se vart masugnen fanns. Inget vatten leds hit numer så det är lite svårt att se hur de olika lämningarna användes. Övervuxna. En bild från i vintras, länken, visar tydligare vart masugnen stod. 

En ganska stor verksamhet över lång tid. Ca 220 år och det finns stora lämningar av varp när man framställde tackjärn av malmen som troligen kom från Persbergs gruvor

Sinnersten

Fabriksgården sedd nerifrån 

Skylt med vägnamnet här.... Det finns ju bara en väg i princip

Skarphyttan ligger mycket vackert vid norra änden av sjön Skarpen

Gamla vägen gick här, på dammvallen

Tereza´s bild

Fabriksgården. Igenväxt och igenslyat men det är lätt att se att det faktiskt en gång har varit "fabriksgård" och en för den tiden stor industriell verksamhet här. Även en kvarn

180514 Nötön

Tereza och jag var till Nötöns naturreservat idag. Det är tidigt på säsongen men vi såg i alla fall många sländor. Vackert ställe med mycket fågelkvitter. Hörde bl a två gökar....

Få blommor så tidigt på säsongen. Harsyran är en av de där blommorna som man har någon slags relation till. Tidiga och har många gånger ätit av bladen

Citronfjärilen är oblyg och ganska lätt att fota. Har 100-tals men vad spelar det för roll. De nytagna är i alla fall de roligaste. Vi såg någon annan art också men som inte stannade speciellt länge på varje ställe. 

Tereza´s bild

Tereza´s bild

 

Tereza´s bild

 

Tereza´s bild