lördag 11 januari 2025

250111 Munkfors

 Nu har även jag och Henrik varit till min mors grav i Munkfors. Var med Fredrik och familj i mellandagarna. Vi har nu alla sett gravplatsen och sagt adjö. Vila i frid mor, farmor och gammelfarmor


Henrik och jag tog en promenad runt kanalen som leder fram till kraftstationen. Bilderna kommer i omvänd ordning mot vad vi gick men det är det ändå ingen som bryr sig om just det. Mina barndoms stigar. Minst sagt. Nere i gamla - ursprungliga älvfåran vid lågvatten letade jag och Jan-Erik kopparskrot. Bland annat. 


Vid lågvatten badade vi i den sk "höla". En naturlig bassäng vid lågvatten med eget litet vattenfall. Absolut förbjudet men det brydde vi oss mindre om. Bortfösta men vi var där ganska snart igen. Som flugor på en sårskorpa på knät. Kanske var de hårda orden egentligen omtanke. 


Så många gånger jag har cyklat, gått och åkt moped längs kanalvägen


Det var hängbroar på min tid. Broar som hängde i tjocka vajrar. Det gungade när man gick eller åkte



Klarälvens högsta vattenfall. Det mesta vattnet passerar kraftstationen idag. Det måste ha varit något extremt, något alldeles extra med vattenflödet innan man byggde den.


Damm som leder vattnet bort mot kanalen istället för att rinna ner i ursprungliga vattenfallet. Det finns bara ett vattenfall idag. Innan kraftstationen och kanalen fanns det minst två vattenfall eller kanske ett vattenfall och en lång fors. Svårt att säga. 


Det som är kvar var nog ändå det största fallet. Inte det längsta



Det tog ganska många år innan jag återvände till mina barndoms stigar. Kanske var jag i 50 års åldern innan jag återvände de första gångerna. Nu är jag här tom "ofta". Det blir viktigare och viktigare på något konstigt sätt. 

Perioden mellan barn och ungdom. Innan sommarjobb och en önskan att tjäna pengar under sommaren. När man på riktigt var helt fri. Badade, fiskade, byggde flotte och letade skrot. Innan mopeden. 

Möter alltid 2-3 personer när jag går omkring här. Även idag när Henrik och jag gick. Varje gång hoppas jag att det är någon som jag känner igen från förr. Har till och med hänt att jag har frågat. Men de som promenerar numer är minst 1 generation yngre. Jag har ingen aning om vilka de är och än mindre vet de något mig. Någon som bodde här för ca 60 år sedan. Är numer bara en "jaha... du" person. Helt naturligt men ändå känns det lite tråkigt. Skulle gärna vilja stanna och prata gamla minnen med någon som var samtida Munkfors bo. 


Lunch på Bergvik och sedan besök hos Lena.
En trevlig dag med Henrik




2 kommentarer:

bengtsalander.blogspot.com sa...

Roligt att se lite bilder från Munkfors. Länge sedan jag var där nu.

Lars-Gunnar Nyqvist sa...

Det finns ganska mycket överlappning mellan Munkfors och Storfors. Bägge är bland de minsta kommunerna i Värmland. Båda med stort beroende till sina bruk. Men tror Båda var mycket bra att växa upp i