Våren är här. Ljuset är tillbaka. Vi är några som promenerar och sitter och kisar mot solen. Den är efterlängtad... våren.
Födelsedag... Siffran känns minst sagt overklig. Är jag verkligen så gammal? Fast jag fortfarande känner mig betydligt yngre? Yngre än vadå eller vem? Ja, det kan man fundera på. Kanske är det så vi alla känner. Äldre men fortfarande unga?
Om man delar in livet i ex 10 års perioder och tänker tillbaka 10 år. Det är ju inte så länge sedan. Egentligen. Ytterligare 10 år bakåt. Inte heller det är speciellt länge sedan. Mitt liv är ju bara drygt 7 st 10 års perioder Är då ett liv långt? Nej, inte om man ser det från fel håll. Det har bara gått fort. För fort
Pensionsåldern. Ständigt sommarlov. Kanske den bästa tiden. Inte den finaste eller betydelsefullaste men "bästa". Kanske... En tid att hinna ifatt sig själv och reflektera. Våga tänka tankarna ända fram. Vänta ut de av lojalitet avbrutna. Råa, oputsade upplevelser som inte fick pratas om eller tänkas på. De som inte blev helt bearbetade.
Låta bli att t.o.m själv avbryta eller rationalisera utan ge sig tid för det som har legat och bara väntat på att få komma fram. Släppa taget om ratten....
En sen viktig period i livet som på flera sätt har gett så mycket. Under några år skrev jag 100-tals sidor på datorn om mina minnen och upplevelser från det tidiga livet. Kunde till slut se, bearbeta och inse. Kanske mest... våga se och våga inse fast det kändes. Extremt tacksam för det som jag fick vara med om. Brutalt men.... Inget glöms dock bort blev jag hårt medveten om. Allt finns kvar där. Verkligen allt men vissa upplevelser kan vara "rationaliserade", tom mörkade och kan behöva dammas av och ses i nytt ljus.
Brukar alltid ställa mig här en stund och tänka på min "resa". Oavsett promenad tur eller riktning. Idag är det ju en bra dag för just det
Den är ju heller inte över
😀😀😀
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar