onsdag 11 april 2018

180411 Kväggeshyttan mm

Åkte först till Vassgårda där Henrik och jag var tidigare i vinter. Mycket snö då och det syntes inte så bra


Detta är lämningarna efter den vattendrivna sågen. En ganska stor anläggning för att vara på den tiden. Tror det var en vattendriven kvarn här också. 


Så tråkigt att det tillåts växa igen. Det borde inte kosta varken pengar eller så mycket tid att hålla öppet. Det är fler än jag som är intresserade av detta har jag sett....  Rännan där vattenhjulet var uppmonterat


Hammaren låg nedför dammen. Det är därifrån som sinnerstenen kommer som sågen delvis är byggd av


Det är kul att försöka härleda hur vägarna gick förr. Idag kan de vara en del av en gård eller hus men här är det lätt att se hur den svängde förbi sågen. Det är många vagnar och hästar som har gått förbi här...


Infästningen till vattenhjulet troligen. Det finns en likadan infästning på ett annat ställe. En av dem var till sågen och en till vattenhjulet... troligen. Kunde ha varit infästningen till kvarnhjulet också. 


Sinnersten såg jag som barn många gånger vid min pappas föräldrahem i Edebäck/Ekshärad. På Ängåsen som pappa alltid benämnde det. Numer vet jag att det är en avfallsprodukt vid framställning av tackjärn eller stångjärn. 


Fantastiskt byggnadsmaterial verkar det vara


Det är knappt det går att se men öppningen men den här dörren är gjord som ett stenvalv. Mycket vackert hantverk



Vattenhjul rännan. Vattnet leddes hit från den övre dammen och med hjälp av rännan kunde man öka eller minska flödet av vatten till hjulet. 


Den andra infästningen som kunde vara till kvarnen... ?


Gediget byggt kan man nog påstå


Det var denna damm vi inte såg förra gången. Fallhöjden härifrån drev sågen och vattenhöjden vid dammen nere vid sågen ned till sjön nedanför drev hammaren. Totalt sett en stor anläggning med mycket folk. Det är väl därför som platsen också kallas Vassgårda bruk


Inte mycket till damm idag



Vattnet låg nog i alla fall 1 meter högre då


Svårt att förstå att denna lilla bäck kunde föra såpass mycket vatten med sig så den kunde driva två vattendrivna anläggningar. Det var nog tider på året när det inte gick


Följde bäcken upp till sjön Stora Vilången. Valde västra och därmed fel sida naturligtvis. Det gick en fin stig på östra sidan... märkte jag på tillbaka vägen. Visade sig att det finns en damm till alldeles i början av bäcken. Har antagligen också med bruket att göra. Man ville på något sätt magasinera vattnet vid höga flöden så det varade längre. 



Det syns på flera ställen i det som är skog idag att det finns lämningar som har haft att göra med verksamheten omkring hammaren och bruket. 


Kväggeshyttan ligger inte långt härifrån. Alla stångjärns hamrarna runt Kristinehamn fick nog sitt tackjärn härifrån. Har varit här förut men nu mer påläst och därmed har jag bättre "glasögon" på mig


Masugnen syns tydligt. Även den fina kraftstationen som byggdes efter hyttperioden är inte heller i bruk längre



Framifrån ser man tydligt att "turbinen" satt inomhus men på baksidan ser man inte hur det kunde komma in vatten den vägen till kraftstationen


Inga elledningar idag


Det är tråkigt att platsen tillåts växa igen. Det var en betydelsefullt det som pågick här en gång i tiden


Tydliga lämningar



Dammen 




Det är svårt att se och förstå att det rinnande vattnet skulle kunna räcka till här. Det är inget stort upptagningsområde närmast dammen och det är några km bäck upp till en liten sjö. 




tisdag 10 april 2018

180410 Sjöhammaren

Åkte mot Bäckhammar och Krontorps gård. Fick se tranor ute på gärdena. Inte jättelångt borta men heller inte nära. Fågelfotografering... nja - det viktigaste är nog att få se dem.... och höra



Anledningen till besöket på denna plats var att jag ville se vart hammaren vid Ämttjärn - Ämtsjön låg och om man fortfarande kan se rester av verksamheten. Den kallades också "Sjöhammaren". Det var även namnet på stället där jag gick fram och pratade markägaren. Han visade hur jag skulle följa gamla landsvägen som det gick på 1700-talet


Kom efter en liten stund fram till dammen där hammaren hade legat. Om man går efter nivån på uppdämningen runt om så borde dammens vatten ha legat ca 1.5 meter högre än idag


Dammluckan och där man ledde vattnet till vattenhjulet nedanför



Efter dammluckan rinner bäcken inte via sitt naturliga flöde såg jag. Den delen finns också kvar men består av bakvatten idag


Rester av ett hus på kanten till dammen. Inte hammaren då den naturligtvis låg nedanför fallet utan det bör ha varit kolhuset. Det gick ju åt stora mängder träkol till att glödga tackjärnet. De använde även torv vid denna plats fick jag se och förstod senare


Intressant med gamla vägsträckningar. Ägaren till huset jag passerade berättade att när man går i skogen stöter man på många sk kolbottnar - rester efter kolmilor. De flesta som jobbade här arbetade nog med att ta ned skog, transportera och sköta om milorna för att framställa träkolen.  


