180410 Sjöhammaren

Åkte mot Bäckhammar och Krontorps gård. Fick se tranor ute på gärdena. Inte jättelångt borta men heller inte nära. Fågelfotografering... nja - det viktigaste är nog att få se dem.... och höra

Anledningen till besöket på denna plats var att jag ville se vart hammaren vid Ämttjärn - Ämtsjön låg och om man fortfarande kan se rester av verksamheten. Den kallades också "Sjöhammaren". Det var även namnet på stället där jag gick fram och pratade markägaren. Han visade hur jag skulle följa gamla landsvägen som det gick på 1700-talet

Kom efter en liten stund fram till dammen där hammaren hade legat. Om man går efter nivån på uppdämningen runt om så borde dammens vatten ha legat ca 1.5 meter högre än idag

Dammluckan och där man ledde vattnet till vattenhjulet nedanför

Efter dammluckan rinner bäcken inte via sitt naturliga flöde såg jag. Den delen finns också kvar men består av bakvatten idag

Rester av ett hus på kanten till dammen. Inte hammaren då den naturligtvis låg nedanför fallet utan det bör ha varit kolhuset. Det gick ju åt stora mängder träkol till att glödga tackjärnet. De använde även torv vid denna plats fick jag se och förstod senare

Intressant med gamla vägsträckningar. Ägaren till huset jag passerade berättade att när man går i skogen stöter man på många sk kolbottnar - rester efter kolmilor. De flesta som jobbade här arbetade nog med att ta ned skog, transportera och sköta om milorna för att framställa träkolen.  

Till höger i bild fanns en gammal grund. Ligger 100 meter från dammen och troligen smedens hus...?

Överväxt men det är lätt att se att det har funnits ett hus här

Säljsöbäcken har grävts upp och breddats från dammen ända upp till Ämtsjön. Markägaren jag pratade med använde även ordet "kanalen" när han beskrev den. Det är nog mer träffande

Iordninggjort för ruin turism men det var nog några år sedan

Hittade spången över som gör att man inte behöver gå över gårdsplanen till fastigheten Sjöhammaren. Men ingen stig utmärkt så det blir ändå svårt i praktiken. Ta sig hit med någon typ av fjollskor kan man glömma

Nedströms kanalen

Uppströms kanalen. Det är lilla Ämtsjön man ser där framme

Hörde av markägaren till huset "Sjöhammaren" att det fanns en liten järnväg för att transportera torv från mossen. Verkligen kul att jag fann den. Överväxt naturligtvis men just här syns den. Det borde innebära att man förutom träkol eldade hammarhyttan med torv

Att man tog sig tid och omaket att göra en järnväg och skjuta en vagn för just torven borde innebära att det gick åt stora mängder. Det är också intressant att järnvägen går på andra sidan bäcken än den gamla vägen och det borde i sin tur ha betytt att det nog fanns ett torvhus på andra sidan nere vid dammen. 

När jag kollade på Lantmäteriets "Häradsekonomiska karta" från 1883-95 över området såg jag inget speciellt men funderade lite på varför det var så stort område med skarpa kanter. Det bör naturligtvis ha att göra med torvbrytningen. Det var därmed ingen liten yta och verksamhet och det förklarar ju varför det anlades en egen liten järnväg. Elden för att glödga järnet gjordes då delvis med torv.

Var nog ett ganska omfattande arbete att för hand bredda och gräva kanalen från sjön ned till dammen. 

Har i alla fall lärt mig att man ledde vattnet i en ränna som gjorde det möjligt att öka eller minska vattenmängden och kraften till hjulet och därmed både hastighet och kraft på hammaren. Skulle tro att vattenhjulet fanns alldeles mitt i bild vid den raserade infästningen

Själva hammaren borde då ha stått ung där där vattensamlingen är 

Rester av sinnersten från bearbetningen av tackjärnet som hade skapats vid någon av hyttorna i Värmland. Det vore osannolikt om inte tackjärnet kom från Kväggeshyttan som ligger bara kanske 20 km från denna plats. Malmen till hyttan kom i alla fall endera från gruvan i Nordmark eller Persberg.  

