180420 Alkvettern & Åsjöhyttan

Ruin turism även idag. Alkvetterns bruk mellan Gellåsen och Storfors. Inte så långt från Kväggeshyttan. Hade tur och träffade på en som har bott i närheten sedan 1981. Han berättade att huset på bilden är kvarnen. Dörren var öppen så vi gick in. 

Det såg ut som det inte var historisk tid som man bedrev något här. En stor el motor på golvet och det gör att kvarnen var inte vattendriven utan el driven

De lämningar som jag trodde var efter stångjärnshammaren är enl Riksantikvarieämbetet grunden efter en kraftstation som fanns här. Det stämmer ju i så fall med den stora el motorn på golvet som drev kvarnen. Resterna efter bruket syns inte men väl resterna efter kraftstationen 

Vattendrivet var det i alla fall. En ganska omfattande damm mur för att kunna få bra fallhöjd. Muren är delvis byggd i sinnersten från bruket

Resterna efter stångjärnshammaren men troligare efter kraftstationen

Det fanns två dammar. Detta är den övre

Personen jag träffade på berättar om att det även fanns en såg och när han flyttade hit 1981 fanns rester av den. Idag bara en del av husgrunden. Läser hos Riksantikvarieämbetet att det finns rester efter järnvägsräls. En "järnväg" för att transportera timret och såga timret vid sågen

Det är konstigt att Åsjöhyttan inte var upptagen ni Furuskogs bok från 1924. Ligger i Örebro kommun men kanske den inte ens ligger i landskapet Värmland. Konstigt att det ska vara svårt att se idag...

En vacker plats och väg omhändertagen

Flera intressant vägar och vägsträckningar. Det är inte svårt att tänka sig att man för använde denna och flera andra vägar inom området. 

Från Bjurtjärns hembygdsförenings tavla på platsen... "Åsjöhyttan grundades 1638 av 6 st sk bergsmän från akten, som till en början själva arbetade vid hyttan. Senare anställdes mera utbildat folk, ca 15 man som arbetade 2 skift 7 dygn per vecka med 12 timmar per skift under 3/4 av året. I början tillverkades 1.2 ton tackjärn per dygn men ökade mot slutet av 1700 talet till ca 2.75 ton per dygn.
Till detta förbrukades i början 160-180 hl träkol och mot slutet 125 hl per ton tackjärn. Efter ombyggnad 1808 ökade tillverkningen till mellan 7-8 ton per dygn. Träkolsförbrukningen var då ca 75 hl per ton. Antalet delägare var nu omkring 40 st och anställda hyttarbetare 16-18 man.
Malmen som till större delen kom från Persberg fraktades från gruvorna på sjösystemet till Storfors och därifrån på landsväg till Åsjöhyttan. 
Träkolet kom från hyttans egna skogar som till större delen låg öster om Åsjöälven och som vid hyttans slutliga nedläggning år 1881 uppgick till 3100 ha fördelat så att hyttan ägde ca 1000 ha och hyttans delägare ägde resten, ca 2100 ha. Skogarna fördelades vid nedläggningen mellan delägarna. 
Vid hyttan fanns även en sk kotstamp och en spånhyvel. Uppströms älven finns ruinen efter en gammal kvarn med tillhörande damm"

Att denna lilla fors kunde användas för att producera så mycket

Det är inte svårt att se dem komma här

Kvarndammen hade jag svårt att lokalisera

men tror att den fanns mellan 50-100 meter uppströms. En ganska lång ränna fram till kvarnen

Rännan där kvarnhjulet fanns. Såg järnbeslag ligga på botten

Den verkar inte vara speciellt lång denna om man kollar på Lantmäteriets karta

180417 Håkanbol

Mer ruin turism idag. Degerfors ligger i Örebro län men i landskapet Värmland. Intressant att Håkanbols bruk som är skyltat och ganska välbevarat inte är utmärkt med just det namnet. Hammaren är utmärkt på den häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet men bruket heter Lidefors på bägge sidor

Svårt att ta till sig hur det såg ut här en gång. Där hammaren uppenbart har legat är det ju i stort sett bakvatten

Det klarnar dock där man kollar på den fina översiktsbilden som finns på platsen. De dämde upp hela älven och ledde vattnet till den delen som rinner lugnt idag. 

Ingen liten verksamhet här en gång om man kollar på de gamla bilderna

Svårt att orientera sig med hur det ser ut idag

Vägen man går till Håkanbol var inte den man tog med hästen. Den syns fortfarande idag

Sävsjö hammare enl furuskogs bok som jag går efter. Verkar lite fjuttigt att det skulle ha legat en hammare här. Kanske men tar bort den tillfälligt från min site tills vidare.

En viktig plats en gång i tiden. Viktiga vägar som inte används längre. En bro som var mycket överdimensionerad för att vara en gångbro bla. 

180416 Jonsbol

Var till Jonsbols övre och undre hammare idag. Det fanns inte så mycket lämningar av den övre hammaren vid Jonsbols gård. Det syns dock tydligt att det har legat något här som har använt vattenkraft. Idag sitter en liten kraftstation vid forsen. Vid den undre hammaren är det dock mycket kvar

Lätt att se att det har pågått verksamhet här

Lite svårt att läsa ut vart dammen var men den syns tydligt inritad på Riksantikvarieämbetes kartlager

Den mesta verksamheten skedde nog på andra sidan vattendraget

Ett stock  med några grova spikar där något har varit förankrat. Lite halvsmält järnmalm också

Intressant plats som tillåts förfalla och växa igen. 

Tycker det är intressant att försöka se vart körvägarna gick då. Ganska säker på att detta är en körväg ner till hammaren. Jonsbols bägge stångjärns hammare lades ned 1886. Så det är bara ca 130 år sedan..... det var full verksamhet här.