Till höger i bild fanns en gammal grund. Ligger 100 meter från dammen och troligen smedens hus...?


Överväxt men det är lätt att se att det har funnits ett hus här


Säljsöbäcken har grävts upp och breddats från dammen ända upp till Ämtsjön. Markägaren jag pratade med använde även ordet "kanalen" när han beskrev den. Det är nog mer träffande


Iordninggjort för ruin turism men det var nog några år sedan


Hittade spången över som gör att man inte behöver gå över gårdsplanen till fastigheten Sjöhammaren. Men ingen stig utmärkt så det blir ändå svårt i praktiken. Ta sig hit med någon typ av fjollskor kan man glömma


Nedströms kanalen


Uppströms kanalen. Det är lilla Ämtsjön man ser där framme


Hörde av markägaren till huset "Sjöhammaren" att det fanns en liten järnväg för att transportera torv från mossen. Verkligen kul att jag fann den. Överväxt naturligtvis men just här syns den. Det borde innebära att man förutom träkol eldade hammarhyttan med torv



Att man tog sig tid och omaket att göra en järnväg och skjuta en vagn för just torven borde innebära att det gick åt stora mängder. Det är också intressant att järnvägen går på andra sidan bäcken än den gamla vägen och det borde i sin tur ha betytt att det nog fanns ett torvhus på andra sidan nere vid dammen. 


När jag kollade på Lantmäteriets "Häradsekonomiska karta" från 1883-95 över området såg jag inget speciellt men funderade lite på varför det var så stort område med skarpa kanter. Det bör naturligtvis ha att göra med torvbrytningen. Det var därmed ingen liten yta och verksamhet och det förklarar ju varför det anlades en egen liten järnväg. Elden för att glödga järnet gjordes då delvis med torv.



Var nog ett ganska omfattande arbete att för hand bredda och gräva kanalen från sjön ned till dammen. 


Har i alla fall lärt mig att man ledde vattnet i en ränna som gjorde det möjligt att öka eller minska vattenmängden och kraften till hjulet och därmed både hastighet och kraft på hammaren. Skulle tro att vattenhjulet fanns alldeles mitt i bild vid den raserade infästningen


Själva hammaren borde då ha stått ung där där vattensamlingen är 


Rester av sinnersten från bearbetningen av tackjärnet som hade skapats vid någon av hyttorna i Värmland. Det vore osannolikt om inte tackjärnet kom från Kväggeshyttan som ligger bara kanske 20 km från denna plats. Malmen till hyttan kom i alla fall endera från gruvan i Nordmark eller Persberg.  


Håller också på med en fysisk stenvalvsbro inventering..... Har en egen site om det. Det är på hemväg och inte så långt till Björneborg och den här fina bron. Den har Visnum 48:1 som ID hos Riksantikvarieämbetet. 


Fantastiskt fint smitt räcke. Ingen biltrafik idag men väl promenad och cykelväg



lördag 7 april 2018

180407 Tysslingen

Vi var till Tysslingen idag tillsammans med Gun-Britt och Karl-Erik. Första gången här fast det ligger så nära. 


Många sångsvanar blir det. Morgonens räkning tror jag var 3503.... hur man nu kunde få till den där sista 3:an att bli så exakt. 


Fantastiskt intressant och kul att se den här platsen. Gömslet som man kan få hyra syns uppe till vänster i bild. Snacka om overkill... i alla fall när det är så många som det var nu


Man kom faktiskt närmare här än man brukar göra. De har på något sätt vant sig vid att det alltid är folk här



Hur tar man olika bilder på sångsvanar..? 


Varje gång jag ser dem så minns jag episoden på mitt dåvarande jobb på FDC i Karlstad. Sent 90-tal och jag berättade lite stolt att jag hade sett sångsvan vid Karsjön en vår. "De hade inte röd näbb då?...." med ett litet flin. Sångsvan för bara några årtionden sedan var kanske inte sällsynt men definitivt ovanligt. Jämfört med i dag är det en helt otrolig utveckling... och glädjande. 





Sångsvanar är visst monogama. De håller ihop hela livet med samma partner. 



Det fanns andra fåglar också men inte så många. I alla fall inte tills isen bryter upp. Då kommer nog bl a vadare av olika slag



Sett från södra änden av Tysslingen. Vid tornet fotat mot norra änden där caféet ligger


Vi besökte även Österviks kapell strax utanför Kristinehamn. Hade sett bilder förut under veckan att enstaka blåsippor har börjat visa sig. Vi såg några i alla fall. Lika trevligt varje år


Det finns några arter som jag har något slags känslomässigt förhållande till. Havet av vitsippor när det börjar bli grönt och när fåglarna sjunger som intensivast. Liljekonvalj och bl a skolavslutning och kanske framförallt hur de luktar. De vackra och färgstarka blåsipporna mitt i bland brunt fjolårsgräs och gamla löv. Deras löfte om att det snart faktiskt är vår på riktigt och tom snart försommar. 


Gun-Britts bild när jag kryper i gräset blev bra...