Håller också på med en fysisk stenvalvsbro inventering..... Har en egen site om det. Det är på hemväg och inte så långt till Björneborg och den här fina bron. Den har Visnum 48:1 som ID hos Riksantikvarieämbetet. 

Fantastiskt fint smitt räcke. Ingen biltrafik idag men väl promenad och cykelväg

180407 Tysslingen

Vi var till Tysslingen idag tillsammans med Gun-Britt och Karl-Erik. Första gången här fast det ligger så nära. 

Många sångsvanar blir det. Morgonens räkning tror jag var 3503.... hur man nu kunde få till den där sista 3:an att bli så exakt. 

Fantastiskt intressant och kul att se den här platsen. Gömslet som man kan få hyra syns uppe till vänster i bild. Snacka om overkill... i alla fall när det är så många som det var nu

Man kom faktiskt närmare här än man brukar göra. De har på något sätt vant sig vid att det alltid är folk här

Hur tar man olika bilder på sångsvanar..? 

Varje gång jag ser dem så minns jag episoden på mitt dåvarande jobb på FDC i Karlstad. Sent 90-tal och jag berättade lite stolt att jag hade sett sångsvan vid Karsjön en vår. "De hade inte röd näbb då?...." med ett litet flin. Sångsvan för bara några årtionden sedan var kanske inte sällsynt men definitivt ovanligt. Jämfört med i dag är det en helt otrolig utveckling... och glädjande. 

Sångsvanar är visst monogama. De håller ihop hela livet med samma partner. 

Det fanns andra fåglar också men inte så många. I alla fall inte tills isen bryter upp. Då kommer nog bl a vadare av olika slag

Sett från södra änden av Tysslingen. Vid tornet fotat mot norra änden där caféet ligger

Vi besökte även Österviks kapell strax utanför Kristinehamn. Hade sett bilder förut under veckan att enstaka blåsippor har börjat visa sig. Vi såg några i alla fall. Lika trevligt varje år

Det finns några arter som jag har något slags känslomässigt förhållande till. Havet av vitsippor när det börjar bli grönt och när fåglarna sjunger som intensivast. Liljekonvalj och bl a skolavslutning och kanske framförallt hur de luktar. De vackra och färgstarka blåsipporna mitt i bland brunt fjolårsgräs och gamla löv. Deras löfte om att det snart faktiskt är vår på riktigt och tom snart försommar. 

Gun-Britts bild när jag kryper i gräset blev bra...

180401 och 180402 Upplands-Väsby

Tereza och jag var till Upplandsväsby. Henrik har varit hemma under påsk och åkte med oss tillbaka. Det finns många intressanta historiska platser runt Upplands Väsby och Sigtuna. Riksantikvarieämbetets forntidskarta är full med symboler för de här trakterna

Vi besökte Runsa fornborg. Lite isigt att gå men helt OK. En skeppsättning och läste att man tror de som bodde och verkade vid fornborgen begravdes här

Fantastisk utsikt över Mälaren mot Sigtuna hållet. Vi tror att det också är mycket vackert här på hösten med färgerna i alla ekarna utefter vattnet

Man kan se att det har varit något speciellt här uppe men det är ju i alla fall runt 2000 år sedan det var järnålder

Den 2:a april var vid till Skånelaholms slott. 

Museum idag men stängt än så länge. Öppnar 1/5

Speciell och vacker plats

Stannade vid Skånela kyrka och hembygdsgård på väg tillbaka. Ligger strax bredvid

Kyrkan 'är daterad till 1160 talet. Finns mer att läsa på Wikipedia

Fredrik läste att första gången man gjorde en runstens inventering och uppmärkning i de här trakterna var under 1600-talet. ID begreppen används än idag