180407 Tysslingen

Vi var till Tysslingen idag tillsammans med Gun-Britt och Karl-Erik. Första gången här fast det ligger så nära. 

Många sångsvanar blir det. Morgonens räkning tror jag var 3503.... hur man nu kunde få till den där sista 3:an att bli så exakt. 

Fantastiskt intressant och kul att se den här platsen. Gömslet som man kan få hyra syns uppe till vänster i bild. Snacka om overkill... i alla fall när det är så många som det var nu

Man kom faktiskt närmare här än man brukar göra. De har på något sätt vant sig vid att det alltid är folk här

Hur tar man olika bilder på sångsvanar..? 

Varje gång jag ser dem så minns jag episoden på mitt dåvarande jobb på FDC i Karlstad. Sent 90-tal och jag berättade lite stolt att jag hade sett sångsvan vid Karsjön en vår. "De hade inte röd näbb då?...." med ett litet flin. Sångsvan för bara några årtionden sedan var kanske inte sällsynt men definitivt ovanligt. Jämfört med i dag är det en helt otrolig utveckling... och glädjande. 

Sångsvanar är visst monogama. De håller ihop hela livet med samma partner. 

Det fanns andra fåglar också men inte så många. I alla fall inte tills isen bryter upp. Då kommer nog bl a vadare av olika slag

Sett från södra änden av Tysslingen. Vid tornet fotat mot norra änden där caféet ligger

Vi besökte även Österviks kapell strax utanför Kristinehamn. Hade sett bilder förut under veckan att enstaka blåsippor har börjat visa sig. Vi såg några i alla fall. Lika trevligt varje år

Det finns några arter som jag har något slags känslomässigt förhållande till. Havet av vitsippor när det börjar bli grönt och när fåglarna sjunger som intensivast. Liljekonvalj och bl a skolavslutning och kanske framförallt hur de luktar. De vackra och färgstarka blåsipporna mitt i bland brunt fjolårsgräs och gamla löv. Deras löfte om att det snart faktiskt är vår på riktigt och tom snart försommar. 

Gun-Britts bild när jag kryper i gräset blev bra...

180401 och 180402 Upplands-Väsby

Tereza och jag var till Upplandsväsby. Henrik har varit hemma under påsk och åkte med oss tillbaka. Det finns många intressanta historiska platser runt Upplands Väsby och Sigtuna. Riksantikvarieämbetets forntidskarta är full med symboler för de här trakterna

Vi besökte Runsa fornborg. Lite isigt att gå men helt OK. En skeppsättning och läste att man tror de som bodde och verkade vid fornborgen begravdes här

Fantastisk utsikt över Mälaren mot Sigtuna hållet. Vi tror att det också är mycket vackert här på hösten med färgerna i alla ekarna utefter vattnet

Man kan se att det har varit något speciellt här uppe men det är ju i alla fall runt 2000 år sedan det var järnålder

Den 2:a april var vid till Skånelaholms slott. 

Museum idag men stängt än så länge. Öppnar 1/5

Speciell och vacker plats

Stannade vid Skånela kyrka och hembygdsgård på väg tillbaka. Ligger strax bredvid

Kyrkan 'är daterad till 1160 talet. Finns mer att läsa på Wikipedia

Fredrik läste att första gången man gjorde en runstens inventering och uppmärkning i de här trakterna var under 1600-talet. ID begreppen används än idag

180331 Åtorp

Henrik och jag gjorde en "stenbro" utflykt. Hörde och såg sångsvanar efter vägen. Det verkar vara lite oroligt för dem. "Va faan... blir det aldrig vår någon gång" tyckte jag de skrek när de flög över

Vi har sett denna vackra stenbro förut. Hos Riksantikvarieämbetet heter den "Visnum 26:1"

Riksantikvarieämbetet skriver vidare "Stenbro, ned vägbank, 169 m l (SÖ-NV). Stenbron är 30 m l (SÖ-NV),7 m br och 3 m h. Kallmurad av, 0.2-1 m st, tuktade stenar. Ett spann, 4 m l (SÖ-NV) och 1.5 m h. På båda sidor om bron finns kallmurade "räcken", 10 m l (SÖ-NV), 1 m br och 0.5 m h. De är kallmurade av 0.2-1 m st tuktade stenar. Vägbank, 140 m l(SÖ-NV), 5 m br och intill 1 m h. Vägbankens fortsättning i SÖ är bortschaktad och allt som återstår är en stenrad. Vägbanken är beväxt med unga granar.

Det är en fornlämning och enl det begreppet ska den då vara gjord innan 1850

Fantastiskt fin

Vi följde en väg som kom från ett annat håll och som anslöt till den gamla vägen strax innan bron. Intressant att tänka sig att man gick och drog vagn förbi här en gång i tiden för att kunna ta sig över längre fram vid stenbron

Baksida i skuggan

Riksantikvarieämbetet skriver om den vackra bron över Letälven (från 1817)... "Stenbro, över Letälven, 98 m l (NV-SÖ), 21 m br i NV änden, 11 m br i SÖ änden, 7 m br på mitten och 4 m h. 5 valv, halvcirkelformade med 12 m diam. Räcke av smidesjärn, 0,85 m h. På brons mitt järnplattor; på SV sidans platta står: "Gräns mellan Örebro och Carlstads län". På NÖ sidans platta står: "MDCCCXVII". 

Det fanns tidigare en träbro över Letälven men lite mer norrut som var byggd 1751. 

På ena sidan Värmland och och på andra sidan Närke. Länsgränsen mellan Värmlands och Örebro län går dock någon km tidigare mot Värmland. Pratade med en boende. "Vi är Värmlänningar vi som bor i Åtorp!"

Enligt sägen och anteckning hos Riksantikvarieämbetet kan man läsa.....  När byggnadsställningarna till bron togs bort lät dess konstruktör ha sagt: "Den håller aldrig". Varefter han gick till skogs i förtvivlan och hängde sig. (Sagesman: Axel Nilsson). Samma sägen som kring Karlstad bron

Här gick gamla landsvägen till Åtorp och vidare mot Örebro. Vägen bredvid med betongbro byggdes på 50-talet berättade kvinnan i huset bredvid. Hon berättar vidare att vattnet i ån Visman kan svämma över rejält på våren. 

På Riksantikvarieämbetets språk heter bron Visnum 20:1. Kvinnan som äger marken och bron... ? berättar att de gamla stenbroarna behöver användas. Om de inte gör det häver sig bron och stenkilarna lossnar. Bron är reparerad för något år sedan då den höll på att säcka ihop berättade hon. Bron är fornminnesklassad och det ekonomiska bidraget från staten för att hålla den intakt och i skick var "mindre än minimalt"

Men hon berättade att bron här som är byggd 1722 ska vara byggd med hjälp av ryska krigsfångar.... och vara samtida med stenbron i Åtorp. Den senare är dock byggd 1817 och 100 år efter. Det stämmer i alla fall inte om arbetet istället gällde träbron som låg ungefär på samma ställe. Har kollat lite kring krigsfångar.... och helt obekant för mig

"Karl XII:s ryska krigsfångar

Under stora nordiska kriget 1700–21 tog Sverige ett stort antal ryska krigsfångar. Meniga soldater, officerare och diplomater satt ibland upp till tjugo år i fängsligt förvar – under högst varierande förhållanden".